Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magistratus cum imperio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salter. I mineralriket förekommer magnesia (periklas)
kristalliserad i oktaedrar i de lösa block på Monte
Somma, hvilka blifvit utkastade af Vesuvius. -
Magnesians hydrat, Mg (OH)2, äfven kalladt
magnesiumhydroxid, förekommer i mineralriket (brucit)
och utgör, med konst framställdt, en geléartad
hvit fällning. Hydratet kan erhållas äfven genom
inverkan af vatten på oxiden ; och om denna är af
någorlunda kompakt natur (sådan, som den erhålles,
t. ex. om dolomit glödgas), hårdnar blandningen af
magnesia och vatten till en kristallinisk massa,
lika fast som marmor.
2. Med., magnesiumpreparat, som användas vid
vissa mag- och tarmåkommor samt vid åtskilliga
förgiftningar m. m. Hydratocarbonas magnesicus,
magnesiumhydratokarbonat (äfven magnesia, magnesia
alba, hvit magnesia), ett hvitt, mycket lätt pulver,
nästan olösligt i vatten, men lösligt i syror under
afgifvande af kolsyra, utgöres af en blandning,
i växlande proportioner, af magnesiumkarbonat med
magnesiumhydrat och vatten. Medlet ges vid "magsyra",
som alstrar sura uppstötningar och halsbränna,
beroende på en för riklig afsöndring af saltsur
magsaft eller, ej sällan, på jäsning af maginnehållet
med utveckling af mjölksyra e. d. Magnesian mättar
därvid syran under bildning af magnesiumsalt, hvarvid
kolsyra frigöres och afgår genom uppstötningar
(s. k. vapörer, rapningar). Vid förgiftningar med
syror ges ibland magnesia för att neutralisera
syran. Den starka kolsyreutvecklingen kan dock
härvid vålla obehag, t. o. m. fara för bristning
af magsäcken, om denna är skör genom syrans etsande
verkan. Intages en större mängd magnesia, kan en del
däraf öfvergå i tarmen och bilda magnesiumbikarbonat,
som i likhet med engelskt salt verkar afförande
(se Afförande medel). Magnesia ingår f. ö. i flera
sammansatta pulver och i vissa piller, delvis
som formgifvande beståndsdel, så t. ex. i pulvis
magnesiæ cum Rheo, barnpu1ver, som ges
vid mag- och tarmåkommer åt mindre barn, i det med
vinsyra försatta pulvis magnesiæ tartaricus,
fräspulver (se d. o.), äfvenså mag- och laxermedel,
i pulvis magnesiæ aromaticus (p. m. compositas),
Roséns ammpulver (se d. o.), afsedt att binda syra
i magen och förbättra matsmältningen där. Magnesian
nyttjas slutligen äfven utvärtes som tillsats
till tandpulver och till ströpulver på hudåkommor
m. m. - Under benämningen magnesia användes vidare
magnesiumoxid, dels s. k. "lätt magnesiumoxid"
(oxidum magnesicum leve, lätt bränd magnesia),
som f ramställes genom varsam upphettning af
magnesiumhydratokarbonat, till dess nästan all
kolsyra utdrifvits, dels "tung magnesiumoxid" (oxidum
magnesicum ponderosum), som erhålles genom upphettning
af neutralt magnesiumkarbonat. Båda äro hvita pulver,
det förra lättare och luckrare än det senare, nästan
olösliga i vatten, lösliga i utspädda syror, hvilka
de mätta, naturligtvis utan att afge kolsyra. Den
tunga oxiden användes till god del i samma syften
som hydratokarbonatet för att mätta syror i magen
samt för att laxera. Den lätta oxiden har på grund
af sitt högre pris en mera inskränkt användning,
nämligen som motgift vid förgiftningar med syror,
diverse metallföreningar (sublimat, kvicksilfveroxid,
kopparsalt), vissa alkaloider samt framför allt
arse-niksyrlighet, på grund hvaraf den lätta
oxiden äfven kallats antidotum arsenici (albi). Vid
användningen utröras 1-3 gr. af den lätta oxiden med
20-50 gr. ljumt vatten till en mjölklik blandning,
som tages på en gång; vid behof upprepas dosen. Som
"antidotum arsenici" betecknades äfven det förr
officinella preparatet Hydras ferrico-magnesicus,
som beredes af 7 dlr lätt magnesiumoxid, 23 dlr
järnklorid och 270 dlr vatten, en rödaktig, gelélik
massa, hvaraf ges 2-5 matskedar åt gången först 2-4
gånger i timmen, sedan mera sällan. - Om magnesia
alltför länge dagligen begagnas till afföring, kan det
hända, att småningom bildas fasta, hårda konkrement
(af magnesia, sammanhållen af organiska ämnen) i
tarmkanalen, hvilka kunna förorsaka mycket allvarsamma
olägenheter. - Ang. Magnesia animalis se Album græcum.
1. P. T. C.* 2. C. G. S.
Magnesia. 1. I forntiden östligaste landskapet
i Tessalien, en halfö n. och ö. om Pagaseiska
viken (Voloviken) omkring bergen Ossa och
Pelion, ingår nu i grekiska nomos M., 2,034
kvkm. 102,742 inv. (1997). Hufvudstad är Volos. -
2. (Lat. M. ad Sipylum) Stad i Lydien, vid foten af
berget Sipylos och södra stranden af floden Hermos,
bekant genom romarnas seger öfver Antiochos III (190
f. Kr.). Omkr. 6 km. s. om staden ser man ännu vid
Sipylos (nu Sipuli-dag) på en med konst arbetad och
glättad klippvägg af gul, magnesiahaltig kalksten
i en 11 m. hög nisch i hög relief gestalten af en
sittande kvinna, hvilken i forntiden betraktades
som den förstenade, evigt gråtande Niobe, men
som urspr, sannolikt framställde den af Pausanias
(III, 22,4) omtalade kultbilden af den frygiska
gudamodern Kybele. Staden heter nu Manisa (se
d. o.). - 3. (Lat. M. ad Mæandrum) Stad i Jonien,
vid en liten å, Lethaios, som rann till Maiandros,
15 rom. mil (22 km.) från Miletos och något mindre
från Efesos. Enligt traditionen var den anlagd af
kolonister från M. i Tessalien, med hvilka förenade
sig kretensiska nybyggare. (M. hade fortfarande
förbindelser med Kreta, såsom där funna inskrifter
visa.) Det var således icke egentligen en jonisk stad
och var ej intagen i Joniska stadsförbundet, ehuru i
rikedom och makt Öfverlägsen de flesta medlemmarna
i detta förbund. Den förstördes af cimmerierna vid
dessas inbrott i Mindre Asien, men vardt snart
återuppbyggd och återvann småningom sitt förra
välstånd. Det var en af de städer, som Artaxerxes
anvisade Themistokles till underhåll. Hans staty
restes sedan på torget. Spartanen Thibron öfvertalade
magnesierna att lämna sin obefästa och osunda stad
(399 f. Kr.) och flytta till Leukofrys, en timmes
väg högre upp för Lethaios, vid foten af Thorax,
ryktbar för sitt tempel åt Artemis Leukofryene,
som enligt Strabon öfverträffade det i Efesos i
sin arkitektur, ehuru underlägset i storlek och
rikedom. Af den gamla staden finns intet spår. Det
yngre M:s ruiner utgräf-des af K. Humann ("M. am
Mäander", 1904) för Konstantinopels museum 1891-93,
men en stor del af frisen (se fig.) på templet,
framställande en amasonstrid, hade redan förts af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
