- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
657-658

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmesbury ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i ett stipendium vid Karolinska institutet, en
Medicinska föreningens i Stockholm fond, en professur
i nervsjukdomar vid Karolinska institutet och ett
par andra stiftelser. Se minnesteckningar öfver M. af
O. T. Sandahl (i "Hygiea", 1883) och af F. Lennmalm
(i "Svenska Läkarsällskapets Handlingar", bd 39,
1911). – Hans son Karl Adam M., f. 1849, med. doktor
1883, praktiserande läkare i Stockholm, har skrifvit
det synnerligen värdefulla arbetet Studier öfver
aortaaneurysmens etiologi (1888).

2. Karl Johan M., den föregåendes broder, matematiker,
ämbetsman, f. 9 april 1814 på Uddetorp (i Skara
landsförsamling), d. 11 febr. 1886 i Uppsala,
blef student i Uppsala 1833 och filos, magister
primus 1839 samt förordnades till docent i matematik
1840. Sedan han 1842 företagit en vetenskaplig resa
till Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike,
utnämndes han s. å. till professor i matematik
vid Uppsala universitet. Därifrån kallades han
1859 till konsultativt statsråd och beklädde
detta ämbete till 1866, då han utnämndes till
landshöfding i Skaraborgs län. Pensionerad 1879,
återflyttade han till Uppsala. M. var 1867–70
led. af riksdagens Första kammare. Han var led. af
Vet. soc. i Uppsala (1843, hedersled. 1875),
Vet. akad. (1844), Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
(1855, hedersled. 1860) och Fysiogr. sällsk. i Lund
(1860), Accademia dei Lincei i Rom (korrespondent
1853, led. 1883), Videnskabernes selskab i Köpenhamn
(1869), Gesellschaft der wissen-schaften i Göttingen
(korrespondent 1875, utländsk led. 1882), Akademie
der wissenschaften i Berlin (hedersled. 1880). –
För den matematiska vetenskapens utveckling
verkade M. med framgång både som universitetslärare
och författare. Som lärare bildar han epok inom
Uppsala universitets historia, ungefär på samma
sätt som Klingenstierna 100 år tidigare. Han var
den förste, som i Uppsala införde kännedomen om
den nya funktionsteori (jämte dithörande lära om
seriers konvergens och funktioners kontinuitet),
hvilken af Cauchy blifvit grundlagd. Som föreläsare
egde han på samma gång, som han förstod att strängt
fasthålla det för hvarje fråga hufvudsakliga, äfven
ett mindre vanligt herravälde öfver den yttre formen
för framställningen, och därför blef under 1840-
och 1850-talen i Uppsala matematikens studium nästan
modernt samt fann tillslutning äfven bland sådana,
som under andra förhållanden icke skulle känt någon
dragning åt detta håll. Särskildt samlade hans
föreläsningar öfver "politisk matematik" en ovanligt
stor åhö-rarskara. – Bland M:s skrifter bör i främsta
rummet nämnas afhandlingen Om den eulerska formeln
hu’x = /\, ux + etc. (Vet. akad:s handl. 1844; fransk
öfv. dels i "Journal fur die reine und angewandte
mathematik", XXXV, 1847, dels, efter vederbörlig
revision, i "Acta mathematica", V,
1884). M. undersökte där resttermen i den
half-konvergenta serie, hvilken är känd under namnet
"Eulers summationsformel". Liknande undersökningar
hade visserligen förut blifvit anställda af Poisson
och Jacobi, men bådas resultat gällde endast under
vissa speciella förutsättningar. M. däremot lyckades,
genom ett noggrant studium af en viss hel rationell
algebraisk funktion, framställa ett på samma gång
enkelt och generellt uttryck (endast funktionens
kontinuitet förutsattes), medelst hvilket han blef i
stånd att inskränka rest-termens värde inom trängre
gränser än de af Jacobi angifna, hvarjämte han som
tillämpning bl. a. framställde nya uttryck för vissa
gammakombina-tioner, hvilka inom sannolikhetskalkylen
spela en viktig roll. M:s resultat ha flera
gånger blifvit af andra författare återgifna och
använda och äfven intagits i elementära läroböcker
(t. ex. Booles "Cal-culus of finite differences"). –
Vidare må anföras afh. Om differentialeqvationers
integrering (Vet. akad:s handl. Ny följd, bd 3,
1862; fransk öfv. i "Journal de mathématiques
pures et appliquées", 2:e serie, VII, 1862), i
hvilken M. dels lämnat ett värdefullt bidrag till
Jacobis "Théorie du dernier multiplicateur", dels
genom särskilda metoder integrerat ett stort antal
ekvationer af l:a, 2:a och 3:e ordningen, af hvilka
flera ega intressanta geometriska användningar. I
dessa som i öfriga afhandlingar, hvilka beröra
ett stort antal olika frågor inom analys, algebra
och sannolikhetskalkyl, är M. alltigenom sträng,
exakt och klar samt blir härigenom äfven genom sin
författarverksamhet en af de förste banbrytarna för en
utveckling af de matematiska vetenskaperna i Sverige,
som inom denna vetenskap skulle komma att göra oss
fullt jämbördiga med de främsta kulturnationer. Sedan
M. lämnat sin professur och andra göromål inkräktat
på den tid han eljest kunnat egna åt vetenskapliga
forskningar, fortfor han dock allt framgent att varmt
intressera sig för sin älsklingsvetenskap. Han såg
en ny funktionsteori (den weierstrass’ska) utbildas;
och äfven om han af lätt förklarlig anledning ej kunde
taga någon egentligen aktiv del i forskningsarbetet,
följde han det städse med oförminskad uppmärksamhet
och gjorde sig förtrogen med dess enskildheter. Äfven
på annat sätt ådagalade han sitt lifliga intresse
för vetenskapen: genom den uppmuntran han gaf yngre
matematiker och särskildt genom den verksamma del han
tog i grundläggandet af tidskr. "Acta mathematica",
till hvilken han äfven själf som författare lämnat
bidrag. M:s verksamhet som statsråd var mindre i
ögonen fallande; dock torde han med sina omfattande
nationalekonomiska kunskaper ha mycket medverkat vid
finansfrågors utredning. Bekant är, att han i hög
grad bidragit till exporttullarnas afskaffande vid
1862–63 års riksdag genom sitt särskilda anförande
vid frågans behandling i statsrådet, hvars öfriga
ledamöter nästan enhälligt voro af motsatt åsikt. Som
landshöfding tog M. bl. a. väsentlig del i stiftandet
af Skaraborgs läns första folkhögskola, och han gjorde
sig mycket afhållen genom personlig älskvärdhet och
elektriserande vältalighet. Helst öfverlämnande åt
länets befolkning att själf taga initiativen, understödde
han dock dessa alltid kraftigt, när han efter varsam
pröfning funnit dem gagna allmänt väl. Trots sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free