- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
755-756

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

755

Manfall-Mangan

756

ter" (I, 1849), Lauth, "Manetho und der turiner
königspapyrus" (1865), Unger, "Chronologie
des Manetho" (1867), Krall, "Gomposition und
schick-sale des manethonischen geschichtswerkes"
(1879), Wiedemann, "^gyptische geschichte" (1884), och
Krall i "Festgaben zu ehren Max Biidingers" (1898).
K. P-’

Manfall. Se L ans vase n, sp. 198.

Manfalut (M o n f a l u t), stad i
egyptiska prov. (mudirije) Siut, nära vänstra
stranden af Nilen, 28 km. n. om Siut. 15,215
inv. (1897). Koptisk biskop. Sockerfabrik
och tillverkning af dadelbrännvin.
J- F- N.

Manfred (it. Manfredi, äfven -o), konung af
Neapel och Sicilien, f. 1232, d. 26 febr. 1266,
var naturlig, sedermera legitimerad son af kejsar
Fredrik II af Hohenstaufen och Bianca (dotter till
en grefve Lancia). 1250 erhöll han genom sin faders
testamente furstendömet Tarent, förde styrelsen öfver
de hohenstaufenska länderna i södra Italien till 1252,
då hans halfbroder Konrad IV öfvertog regeringen, och
blef efter dennes död 1254 af rikets store utsedd till
regent. I kamp med påfvestolen lyckades M., till en
del med bistånd af sarase-nerna i Luceria, återerofra
såväl fastlandet som Sicilien och lät i aug. 1258
kröna sig i Palermo. Bannlyst af påfven, hemsökte han
dennes stater och intog 1260 hela Tuscien. Sedermera,
1263, gaf Urban IV M:s land som påfligt län åt Karl
af Anjou, och denne angrep 1266 hans rike. I kamp
mot honom stupade M. vid Benevento. M:s änka, Helena,
blef på flykten jämte sin dotter gripen i Trani och
dog i fängelse; dottern, Bea-trix, befriades 1283 af
den sicilianske amiralen Eoger da Loria. M:s dotter
i första giftet, med Beatrix af Savojen, Konstantia,
var förmäld med Peter III af Aragonien. – M. var en
i andligt och kroppsligt afseende rikt utrustad, ädel
personlighet. Vid hans glänsande hof funno skalder,
sångare och konstnärer huld och skydd. - Litt.:
Schirrmacher, "Geschichte der ietzten Hohenstaufen"
(1871), Karst, "Geschichte M:s 1250- 58" (1897),
Hampe, "Urban IV und M." (1905), del Giudice,
"La famiglia di re Manfredi" (2:a uppl. 1896).
A. B. B.*

Manfredi, it. Se M a n f r e d.

Manfredi, Eustachio, italiensk skald och astronom,
f. i Bologna 1674, d. 1739, vann mycket beröm för
siiia canzoner och sonetter, i hvilka han sökte
efterlikna Dante och Petrarca (god uppl. 1760 af
M:s Rime).

Manfrédo [-då], it. Se Manfred.

Manfredonia [-dånia], hamnstad i italienska
prov. Foggia (Apulien), vid Manfredoniaviken och
foten af Monte Gargano. 9,396 inv. (1901; som kommun
12,188 inv.). Ärkebiskopssäte. Gymnasium. Export af
spannmål. Något sydligare låg det gamla Sipontum,
som 194 f. Kr. koloniserades af romarna och
senare förstördes af jordskalf. Konung Manfred
lät anlägga den nya staden 1261. Utgräfningar
ha bragt i dagen betydande ruiner af Sipontum.
(J. F. N.)

Manfåret, Ovis tragelaphus, zool. Se Fårsläktet,
sp. 201.

Ma’nga, ett afrikanskt folk i nordvästliga Bornu.

MangabéVra-kautschuk, bot. Se Hancornia sp e c i o
s a.

Mangaia [mangaiVj, en af Hervey-öarna (se d. o.).

Mangal(i), turk., kolbäcken, en apparat, vid hvilken
man i Europeiska Turkiet och Mindre Asien måste under
den ofta ganska bitande vinterkylan värma sig, så
godt man kan; den består af ett rundt med glödande
kol fylldt bäcken af koppar eller mässing på en
fotställning af l m. höjd.

Mangälia, stad i rumänska Dobrudscha, länet
Constanza, vid Svarta hafvet. 1,459 inv. (1900),
mest fiskare. Platsen identifieras med det traciska
Kallatis 1. Acervetis, en koloni från Miletos, och var
ett blomstrande samhälle ända till slutet af romerska
perioden. På 1300-talet hade den 30,000 inv. och dref
liflig handel med Genua. Wbg.

Mangaliczasvinet [mangali’tsa-], Ungerns förnämsta
svinras, tillhör den krushåriga rasgruppen i
sydöstra Europa. Sannolikt härstammar rasen från
serbiska svinet och intar en mellanställning i
förhållande till det förädlade indokinesiska svinet
och europeiska landtsvinet. Mängaliczarasen anses vara
ett af världens finaste späcksvin. Med hänsyn till
färgen förekommer rasen i tre varieteter, nämligen
en blond, en svart och en svalbukig, d. v. s. svart
med gulfärgad buk. H. F.

Mangalore [märjgelåo7], M a n g a l u r,
hufvudstad i distriktet South Kanara, Madras,
Indien, på Malabarkusten. 44,108 inv. (1901),
däraf 11,604 kristna. Hamnen besökes årligen
af 3-4 tusen fartyg. I staden finnes en talrik
katolsk befolkning, med en biskop, flera kyrkor
och två colleges (det ena statens, det andra
jesuiternas, sedan 1887 filial af universitetet i
Madras). Baselmissionen har sin hufvudstation där och
har verkat mycket för slöjdundervisningen. Fredsslut
1784 (se Indien, sp. 529). Stor kaffeexport.
(J. F. N.)

Mangalur. Se Mangalore.

Mangamar, zool., detsamma som tofsgamar. Se G a m f
å g l a r, sp. 690.

Mangan, kem. Namnet mangan härstammar från
grek. magnesios li’tlios, hvarmed man fordom
förstod brunsten till följd af dennas likhet
med magnet-järn. Först 1774 lämnade Scheele
fullgiltiga bevis för, att brunsten innehöll en då
okänd metalloxid. Kort därefter visade Bergman,
hufvudsakligen på grund af Scheeles försök,
att brunstenen innehöll en ny metall, som också
ej långt därefter i reguli-niskt tillstånd
framställdes af Gahn. Denna metall kallades
af Bergman magnesium. Franska, engelska och
italienska kemister benämnde metallen manga-nesium,
hvaraf sedermera (1808) uppstod den förkortade
benämningen mangan. Namnet magnesium erhöll sedan
den betydelse, som det nu eger. - Metallen mangan
finnes i ringa mängd i meteorjärn; i förening med
syre är mangan i naturen ganska allmänt utbredd och
utgör en beståndsdel i en mängd mineral (se M a n
g a n m a l m e r). Oftast förekommer den som en
följeslagare åt järnet. Mangan kan med kol reduceras
ur sina oxider; renare mangan erhåller man ur dess
amalgam eller genom reduktion af manganklorur med
magnesium. Metallisk mangan kan erhållas äfven genom
reduktion af manganoxidoxidul med aluminium enligt
Goldschmidts metod (se A l u m i n o t e r m i,
sp. 741). Mangan är en grå, icke magnetisk metall,
till utseendet liknande tackjärn. Den är hård och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:31:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free