- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
575-576

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majsena ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kultur bland hedniska stammar i Asien, samlade
materiel till en ordbok öfver den altaiska dialekten
och utgaf religiösa skrifter på detta språk. Hans
förnämsta verk är en från hebreiska till ryska
utförd öfv. af Gamla testamentet (1860–67). –
3. M., rysk kyrkohistoriker, f. 1816, d. 1882, hette
eg. Michail Petrovitj Bulgakov, var prästson
från guv. Kursk och lärare i kyrkohistoria vid den
andliga akademien i Petersburg samt förflyttades
sedan till det teol. seminariet i Petersburg, där
han publicerade en studie öfver Dimitrij Rostovskijs
dogmatiska läror (Dogmatitjeskoje ntjenie svjatago
Dimitrija Rostovskago
) och det kyrkohistoriska
arbetet Istorija Kievskoj duchovnoj Akademii
(1847). 1849 utkom första delen af hans dogmatik,
Bogoslovie dogmatitjeskoje (4:e uppl. 1883). 1850
blef M. akademiens rektor, utnämndes till biskop
och fick många vetenskapliga utmärkelser, hvaribland
ledamotskap af kejs. vetenskapsakademien. 1879 blef
han metropolit af Moskva. Hans förnämsta verk
äro en monumental rysk kyrkohistoria, Istorija
russkoj tserkvi
(13 dlr, hvaraf den sista utkom
efter hans död), samt en historisk framställning af
de gammaltroendes sekt, Istorija russkago raskola
starovbrjadstva
(1854). Med grundlig lärdom
och historisk vetenskaplighet förenade han stor
vältalighet som predikant och hjälpsam offervillighet
(så t. ex. anslog han inkomsten af sina skrifter, nära
200,000 rubel, till teol. stipendier och vetenskapliga
syften). Biogr. af F. Titov, ”Makarij Bulgakov,
mitropolit moskovskij” (1895).
1–3. A–d J.

Makarios (lat. Maca′rius), namn på två af legenden
högt prisade munkar i Egypten. 1. M. d. ä., också
kallad den store l. Egyptern, d. före 390, var
Antonius’ lärjunge och vistades i Sketiska öknen (en
del af den libyska) som föreståndare för därvarande
munksällskap. Enligt traditionen är han författare
af bl. a. 50 ”andliga homilier” (utg. af Migne,
bd 34). M. gäller genom sin innerliga fromhet som
skapare af den gammalkyrkliga mystiken. – 2. M. d. y.,
också kallad Alexandrinen, samtida med den förre,
d. omkr. 408, vistades i Nitriska öknen och utöfvade
stort inflytande på de många munkarna där. Litt.:
Schiwietz, ”Das morgenländische mönchtum” (1904),
Stoffels, ”Die mystische theologie M. des älteren”
(1907), och C. Gore i ”Journal of theological studies”
(1907).
(Hj. H–t.)

Makarismer (af grek. maka′rios, salig), den gemensamma
benämningen på de åtta saligheter, som omtalas i
Kristi bergspredikan (Matt. 5: 1 o. f.; jfr Luk. 6: 20).
(E. S-e.)

