- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
477-478

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magistratus cum imperio ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom en af sina förtrogne, ryttmästaren Léduff de
Mésonau, bjuda general M. 100,000 francs, om denne
ville deltaga i den napoleonska sammansvärjningen,
men M. tillbakavisade anbudet med orden: "Vi gamla
soldater låta icke döda oss för pengar". M. utnämndes
1845 till divisionsgeneral och 1848 till befälhafvare
öfver 3:e divisionen af Alparmén. Han valdes 1849
till medlem af lagstiftande församlingen och
utnämndes 14 juli 1851 till öfverbefälhafvare
öfver trupperna i Paris. Som sådan var han
en af prins Louis Napoléons verksammaste och
hänsynslösaste medhjälpare vid statskuppen 2
dec. 1851. M. utnämndes 1852 till senator och marskalk
af Frankrike och 1854 till öfverhofjägmästare,
allt belöningar för hans deltagande i statskuppen,
men han spelade icke vidare någon politisk roll.
E. W.

Magnano [manjänå], italiensk by s. om
Verona. Där besegrade en österrikisk armé
under fältmarskalklöjtnant Kray en fransk under
general Scherer 5 april 1799, hvilket föranledde
den senares återtåg bakom floden Tanaro.
C. O. N.

Magnard [], François, fransk publicist, f. 1837
i Bruxelles, d. 1894 i Paris, var från 1876 redaktör
af "Le Figaro".

Magnat (nlat., plur. magnates, "stormän"), medlem
af ungerska riksdagens första kammare 1. öfverhus
(magnattaffeln; se Ungern, statsförfattning); i
Polen fordom medlem af riksrådet eller högadeln;
i allmänhet rik och mäktig man.

Magne, nord. myt., son af asaguden Tor och
jättekvinnan Jarnsaxa, säges jämte sin broder
Mode skola ha hammaren Mjollner, då Tor förgåtts i
ragnarök. Snorres Edda berättar att, när Tor föll
framstupa i striden med jätten Rungner och råkade
få den dödade jättens ben öfver nacken, kunde ingen
af åsarna lyfta detta från Tor. Den då tre dagar
gamle M. kom dit, beklagande, att han ej kommit
förr, då han med blotta knytnäfven skulle ha dödat
jätten. M. fick då af sin fader Rungners häst,
Guldfaxe, i belöning. Namnet M. tyder på kraft
(isl. megin), Mode på vrede (isl. móðr), sönerna
äro alltså personifikationer af faderns egenskaper.
Th. W.*

Magne [manj], Pierre, fransk bonapartistisk statsman,
f. 3 dec. 18 6 i Périgueux, d. 17 febr. 1879, blef
1831 advokat i sin födelsestad, 1835 prefekturråd,
1843 deputerad och i nov. 1849 understatssekreterare
för finanserna. I april 1851 utnämndes han till
minister för allmänna arbeten, hvilket ämbete han
nedlade i okt. s. å., men återtog l dec. - dagen före
statskuppen. Redan 22 jan. 1852 afgick han åter med
anledning af beslutet om indragningen af de orleanska
godsen, men utnämndes ånyo till samma syssla 28 juli
s. å. I febr. 1855 öfvertog han finansportföljen,
som han behöll till nov. 1860, hvarefter han kvarstod
som minister utan portfölj till l april 1863. Sedan
han 13 nov. 1867 åter blifvit finansminister, upptog
han det stora statslånet 1868 ("1’emprunt de la
paix") och verkade för liberala reformer, men fick
ej säte i Olliviers kabinett jan. 1870. 10 aug. 1870
blef M. åter finansminister, drog sig tillbaka efter
kejsardömets fall, men valdes i juli 1871 till medlem
af nationalförsamlingen och var efter Thiers’ afgång
(maj 1873) än en gång minister för finanserna i
Broglies första kabinett
till 15 juli 1874. I jan. 1876
valdes han till senator.
J. F. N.*

Magnell, Karl Jakob, väg- och vattenbyggnadsingenjör,
f. 19 maj 1857 i Kristinehamn, utexaminerad
från Teknologiska institutet 1879, var biträdande
ingenjör och arbetsledare vid väg-och vattenbyggnader
1879-85, lektor vid tekniska elementarskolan i Borås
och i Norrköping 1885-98, trafikchef, ban- och
maskiningenjör vid Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga
järnväg (som därunder utvidgades till normal
spårvidd) 1898- 1903, kallades till professor i
väg- och brobyggnadskonst vid Tekniska högskolan
1903 och blef rektor där 1909. Sedan 1885 har
M. verkat äfven som konsulterande ingenjör inom sitt
fack och var bl. a. kronans tekniska sakkunnig i
processen om Trollhätte vattenfall 1901-04. M. var
led. af k. trafiksäkerhetskommittén 1904-07 och af
k. styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
1905-08 och led. af Vattenfallsstyrelsen från
19U9. Han har verksamt deltagit i förberedelserna
till Tekniska högskolans år 1911 beslutade nybyggnad
och omorganisation. M. har uppfunnit och byggt en
skeppsjärnväg med fartyg, som på egna hjul framgå
öfver landtungor. Från trycket har han utgifvit
åtskilliga uppsatser särskildt i vattenrätts-
och hållfasthetsfrågor (om de inre spänningarna
i en elastisk kropp, om kraftnitning, m. m.).
S. L-k.

Magnentius var en krigsman af frankisk härkomst,
hvilken 350 e. Kr. i Gallien inkräktade Konstans’
tron. Hans välde blef dock af kort varaktighet, ty
redan följande året blef han af Kon-stantius slagen
vid Mursa (nu Esseg) i Pannonien. Därefter led M. nya
motgångar och fann slutligen ingen annan utväg att
undgå sin fiende än att själf af hända sig lifvet
(353). B. Tdh.

Magnesia. 1. Kem., metallen magnesiums oxid,
Mg O. Namnet härstammar troligen af grek. mageuein,
förtrolla, hvilket torde ha afseende på magnetens
förmåga att attrahera järn. Plinius’ härledning
af ordet från staden Magnesia i Mindre Asien
är uppenbart oriktig och har intet annat stöd
än ljudlikheten. Det grekiska namnet magnesios
lithos
betydde urspr, magnetsten, d. v. s. den
naturliga magneten. Sedermera, mot slutet af 1500-
och början af 1600-talet, användes det latiniserade
namnet magnesia lapis för att beteckna brunsten, för
dess likhet med magnetjärn. Vid början af 1700-talet
blef under namnet magnesia alba ("hvit magnesia",
i motsats till m. nigra, brunsten, se d. o.) ett
läkemedel (se nedan) bekant, hvilket utgjordes af
orent magnesiumkarbonat. Oxiden i detta preparat
kallades magnesia, sedan Black 1755 visat dess
olikhet med kalkjord och Bergman 1775 underkastat
den en fullständig undersökning. I Tyskland benämndes
oxiden bittererde (bitterjord), emedan det mot oxiden
svarande sulfatet utgör bittersalt. I Sverige begagnas
ofta namnet talkjord, som först användes af den tyske
geologen Werner (ty. talkerde). - Magnesia erhålles
lätt genom glödgning af "magnesia alba" och bildar
ett hvitt, mycket lätt pulver, kalladt magnesia usta
("bränd magnesia"). Det är fullkomligt eldfast i våra
ugnar, men kan smältas för knallgasblåsröret. Det
löses endast obetydligt i vatten, men lätt i syror
och ger då magnesium-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:45:51 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free