Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandelkaffe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
733
Mandelstensstruktur-Mander
Geo d med fig.). Det finnes basaltmandelsten,
doleritmandelsten, melafyrmandelsten o. s. v. Äfven
mandelstenar, i hvilka grundmassan utgöres af diabas
(diabasmandelsten), förekomma i Sverige, nämligen i
Dalarna, på Granholmen i Mälaren och vid övedskloster
i Skåne. E- E-
Mandelstensstruktur, geol. Se Struktur.
Mandelsurrogat, frösorter, som användas i
st. f. de dyrare mandlarna. Som surrogat för
sötmandel brukas fröna af Anacardium occidentale,
som går i handeln under olika namn, såsom c a
c h o u-mandel, indisk mandel, kernel, arabiska
nötter, afbittrade aprikosfrö (s. k. man-dolin) och
raspad kokosnöt (på bakverk i st. f. sön-dorskuren
mandel). I stället för bittermandel användas andra
prunoidéfrön, särskildt aprikosfrö, som erhålles
som biprodukt vid beredningen af torkade aprikoser.
G- L-m.
Mandelträdet, löt. Se P r u n u s och Mandel.
Mande-negrer. Se Mandenga (slutet) och M andespråk.
Mandenga l. Mandingo,
d. ä. "mande-(talande)-folk", en af västra Sudans
mest betydande och bildbara negerstammar, delar sig
enligt Cust ("The modern languages of Africa", 1883)
i två grupper. Den västliga bor emellan Senegals
och Gambias öfre lopp samt vidare utmed den senare
flodens högra strand. Den talrikare, men mindre
kända östliga gruppen, äfven kallad
wangarawa, håller till ö. om Djoliba på bägge sidor om
10° n. br. emellan 10–0° v. lgd. Jämte den vanliga
negertypen i ansiktsdrag och hårväxt ega mandengaerna
reslig, smärt och muskulös kroppsbyggnad. Genom
naturlig intelligens, arbetsamhet, måttlighet,
industri och handel (ris, bomull, järn- och guldsmiden,
yllevaror) utmärka de sig framför alla andra negerfolk
i Senegambien, och medan dessa ännu äro till största
delen hedningar, var mandengafolket det första, som
antog islam. På 1300-talet bildade det ett mäktigt,
öfver en stor del af Central-Afrika härskande rike,
Mali (Melle), hvaraf det äfven kallas
mali-nga, "Mali-folk", men är nu splittradt i en stor
mängd smärre despotiskt eller republikanskt ordnade
samhällen. De mest kända af dessa äro: bambuk (se
d. o.), mellan Senegal och dess biflod Faleme,
dentilia, mellan Faleme och Gambia, med hufvudstaden
Dsjulifunda (omkr. 2,000 inv.), niani och
wuli vid Gambias mellersta lopp, med städerna Medina,
Fattatenda och det forna engelska faktoriet Pisania,
samt barra (se d. o.) vid Gambias mynning. Antalet
af samtliga mandengaer skattas af Barth till 6 à
8 mill., hvilka alla ega samma tungomål, mande (se
Mandespråk). Språkligt besläktade äro de, så vidt
man ännu känner, med följande tre negerstammar:
bambára (se d. o.), vei, utmed kusten n. v. om
Liberias område, samt susu (soso) i kustlandet
omkr. 10° n. br. Dessa mandengaer sammanfattas under
det gemensamma namnet mande-negrer, men sannolikt kan
detta namn på samma språkliga grund utsträckas till
många flera af västra Sudans tallösa negerstammar.
H. A.*
Mander, K a r e l van, tre holländska (nederländska)
konstnärer, far, son och sonson. - 1. K. v. M. d. ä.,
målare, författare, f. 1548 i Meu-lebeke nära Courtrai
i Flandern, d. 1606 i Amster-
dam, återvände 1569, efter att i Gent ha studerat i
L. de Heeres ateljé samt i Courtrai och Tournai för
P. van Vlerick, till Meulebeke, där han vid sidan
af sitt måleri egnade sig åt skriftställarskap och
bl. a. författade flera fastlagsspel. 1573 företog
han emellertid en studieresa till Italien. I Eom
erhöll han undervisning af olika lärare, arbetade
i slutet af 1570-talct tills, med 13. Spränger i
Wien, reste därpå hem till Flandern, men måste undan
spanjorerna fly till Haarlem, dit han ankom alldeles
utplundrad, men där han, efter att ånyo ha besökt
Flandern 1583, slog sig ned samt jämte H. Goltzius
och Corn. Cornelisz. inrättade en akademi. Två år
före sin död flyttade han till Amsterdam. Han var
både som tecknare och målare en utpräglad manierist,
som i sina mestadels bibliska motiv - Den heliga
Katarinas martyrium (1582) i en kyrka i Courtrai,
Maria bebådelse (1593) i Haarlem, Maria, Jesus och
Josef (1598) i Wiens kejs. museum - älskade att
framställa sina figurer i de mest tillkrånglade
ställningar. Undantagsvis målade han dock äfven
porträtt, såsom bilden af En förnäm man (1592) i Wiens
kejs. museum, och genrer, såsom en Kirmess i Peeter
Brueghels stil i Semenovska samlingen i Petersburg,
samt utförde dessutom åtskilliga humoristiska
pennteckningar (i Albertina, Wien). Hans egentliga
betydelse som konstnär är dock att ha varit den store
Frans Hals’ lärare. I egenskap af författare är han
mindre märklig som skald än genom sitt stora verk Het
schilderboek (1604), som trots den brist på kritik,
hvarmed den är affattad, i det att dikt och verklighet
däri äro sällsamt blandade, likväl utgör en viktig
källa för kännedomen om den äldre nederländska
konsten och dess utöfvare. - 2. K. v. M. d. y.,
f. omkr. 1579, d. 1623 i Delft, var som målare elev
af sin far - taflor af hans hand äro dock numera
icke kända -, men är mest känd som tecknare af
s. k. tapetpatroner och tapetväfvare. Han arbetade
först för Frans Spierings tapetfabrik i Delft,
men begaf sig 1616, på kallelse af Kristian IV och
sedan han anskaffat egna väfstolar, till Köpenhamn,
där han fick i uppdrag att för en summa af 5,000
rdr utföra 24 tapeter till utsmyckning af den stora
salen på Frederiksborg. De skulle bl. a. framställa
Kristian IV:s kröning, utsikter af Kalmar, Vittsjö,
Älfsborg, Öland, Travemünde, slaget vid Kalmar,
1611, o. s. v. 18 af dessa tapeter levererades 1619
till Danmark, men en stor del af dessa förstördes vid
Frederiksborgs brand 1859. - 3. K. v. M. d. yngste,
historie-.och porträttmålare, f. omkr. 1610 i Delft,
d. 1670 i Köpenhamn, åtföljde som barn modern, då hon
efter mannens död begaf sig till Köpenhamn för att
indrifva sina innestående fordringar för af mannen
levererade tapeter. Sannolikt sändes den unge Karel
af Kristian IV till Holland för att där utbilda sig
till målare (1635 målade han där skalden Vondels por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