Makaroner (it., plur. maccheróni,
venez. dial. maccaroni, antagligen af dial. maccāre,
krossa), ett näringsmedel, som tillredes af fint,
glutenrikt hvetemjöl och kommer i handeln i form af
gulhvita, smala rör (pip-makaroner), små stjärnor
eller trådar (s. k. vermiceller, eg. ”små maskar”,
och nudlar). Sedan hvetemjölet formats till en deg,
torkas denna och males till gryn (it. semolina),
som stötas eller rifvas samt knådas, utan tillsats
af jäst, ihop med kokhett vatten till en deg. Denna
hälles i en metallcylinder, i hvars botten smärre,
vanligen aflånga hål äro anbragta. Medelst en i
cylindern införd kolf utpressas degen genom dessa
hål och framkommer i form af ett band, som
samtidigt afskäres i lika smådelar, hvilkas kanter
genast hopfästas. Den bästa sorten makaroner
innehåller äggula. Makaroner fabriceras äfven af
rismjöl och majsmjöl. De sålunda tillkomna rören
torkas hastigt i varmrum, genom hvilka luftströmmar
spela. Sådana skörtorra makaroner, förvarade på ett
torrt ställe, hålla sig hur länge som helst. När
de sedan kokas, svälla de ut till sitt dubbla
omfång, med formen bibehållen. De förtäras med
påströdd rifven parmesanost, i soppor o. s. v. Alla
folkklasser uti Italien njuta makaroner som en
daglig favoriträtt. I själfva verket är denna föda
högeligen sund och närande. Italienska makaroners
öfverlägsenhet beror därpå, att mjölet till dem
tages af de hårda, halft genomskinliga (”glasiga”)
hvetesorter, som odlas i södra Europa och norra
Afrika. Hårdt hvete är nämligen mycket rikare
på gluten och lämnar hållbarare produkter än
de mjuka hvetesorterna. De yppersta makaronerna
exporteras från Italien och Frankrike. Äfven i
Sverige finnas makaronfabriker. Jfr Makroner.
(G. L–m.)

Makaronisk poesi, skämtdikter på ett slags
blandspråk, bestående af ord ur något modernt
språk, hvilka äro utstyrda med latinska
böjningsändelser, jämte latinska ord. Makaroniskt latin
träffas rätt tidigt under medeltiden. Benämningen
är tagen från italienarnas älsklingsrätt
makaroner, och arten anses skapad af Tifo Odasi från
Padua omkr. 1490. Dess hemland är Italien,
och den bragtes där till poetisk betydenhet af G.
Folengo (se denne). I Molières lustspel ”Le
malade imaginaire” förekommer makaronisk vers i
tredje mellanspelet. Tyska litteraturen har i denna
väg att uppvisa bl. a. ”Die flohiade” (Floïa,
1593), som besjunger loppornas härjningar bland
människorna. Hit hör Stiernhielms långa dikt
”Discursus astro-poëticus mixtus & comicus”.
Följande prof på svensk makaronisk poesi förskrifver
sig från Lunds studenter:

Gingimus in gatis cum kameratibus omnes,
Slogimus in stenos käppis, påkisque klackisque,
Uno ore fullissimo skojantes atque tjutentes.
Tum veniunt väktari, saxas lyktasque ferentes,
Et juvenes muntros saxis gripantque feruntque
In horridam finkam; pliktavimus duos in banco.


Jfr Genthe, ”Geschichte der makkaronischen
poesie” (2:a uppl. 1836), Delepierre, ”Macaronéana”
(1852), och Flamini, ”Il cinquecento”, s.
146 ff. (1902).

Makarov, Stepan Ossipovitj, rysk sjöofficer, f. 29
dec. (g. st.) 1848, blef 1864 sjökadett och 1869
underlöjtnant vid flottan, där han befordrades till
konteramiral 1891 och viceamiral 1896. Under sin
fyrtioåriga tjänstgöring visade M. sig ega okuflig
energi, klart omdöme, betydande fackkunskap och stor
mångsidighet. I rysk-turkiska kriget 1877–78 förde
M. ångaren ”Konstantin”, som han omdanade till ett
fruktadt minutläggningsfartyg. Kort efter kriget
utnämndes M. till flygeladjutant hos tsaren. Han hade
redan tidigare börjat hydrografiska studier (flera
uppsatser i ”Morskoj sbornik” samt det större arbetet
”Vitjas i Stilla oceanen”), hvarvid hans håg vändes
till de arktiska trakterna, som han ansåg bäst kunna
utforskas med tillhjälp af en väldig isbrytare. Efter
studiefärder till Spetsbergen och Nord-Amerika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free