Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärjungebibliotek - Lärk, bot. Se Larix. - Lärka, zool. Se Lärkor. - Lärkesholm - Lärkfalken, zool. Se Falksläktet. - Lärkfåglar, zool. Se Lärkor. - Lärkgran, detsamma som lärkträd. Se Larix. - Lärkonstapel. Se Konstapel. - Lärkor l. Lärkfåglar, Alaudidæ, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Lärk-Lärkor
220
lioteks- och materialkassor", icke ha tillåtit
en utveckling af de svenska lärjungebiblioteken
till den omfattning, som förekommer på flera håll
i utlandet. Hvad folkskolorna beträffar, innehöllo
sockenbiblioteken (se Folkbibliotek) äfven böcker för
barn och ungdom, men folkskolinspektörerna uttalade
sig emellertid 1894 för inrättande af särskilda
skolbibliotek. Sedan 1905 års riksdag anvisat medel
till understödjande af folkbibliotek (se d. o.), utgår
ett statsbidrag af 75 kr. årligen åt skoldistrikt, som
upprätta församlingsbibliotek, hvilka utgöras af eller
i sig innesluta skolbibliotek. Med lärjungebibliotek
få ej förblandas de barnbibliotek, som i synnerhet
i Förenta staterna på j senaste tiden nått så stor
utveckling. B- N~n- j
Lärk, bot. Se L a r i x.
l
Lärka, zool. Se L ä r k o r.
j
Lärkesholm, gods i örkelljunga socken, Kri- j
stianstads län, vid den lilla Lärkesholmssjön,
om- | fattar säterierna L. och Lärka jämte tre
kvarnar, 5 mtl med ett tax.-värde af 236,500
kr. (1910) samt 2 skolhus, och ett härbärgshus
(bevillnings-fria), tax. till 18,000 kr. L. är
en gammal gård, som under danska tiden innehades
af medlemmar af släkterna Lindenow, Svane och
Sparre. Efter Skånes öfvergång till Sverige
köptes det af hofrätts-rådet Adlermark, hvars
. arfvingar sålde det till öfversten, frih. B. V. von
Liewen. När Linné 1749 gjorde sin skånska resa,
besökte han Liewen och egnade flera sidor af sin
resebeskrifning åt denne egares många "ekonomiska
rön och förbättringar" samt anläggningar, särskildt
de stora fiskdammarna. Efter Liewens död köptes
godset af titulär-landshöfdingen And. von Reiser,
som genom testamente 10 nov. 1780 och 28 mars 1782
af sin med hustrun, Agathe Walkendorf, f. Urne, vunna
förmögenhet, L. inbegripet, bildade den von Reiser-ska
stiftelsen (se d. o.), i hvilken ingår en skola på
L., bestående af folkskola för gossar och folkskola
för flickor samt småskola med samundervisning
och slöjdskola, inrymda i präktiga skolhus, väl
inredda och praktiskt anordnade i alla afseenden.
Wbg.
Lärkfalken, zool. Se F a l k s l ä k t e t.
Lärkfäglar, zool. Se Lärkor.
Lärkgran, detsamma som lärkträd. Se L a r i x.
Lärkonstapel. Se Konstapel.
