Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen i månen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Manners-Sutton-Mannhardt
krigssakerna uti Livland, Ingermanland och hvad
däraf dependerar provisionaliter administrera
och förestå". 1634, när B. Oxenstierna vardt
generalguvernör, återgick M. till sin förra plats, som
han ock bibehöll, då Ingermanland jämte Kexholms län
1642 vardt ett särskildt generalguvernement. under
E. Gyllenstierna. Följande år lämnade M. sin
plats i Ingermanland. l nov. 1644 vardt han
landshöfding öfver Älfsborgs län och kommendant
i Göteborg. När Kristian IV i april s. å. gjorde
sitt tåg mot Göteborg, vidtog M. så förträffliga
försvarsanstalter, att konungens företag alldeles
misslyckades. Brefväxlingen emellan Kristian IV och
M. är synnerligen märklig. Efter konungens affärd
fördref M. danskarna från Hisingen och utmärkte
sig också sedermera under P. Brahes och L. Kaggs
befäl i striderna vid Göta älf. 1648 fick M. afsked.
A. II-ld.*
Manners-Sutton [mä’nos-sa’tn]. Se M a n 11 e r s.
Ma’nnert, Konrad, historiker och historisk geograf,
f. 1756 i Altdorf (i Bajern), d. 1834, blef 1796
lärare i historia i sin födelsestads högskola,
1805 professor i historia vid Wiirzburgs och
1807 vid Landshuts universitet (flyttadt 1826
till Munchen). M. tog afsked 1828. Hans förnämsta
arbete är Geographie der griechen und römer (14
bd, 1788-1825), ett af den historiska geografiens
värdefullaste äldre verk. M. skref äfven bl. a. en
Geschichte Baierns (2 bd, 1826; går till 1777).
V.s-g.
Mannesmannskoncessionerna, koncessioner på
grufrättigheter i Marokko, som den westfaliska
firman "Bröderna Mannesmann" sedan 19C6 tid efter
annan förskaffat sig af sultanen i Marokko. Se
vidare Marokko (Historia) och H. A. Os-mann, "Die
Mannesmann-rechte" (1910).
Mannesmannsrör, metall., helvalsade smidesjärnrör,
tillverkade medelst en af bröderna R. och
M. Mannesmann (f. resp. 1859 och 1861) 1885 uppfunnen
metod. Den mannesmannska rör-valsningsmetoden grundar
sig på det förhållandet att, om ytan af en järnstång
utsattes för en stark, sträckande bearbetning, utan
att det inre af stången kan följa med i töjningen,
måste en bristning i de inre partierna ega rum, så
Fig. 1.
att en ihålig kropp bildas. En dylik stark bearbetning
af ytan åstadkommes genom valsar, hvilkas kärnlinjer
ej äro parallella, utan bilda hvarandra korsande
linjer. Dessa sträfva efter att bibringa stången,
jämte en rörelse framåt, en rotation kring dess
axel. Det hinder för rörelsen och däraf följande
skillnad i töjning mellan yt- och kärnparti,
som äro nödvändiga betingelser för hålighetens
bildande, utöfvas antingen af valsarnas ändytor
(fig. 1) eller af en s. k. dorn (fig. 2). Metoden.
f
f
Fig. 2.
som är synnerligen genialisk och af stort teoretiskt
intresse, väckte vid sitt framträdande mycket
uppseende, men kan knappt sägas ha motsvarat de
förväntningar, som ställdes på den. Till största
delen beror detta på de höga fordringar, som den
ställer på materialets homogenitet. Välljärn är
sålunda på grund af slagginneslutningarna i detsamma
oanvändbart, och äfven af götjärn blir kassationen
trots all noggrannhet stor. Metoden användes därför
hufvudsakligen för framställning af rörämnen,
d. v. s. rör med tjocka väggar, som sedan valsan
vidare enligt andra metoder. P-
S-e.
Ma’nngericht, ty. Se Estland, sp. 952.
Ma’nnhardt, J o h a n n, tysk urmakare, mekanisk
uppfinnare, f. 1798, d. 1878, utöfvade sin verksamhet
i Munchen. Han levererade mer än 1,200 tornur till
vidt skilda trakter af jorden. Flera af honom uppfunna
ur-konstruktioner och maskiner af hvarje-hända slag
utmärktes för stor enkelhet och sinnrikhet. Hans
uppfinning af den s. k. fria pendeln ansågs
epokgörande inom urmakarkonsten. (G. U-r.)
Ma’nnhardt, Johann Wilhelm Emanuel, tysk mytolog,
f. 1831 i Friedrichstadt i Slesvig, d. 1880 i
Danzig, en kort tid docent vid Berlins universitet
och 1863-73 stadsbibliotekarie i Danzig. M. röjde
redan som barn ett mindre vanligt intresse för de
folkliga traditionerna i saga, sed och tro. Efter
J. W. Wolf öfvertog han redaktionen af "Zeitschrift
fur deutsche mythologie und sitten-kunde" (bd
3 o. 4, 1855-59). Hans första större verk voro
Germanische mythen (jämförda med indiska; 1858),
som vann mycket erkännande af den gamla skolan,
men af förf. sedermera betraktades som förfeladt i
likhet med större delen från samma förutsättningar
utgående arbeten, och Götlerwelt der deutschen und
nordischen völker (1860). Senare koncentrerade
han sina studier företrädesvis på växtlighetens
och framför allt åkerbrukets mytologi och utgaf,
stödd på ett synnerligen omfattande material från
germanskt, grekisk-romerskt och lituslaviskt område,
Roggenwolf und roggennund (1865; 2:a uppl. 1866),
Die korndämonen (1868) samt hufvudverket Wald- und
feldkulte. 1. Der baumkultus der germanen und ihrer
nachbarstämme : 2. Antike wald- und feldkulte aus der
nordeuro-päischen iiberlieferung erläutert (1875-77;
2:a uppl. 1904-05). Ur hans efterlämnade samlingar
utgaf H. Patzig 1884 ett band Mythologische for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
