Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen i månen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präglad partiman. Han ämnade 1832 afgå, men
öfvertalades af whigministären att kvarstå för att
ej det första parlamentet efter den stora reformen
skulle få en opröfvad talman. Omvald till talman
1833, blef han 1835 med 10 rösters majoritet vid
talmansvalet besegrad af en liberal motkandidat,
en händelse, som väckte stor sensation och var det
sista tillfälle, då en engelsk underhusmajoritet af
partiskäl underlåtit att omvälja en förutvarande
talman. M. upphöjdes s. å. till peer. Om hans
aflägsnande från talmanssysslan se M. Macdonagh,
"The book of parliament" (1897).
2. John James Robert M., 7:e hertig af Rutland,
politiker, f. 13 dec. 1818 på Bel-voir castle, d. där
4 aug. 1906, var yngre son till den 5:e hertigen
af Rutland (se ofvan) och kallades, tills han 1888
ärfde hertigtiteln, lord John M. Han var medlem af
underhuset 1841–47 och 1850–88. Sina ridderliga ideal
sökte han som ung tolka i diktsamlingen ä,ngland’s
trust, and other poems (1841), och han tillhörde
den af Disraeli ledda "Young-England-kretsen" (se
Disraeli, sp. 519), som sträfvade för en aristokratisk
renässans i förbindelse med högkyrkans pånyttfödelse
och genomgripande social reformpolitik. (M. är
förebilden för "lord Henry Sidney" i Disraelis
"Coningsby".) M. uppträdde, mot Manchesterskolans
whigs, kraftigt för arbetarskyddslagstiftning och
var ifrig protektionist. Som minister för allmänna
arbeten tillhörde han lord Derbys tre ministärer
(1852, 1858-59 och 1866 -68), var därefter chef
för postverket i Disraelis ministär 1874-80 och i
Salisburys första ministär (1885-86) samt kansler för
hertigdömet Lancaster i den andra Salisbury-ministären
(1886-92). Under sina sista år uppträdde han
kraftigt för Cham-berlains tariffreformpolitik.
1–2. V. S–g.
Mannerskantz. 1. Nils M., fortifikationsofficer,
f. 17 nov. 1738 i Jönköping, d. 16 juli 1809 på
Djursholm, blef underkonduktör vid Fortifikationen
1755, deltog som konduktör i Pommerska kriget, blef
vid Demmins öfvergång 1759 fången hos preussarna och
sedan kvarhållen till krigets slut (1762). M. blef
adjutant hos generallöjtnant Sprengtporten, adlad (han
hette förut Kellander) och kapten i armén 1772
samt avancerade 1780 till öfverste och chef för finska
fortifikations-brigaden. Han blef t. f. kommendant på
Sveaborg 1785, deltog i kriget mot Ryssland 1788–90
dels vid armén, dels såsom kommendant på Sveaborg och
var 1789 generalkvartermästare i fält samt började
s. å. befästa Hangö udd. M. blef generalkvartermästare
och direktör öfver Fortifikationen 1791, generalmajor
1793, generallöjtnant 1799 och general 1809. Han
var led. i den 11 jan. 1808 tillsatta hemliga
krigsberedningen. Han var en synnerligen skicklig
och nitisk fortifikationsofficer samt inlade mycken
förtjänst vid ledandet af fästningsbyggnaderna i
Finland och särskildt vid byggandet ai Sveaborg. Sedan
1787 var han hedersled, af Krigsmannasällskapet.
2. Karl Axel M., riksdagsman, son till den 1802 adlade
och på M. l:s namn och nummer adopterade Karl Råbergh
(f. 1747, d. 1817 på Värnanäs i Halltorps socken,
Kalmar län, som afskedad major), f. 27 nov. 1809 på
Värnanäs, d. där 5 jan. 1888. Han utnämndes 1827 till
underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente,
lämnade 1848 detta som kapten och kvarstod som
kapten i armén till 1856. Skötseln af fädernegodset
Värnanäs, offentliga förtroendeposter i hemorten
och fullföljandet af ett redan börjadt deltagande i
riksdagsförhandlingarna upptugo honom därefter under
hans krafts dagar. M. var medlem af ridderskapet och
adeln vid de nio sista ståndsriksdagarna, var 1867–72
led. och vice talman i riksdagens Andra kammare
samt tillhörde därefter, som ett af södra Kalmar
läns ombud, Första kammaren från sept. 1872 till
sept. 1883, då han trädde tillbaka ur det offentliga
lifvet. Alltifrån den första riksdag M. bevistade
(1840–41) t. o. m. riksdagen 1870 var han led. af
bankoutskottet (utom vid riksdagen 1862–63), tillhörde
1873–78 konstitutionsutskottet samt var 1875 och
1878 led. af särskilda utskottet för försvarsfrågans
handläggning. Bank- och penningväsendets trygghet,
representationsreformen samt försvarets stärkande
och ordnande på grundvalen af allmän värnplikt voro
de frågor, åt hvilka han som riksdagsman ifrigast
egnade sin uppmärksamhet. Till sin politiska
läggning var M. närmast moderatliberal. Sina
åsikter i försvarsfrågan uttalade han, utom vid
riksdagen, äfven i broschyren Ett ord för dagen om
försvaret af en gammal värnpligtsvän (1877). M. var
led. af 1858 års kommitté för utredande af Sveriges
ekonomiska och finansiella ställning samt af 1867
års fästningskommitté. 1863 och 1864 var han
led. af Kalmar läns odelade landsting och 1865–83
af dess södra. Med undantag af 1871 (han var
då ej vid tinget närvarande) var han t. o. m. 1878
sistnämnda landstings ordf. och fungerade 1879–81
som tingets vice ordf. Som medlem af Kalmar läns
södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och sällskapets ordf. under en lång följd af
år (t. o. m. 1883) utöfvade M. en gagnande
verksamhet till jordbrukets fromma. Han blef
1856 led. och 1875 hedersled, af Landtbruksakad.
1. L. W:son M.
Mannersköld, Nils Assersson, krigare, f. 1586 i
Västergötland, d. 1655 på sitt gods Näs (Adelsnäs)
i Östergötland, adlades 1612 med namnet M. (han
hette förut Assersson), gick tidigt i krigstjänst,
förde redan 1618 östgötafanan och blef 1625 öfverste
för alla dess 3 kompanier ä 125 man. S. å. öfvergick
han till Livland och deltog i detta och följande års
fälttåg. Under M. organiserades östgötafanorna till
ett fullständigt regemente, och han var dettas förste
chef. 1626 utnämndes han till generalståthållare
(öfverkommendant) öfver Narva, Ivangorod, Jama,
Koporie och dess län samt gubernator (landshöfding)
öfver Ingermanland, men underordnades 1629 Johan
Skytte, som blifvit generalguvernör öfver Livland
och Ingermanland. När Skytte 1633 afgick, befalldes
M. att utom sitt guvernörsämbete "därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