Lärkor 1. Lärkfåglar, Alaudidce, zool., bilda en
familj inom tättingarnas ordning och fåglarnas
klass. De ha vanligen medellång, rät eller böjd,
gröfre eller finare näbb utan häk vid spetsen. Käkarna
äro icke plattade invändigt mot spetsen, utan
urholkade. De inre armpennorna nå längre bakåt än de
yttre, då vingen är hoplagd. Fötterna äro starka,
men icke stora; baktåns klo är lång och mindre
böjd än de öfriga. Lärkorna ega en synnerligen väl
utbildad sångmuskelapparat. - Dithörande arter lefva
i Europa, Asien och Afrika, några få i Amerika
och Australien. De äro tämligen undersätsiga,
flyga skickligt och löpa snabbt på marken, där de
tillbringa sin mesta tid. Sången är mycket vacker
och omväxlande, och under densamma hålla hannarna
sig ofta med utbredda och dallrande vingar liksom
hängande i luften. Dessa fåglar vistas mestadels
på öppna ställen, en af våra arter dock under
fortplantningstiden i skogarna. Näringen utgöres
af frön, som de svälja hela, och insekter. Äggen
läggas i konstlösa bon på marken. Vid påkommande fara
trycka lärkorna på marken liksom höns-fåglarna och
bada liksom dessa i mull och sand. - Lärksläktet,
Alauda. Hufvudets fjädrar kunna ofta resas upp till
en eller två tofsar. Handpennorna äro 9-10, l:a
handpennan är mycket smal och kort, och tarsen är
längre än mellantån. Tarsens baksida har 5-7 tydliga
tvärsömmar. Af detta släkte finnas i Sverige fyra
arter. Sånglärkan, A. arvensis ^ är ofvan svartaktig,
med gråbruna, i spetsen blekare fjäderkanter, öfver-’
Sånglärkan (Alauda arvensis}.
gumpen är försedd med rostbruna kanter och svartaktiga
fläckar. Halsen och frambröstet äro hvita, med rostgul
anstrykning och täta, svartaktiga fläckar. Bröstets
nedre del och magen äro hvita, med svagare gul
anstrykning. De svartaktiga vingpennorna ha rödbruna
kanter. Stjärten är svartaktig; dess mellersta
pennpar har brunaktiga kanter, och de båda yttersta
äro i större eller mindre grad hvita. Fågelns längd
utgör 18,5 cm. Denna lärka häckar allmänt ända upp
i Lappmarken, sällsyntare längre norrut. Den bebor
åkerfälten och slätterna och blir därför sällsynt
n. om åkerbrukets gräns. Tofslärkan, A. cristata,
har fjädrarna på hjässan svarta, med grå kanter och
förlängda till en tofs. Fågeln är ofvan brungrå,
med svartaktiga fläckar och rostgrå, ofläckad
undergump. Strupen är hvit, frambröstet ockragult, med
större, svarta fläckar, och sidorna färgade på samma
sätt, men med mindre och glesare fläckar. Vingarna
äro mörkbruna, utåt med rostbruna, inåt med rostgula
fjäderkanter. Stjärtpennorna äro svartbruna, de båda
yttersta paren i yttre kanten rostgula, det mellersta
gråbrunt. Fågelns längd stiger till 19 cm. Arten
häckar tämligen allmänt i Skåne; norrut är den
påträffad flerstädes ända till Medelpad. Trädlärkan,
A. arborea: fjädrarna på hjässan äro långa, men bilda
ej någon spetsig tofs; fågeln är ofvan svartbrun, med
breda, rostgrå fjäderkanter och ofläckad öfvergump. På
tinningen nnnes en mörkt rödbrun, upptill svart
fläck. Undre kroppsdelarna äro hvita, med gulaktig
anstrykning samt smala, svartbruna streck på halsen
och bröstet. Vingarna äro svartbruna, med rostgrå
penn-kanter och hvita fläckar. Stjärten är kort och
svart, mellersta pennparet rostgrått. Andra-fjärde
pennparen ha hvita spetsfläckar. Fågelns längd stiger
till 16 cm. Denna art häckar allmänt i södra och
mellersta Sveriges skogstrakter, helst i barrskogar,
och är, liksom sånglärkan, en flyttfågel, hvaremot
tofslärkan stannar kvar om vintern. Sand-, alp-
1. berglärkan, A. 1. Otocorys alpestris, har en liten
spetsig fjädertofs på hvar-dera sidan af bakhufvudet;
är ofvan rostgrå, med otydliga, bruna fläckar på
ryggen. Pannan och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
