Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mara-Maragall
854
ligen är det maran, som anses orsaka de s. k. m
a r-kvastarna, d. v. s. ett slags knutar på gran
(tall) och björk, som uppkomma därigenom, att en
gren på ett egendomligt sätt växer ihop till en
tät risklump. Maran säges ha ett särskildt nöje
af att rida på en sådan "kvast", ja hon lär för
sin ridt hellre nyttja denna än hästen, hvadan
man somlig-städes kan få se en markvast uppspikad
i stallet, på det att hästen må varda fri från den
besvärliga ryttarinnan. M ar kyss kallas bläddror, som
plötsligt uppstå på läpparna. Maran omtalas redan i
de fornisländska sagorna. (I- H- N. E. H.)
Mara, Gertrud Elisabeth, f. Schme-ling, tysk
sångerska, f. 1749 i Kassel, d. 1833 i Reval,
utbildades först af sin fader till violinvirtuos
samt besökte med honom Wien och sedan London, där
hon en kort tid fick sångundervisning af Paradisi
(i hufvudsak var hon autodidakt). 1766 engagerades
hon för J. A. Hillers konsertföretag i Leipzig; och
sedan hon med stor framgång upp-trädt på hofteatern i
Dresden, anställdes hon 1771 på lifstid vid hofoperan
i Berlin. Hennes fenomenala röst egde ett betydligt
omfång och var lika berömd för renhet och styrka
som för böjlig koloratur. 1773 gifte hon sig mot
Fredrik den stores önskan med violoncellisten Mara
(som slutligen så förföll, att hon 1799 måste skilja
sig från honom). 1780 undandrog hon sig genom flykten
sitt Berlin-engagemang och reste öfver Wien till
Paris, där hon hade att bestå en svår täflan med
den likaledes berömda sångerskan Todi. 1784-1802
lefde hon mest i London, uppträdde på operan, men
sjöng oftast på konserter, särskildt vid de stora
Händelsfesterna. 1788-91 vann hon äfven uti Italien
triumfer. Sedan hon lämnat England 1802, uppträdde
hon i Paris utan framgång, emedan rösten började
förlora sig, och bosatte sig sedermera i Moskva,
där hon 1812 genom franska invasionen miste all sin
egendom. Hon förde därefter en osäker existens medelst
konserterande och sångundervisning i Reval. Hennes
själfbiografi offentliggjordes af Riesemann 1875 i
"Allgemeine musikalische zeitung". Biogr, af Niggli
(1881). A. L.*
Maraak [-åk], M e r o k, ångbåtsstation vid
Geir-angerfjorden, Sunnelvens härad, Romsdals
amt, Norge. Omgifningarna äro storartade,
bland Vest-landets mest sevärda och de under
senare åren mest besökta, sedan vägen från
M. till Grjotli och dess förgreningar med
högfjällspassagen till Otta i Gud-brandsdalen och
Stryn i Nordfjord blifvit färdig. Vid M. finnas
flera hotell, post, telegraf och skjutsstation.
K- V. H.
M arab Ö n, Afrikanska marabustor-k e
n 1. Adjutantfågeln, Leptoptilus argala,
zool. (se fig.), hör till släktet Leptoptilus och
fam. storkfåglar (se d. o.), har hufvudets och
halsens nakna delar rödaktigt köttfärgade, ryggen
mörkgrön, med metallglans, nacken och underkroppen
hvita, ving- och stjärtpennorna matt svarta och de
stora vingtäckarna försedda med en smal, hvit kant i
ytterfanet. Näbben är smutsigt hvitgul och fötterna
svarta. Kroppslängden stiger till 1,6 m. Ma-rabun
är ytterligt glupsk och slukar allt ätbart den kan
komma öfver. Med gamar och hundar slåss den om döda
djur och vet att härvid göra sig respekterad. Den
är ovanligt lugn och stel i sin hållning samt mycket
skygg, när den
tämjas med C. R. S."
(J. F. N.) de Mara-
märker sig vara förföljd, men kan lätthet.
Marabustorksläktet, zool. Se Storkfåglar.
Maraböt. Se M a r b u t.
Maracaibo [-ka’jbå], hufvudstad i staten
Zulia i sydamerikanska republiken Venezuela,
v. om Maracaibosjöns nordända. Omkr. 50,000
inv. (1911). Staden har i det hela ett vackert
utseende och går raskt framåt, i den mån handeln
på utlandet uppblomstrar. M. är en af republikens
viktigaste handelsplatser, ehuru en sandbank vid sjöns
mynning hindrar fartyg af mer än 3 m. djupgående
att anlöpa staden. Den har nationalkollegium,
navigationsskola, elektrisk belysning, teater
etc. Förnämsta exportartiklarna äro kaffe, kakao,
kopaivabalsam och hudar. M. anlades 1571 af Alonzo
Pacheco.
(J. F. N.)
Maracaibosjön [-ka’jbå-], Laguna de Maracaibo.
Se Maracaiboviken.
Maracaiboviken [-ka’jbå-], Saco de Maracaibo
l. Venezuelaviken, en omkr. 15,000 kvkm. stor
hafsvik på Syd-Amerikas nordkust emellan halfön
Goajira och den till Venezuela hörande halfön
Paraguaná. Genom 13 kanaler af växlande djup står
viken i s. i förbindelse med Laguna de Maracaibo
(M.-sjön), en strandsjö med dels sött (längst
i s.), dels bräckt vatten och en areal af 16,360
kvkm. Den mottager flera floder och är mycket fiskrik.
(J. F. N.)
Mara’das, mindre riktig form för Marradas (se d. o.).
Maragall [meregalj], Juan, katalansk skald, f. 1860
i Barcelona, d. där 1911, idkade juridiska studier
vid Barcelonas universitet, men öfvergick snart till
journalistiken. Samtidigt med sitt medar-betarskap
i "Diario de Barcelona" studerade han Goethe och
öfversatte till katalanska dennes elegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
