Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majanthemum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
567 Major–Major domus 568
Major [méVdje], Richard Henry, engelsk geograf,
f." 1818, d. 1891, anställdes 1844 vid Bri-tish
museums kartsamling och blef 1867, då däraf bildades
ett särskildt departement, dettas chef ("keeper"). Han
var 1849-58 hederssekreterare i Hakluyt society,
1866-81 geografiska sällskapets sekreterare och
1881-84 dess vicepresident. Bland hans många åt
upptäcktshistorien egnade arbeten må nämnas Early
voyages to Terra Australis (1859), The lije of
prince Henry of Portugal, surnamed the Navigatör
(1868), till hvilket slöt sig The discoveries
oj prince Henry the Navigatör and their results
(1877) samt The voyages of the venetian brothers
Nic. and Ant. Zeno to the northern seas (med öfv.,
anmärkningar och inledning, 1873). ’
(Wbg.)
Majorana Mönch, bot., örtsläkte af fam. Labi-atce,
underfam. StachyoidecB, skildt från Origanum genom
snedt foder. Mest bekant bland de 6 arterna, som
förekcinma hufvudsakligen i Orienten,
Majorana liortensis.
är M. hortensis (Origanum Majorana L.;
se fig.), m e j r a m, som allmänt odlas i
köksträdgårdarna och användes som matkrydda. Det
är en tvåårig (hos oss enårig), gråluden ört
med stora gröna skärmblad och mycket små, hvita
blommor. G. L-m. Majoräna-Calatabiäno. 1. Salvatore
M., italiensk jurist och politiker, f. 1826, d. 1897,
var professor i nationalekonomi i Catania och Messina,
deltog 1860 i den nationella enhetsrörelsen, blef
s. å. medlem af italienska deputeradekammaren och
1879 senator samt var 1876-77 och 1878-79 handels-
och jordbruksminister. M. skref bl. a. Trattato
di economia politica (1865-66). - 2. An ge lo
M., den föregåendes son, jurist och politiker,
f. 1865 i Catania, d. där 1910, blef vid blott 20
års ålder professor i rätts- och statsvetenskap
vid universitetet i Catania, utöfvade flitig
juridisk författarverksamhet, blef 1897 deputerad,
slöt sig till yttersta vänstern, var från 1903
under-statssekreterare för finansärenden i Giolittis
och därpå mars-dec. 1905 finansminister i Fortis’
ministär, inträdde maj 1906 som skattkammar-minister
i Giolittis nya ministär, men nödgades i maj 1907 af
sjukdom afbryta sin lofvande politiska bana. - Hans
äldre broder, Giuseppe M., f. 1863, är professor i
politisk ekonomi vid Catanias
universitet och medlem af italienska
deputeradekammaren.
Majorano [-jårānå], Gaetano, italiensk
kastratsångare, f. 1703 i Bari, d. 1783 nära Neapel,
kallade sig Caffarelli (efter sin lärare
Caffaro), studerade fem år för Porpora, hvarefter han
firade stora triumfer i synnerhet i Italien, Wien
och Paris. Mycket sparsam, samlade han en
betydlig förmögenhet, med hvilken han inköpte
hertigdömet Santo Dorato vid Neapel, hvarefter han
antog titeln ”duca” och byggde ett präktigt palats
med påskrift: ”Amphion Thebas, ego domum”
(Amphion byggde Tebe, jag detta hus). M. var
berömd för sin koloraturfärdighet, i synnerhet i
kromatiska löpningar, som han lär ha varit den
förste att odla.
A. L.*
Majorat (mlat. majorätus), jur., benämnes i
vidsträcktare bemärkelse den (i regel agnatiska)
arfs-följd, enligt hvilken den arffallna egendom,
hvarpå majoratsrätten är tillämplig, odelad tillfaller
en person inom släkten och denna person bestämmes
genom den högre åldern (lat. ma’jor natu, äldre;
däraf namnet), vare sig ensamt eller i förbindelse
med någon annan omständighet. Olika slag af majorat
bilda sålunda senioratet, där den äldste i hela
släkten tillträder arfvet, pr imo genitur en,
där den äldste af äldsta nedstigande släktgrenen
succederar, och majoratet i inskränktare betydelse,
vid hvilken den närmaste skyldemannen, men, om
flera äro lika närskylda, den äldste af dem är
arfs-berättigad. Majoratsinstitutionen, som är ett
undantag från den sedvanliga arfsrätten, förekommer
inom statsrätten (tronföljd), länsrätten, vid
familjefideikommiss och motsvarande institutioner. -
Stundom benämnes ock själfva den egendom, som på detta
sätt går i arf, majorat. A. Th. S.*
Majorca [-jå’rka]. Se Mallorca.
Marjor do’m us, lat., hofmästare, var hos flera
germanfolk ursprungligen titeln på en hofämbets-man,
major (se d. o.), i det kungliga palatset (domus). -
I det frankiska riket stod han i spetsen för den
kungliga hirden (trustis dominica-, se A n t r u s t i
o n e r), och sedan ur denna en mäktig aristokrati af
jorddrottar med krigiska vasallföljen utvecklat sig,
blef han såsom dess ledare den egentlige regenten
("rikshofmästare") under de senare svage merovingiske
konungarna (se Frankrike, sp. 1139) liksom jarlen
i Sverige (se Jarl). Då riksdelningarna mellan
merovin-gerna och nationella olikheter ledt till
det frankiska rikets uppdelning i tre hufvudområden:
de romanska Neustrien och Burgund och det germanska
Austrasien, fick hvar och en af dessa ofta sin
egen major domus. Inbördes täflan och sträfvandet
att göra ämbetet ärftligt (jfr Folkungajarlarna
i Sverige) medförde väldiga strider, ur hvilka
slutligen framgick ett nytt frankiskt konungadöme, det
karolingiska. Redan Austrasiens major domus Grimoald,
som efterträdt sin fader Pippin ("af Landen"), gjorde
på 650-talet ett försök att öfver-flytta kronan
till sin ätt, men misslyckades och afrättades. En
tid därefter tillkämpade sig Neu-striens major
domus Ebroin major-domus-värdig-heten öfver hela
frankiska riket. Han mördades emellertid snart (681),
men 687 besegrade den austrasiske stormannen Pippin
"den mellerste", Grimoalds systerson (binamnet "af
Héristal" är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
