Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makrilltärnan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordamerikanska kusten förekommer den ifrån Labrador
(55°) till kap Hatteras (35°). Makrillen är en
kringströfvande fisk och visar sig i mindre stim eller
ensam tämligen långt utom ofvannämnda gränser. Så
finnes den, fastän sparsamt, vid norska kusten upp
vid Nordlanden och går in i södra Östersjön längs
tyska kusten samt undantagsvis upp till Gottland
och nordligare delar af Östersjön. Makrillen är en
ytterst liflig och snabbsimmande fisk, som i stora
stim närmar sig kusten om våren och åter försvinner
på hösten. Liksom i fråga om sillen hyste man under
1700-talet den åsikten, att makrillen från sitt
urhem i polarhafvet årligen företog vandringar längs
Europas kuster och in i Medelhafvet, men denna mening
aflöstes af en motsatt åsikt, eller att makrillen,
liksom sillen, tillbringade vintern på djupet i
närheten af kusten. Frågan om makrillens vandringar
är ännu ej fullt utredd; men af undersökningar i
Nord-Amerika synes framgå, att makrillen verkligen
vandrar längs amerikanska kusten om våren från s. mot
n., på hösten åter i motsatt riktning. Temperaturen
i vattnet synes utöfva mycket stort inflytande på
makrillens vandringar. I maj och juni söker den
såväl i Europa som i Amerika grundare vatten för att
leka. Genom O. Sars’ undersökningar är det numera
utrönt, att makrillens rom, liksom förhållandet är
hos torsken m. fl. hafsfiskar, under kläckningen
flyter uppe i vattenytan. Vid Skandinaviens
kuster försiggår romläggningen hufvudsakligen
i förra hälften af juli. Under leken ströfva
makrillstimmen lifligt omkring och gå så nära ytan,
att de redan på tämligen långt håll äro skönjbara
på krusningen i vattenytan. Årsgamla ungar äro
omkr. 10 cm. långa; vid två till tre års ålder anses
makrillen fortplantningsduglig. Ungmakrillen går om
hösten in i vikar och bukter samt ger vid våra kuster
anledning till ett särskildt fiske. Senare på hösten,
då ytvattnets temperatur sjunkit, drager makrillen
ut till hafs och på djupare vatten. Att den skulle
under sin frånvaro från kusterna stå vid bottnen på
djupet, såsom ofta antages, har ingen sannolikhet
för sig. Födan utgöres dels af krustacéer och
andra smärre hafsdjur, dels af fiskyngel och smärre
fiskar. Själf utgör makrillen ett eftersökt byte för
många roffiskar och andra djur, som hämta sin föda ur
hafvet. Om dess betydelse för fisket se Makrillfiske.
R. L.*
Makrilltärnan (Mackril-), zool. Se
Tärnsläktet.
Makrina. Se Diakonissa, sp. 300.
Makrizi. Se M a q r i z L
Makrobioka’rp (af grek. makrofs, lång, li’os,
lif, och karpo’s, frukt), bot., säges om en växt,
hvars frukter under flera år förbli kvarsittande
på moderväxten. Förhållandet är iakttaget hos
australiska buskartade myrtacéer och proteacéer samt
hos Cupressus-a,rter. Frukterna öppna sig och utsläppa
fröna, först när den gren, på hvilken de sitta, dör.
G. L-m.
Makrobiotik (af grek. makros, lång, och bios,
lif), enligt gammal mystisk uppfattning konsten att
förlänga lifvet.
Makrocefali (af grek. makros, stor, och kefale,
hufvud), med., en hufvudskålsbildning, som
öfverskrider de normala måtten (se Kraniometer),
beroende oftast på hjärnvattusot (hydrocephalus). Se
Hjärnsjukdomar, sp. 856. – Makrocefal, person
med abnormt stor hufvudskål.
Makrocyter (af grek. makros, stor, och kytos, cell),
abnormt stora, röda blodkroppar, 8–13 μ i diameter,
som förekomma i blodet vid en del blodsjukdomar.
G. H.
Makrodiagonäl, miner. Se Kristallografi, sp. 1337.
Makrodiagonält planpar 1. Makropina-k o i d, miner. Se
Kristallografi, sp. 1337, samt fig. 24 k och 25 a.
Makrodöma, miner. Se Kristallografi, sp. 1337, samt
fi_g. 22 o och 24 o.
Makrofotografi. SeMakrografi.
Makroglossi (af grek. makrofs, stor, och glo’ssa,
tunga) 1. Glossocele, med., ansvällning och förstoring
af tungan. F. B.*
Makrografi (af grek. makros, lång, och grafein,
rista), ett reproduktionsförfarande för framställning
af bilder i mycket stort format (affischer
o. d.). Som originalbild användes vanligen en
fotografi, som medelst ett särskildt autotypiskt
förfarande öfverföres i en punktbild, efter hvilken
tryckplattan framställes afsedd att tryckas medelst
ett litografiskt eller typografiskt förfarande. Sker
framställningen af bilden uteslutande på fotografisk
väg, kallas förfarandet stundom makrofotografi.
J. Htzg.
Makrokosm (af grek. makros, stor, och kosmos,
värld), världsalltet, tänkt som en besjälad
organism, som en mänsklig organism i stort
(enligt ett föreställningssätt, som Paracelsus
m. fl. naturfilosofer på 1500-talet sökte göra
gällande). Jfr Mikrokosm.
Makroner (fr. macarons), små runda, gulbruna,
halftorkade bröd, gräddade af finstött mandel och
socker jämte ägghvitskum. "Makroner" kallas ofta i
Sverige oriktigt för "biskvier", liksom ordet stundom
förväxlas med "makaroner" (se d. o.).
Makronesos (i folkspråket Makroniso), en till nomos
(länet) Attika i Grekland hörande långsträckt och
bergig ö (18 kvkm.) mellan Attika och Keos, bebodd
af några jägare och fårherdar. I forntiden hette
den Helena, ett namn, som sannolikt är af feniciskt
ursprung, men uppges härröra från legenden, att
den sköna drottningen där landstigit med Paris och
Menelaos.
Wbg.
Makroniso. Se Makronésos.
Makropinakoid, miner. Se Makrodiagonält planpar.
Makropöder, zool. Se Macropodus v i-ridi-auratus.
Makropsi (af grek. makrofs, lång, och ofpsis,
syn, företeelse), med., en felaktighet i seendet,
bestående däri, att föremålen synas större, än
de verkligen äro. Yår uppfattning af ett föremåls
storlek beror i allmänhet dels på storleken af dess
bild på näthinnan, dels på det afstånd, till hvilket
vi förlägga det. Ju större vi anse dess afstånd
från oss vara, dess större förefaller oss - vid
lika stor näthinnebild - föremålet. Afståndet åter
bedöma vi till stor del efter den konvergens- och
ackommodationsansträngning vi behöfva göra för att
se föremålet tydligt. Ju starkare vi anstränga vår
ackommodation och konvergens, dess närmare förlägga
vi föremålet; ju mindre åter vi behöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
