Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marco Polo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eger uteslutande egendomsrätt till hafvet
("dominium") eller uteslutande makthöghet öfver
detsamma ("imperium"), ehuru vissa delar däraf,
nämligen de vattenområden, som ligga inom visst
afstånd från en stats kuster, såsom kusthaf anses
höra till dess sjöterritorium (se d. o.). På det
öppna hafvet ha alla stater, som genom egna örlogs-
eller statsfartyg där kunna visa sin flagga, lika
frihet att färdas och verka; enskilda åter måste för
att kunna trafikera hafvet tillhöra någon af dessa
stater, och alla fartyg måste sålunda föra någon sådan
stats flagga. Rätten härtill är beroende af hvarje
stats egen lagstiftning, och fartygen måste därför
i enlighet med den stats rätt, hvars flagga de föra,
kunna vid behof legitimera sig genom skeppshandlingar
(se d. o.). Hvarje stat är folkrättsligt ansvarig
för utöfningen af nödig politi öfver alla fartyg,
som föra dess flagga, hvarjämte i vissa fall
äfven andra stater, i synnerhet krigförande,
ega viss politimakt genom visitation och
uppbringning (se dessa ord). Å det slutna hafvet åter,
där ännu ett sådant finnes, beror trafikregleringen
och politien uteslutande af den stat, som hafvet
i fråga tillhör. Det haf, som frågan rörande mare
clausum synnerligast rört, har varit Svarta hafvet,
öfver hvars kuster Turkiet länge ensamt härskat, på
samma gång denna makt i Dardanellerna och Bosporen
har nycklarna till detta haf. Äfven sedan Ryssland
blifvit härskare jämte Turkiet öfver Svarta hafvets
kustländer, ha anspråken på detta haf som mare
clausum vidhållits till förmån för dessa båda stater
gemensamt. Efter hand blef emellertid rättigheten
till sjöfart för andra nationer medgifven och
uttryckligen erkänd i fördraget i Adrianopel 1829;
men hafvet fick ej begagnas för främmande krigsskepp,
som ej fingo ingå i Dardanellerna utan särskild
autorisation. Detta erkändes i konventionen i London
13 juli 1841. Genom Parisfreden 1856 förklarades
Svarta hafvet h. o. h. neutralt, så att icke en
gång kuststaterna där egde hålla flottor. Sedan
Ryssland frisagt sig från de i Parisfreden i detta
hänseende åtagna förpliktelserna, blef på konferensen
i London 1871 denna Svarta hafvets neutralisation
upphäfd, med bibehållande af dess stängning för
främmande krigsfartyg, Turkiet dock obetaget att
öppna Dardanellerna för allierade och vänskapligt
sinnade staters krigsfartyg, när Turkiet ansåge
nödigt för att garantera fullgörandet af Parisfredens
stipulationer. Till haf eller hafsliknande vatten,
hvarom fråga kunnat uppstå, huruvida de bort anses som
slutna eller ej, hörde äfven Bottniska viken under
den tid, då Sverige äfven egde Finland; numera åter
är detta vatten fritt, och genom en särskildt bestämd
s. k. demarkationslinje har genom fredsfördraget
1899 angifvits den yttersta gräns, till hvilken
Sverige, resp. Ryssland, här må kunna utsträcka
sitt sjöterritorium. Som slutet haf har stundom
ock proklamerats haf, som endast genom sund stått
i förbindelse med världshafvet, t. ex. Östersjön,
så vidt dess kuststater samtliga enat sig om ett
dylikt anspråk gentemot andra makter (1780); dock ha
dessa anspråk aldrig kunnat i längden upprätthållas,
hvilket däremot varit fallet med Englands anspråk
på t. ex. Irländska sjön, ehuru ej heller dessa
förblifvit obestridda.
Beträffande Beringshafvet ha de nordamerikanska
anspråken genom skiljedom 1893 ogillats och hafvet
förklarats fritt, hvarefter sälfångsten där närmare
reglerats genom internationella aftal. Däremot böra
som slutna haf fortfarande anses bl. a. Zuiderzee,
Azovska sjön och andra dylika vatten. Likaså kunna
Kaspiska hafvet, hvilket saknar synlig förbindelse
med världshafvet, och t. ex. Bodensjön, hvilken
blott genom en låt vara internationell och segelbar
flod har sådan förbindelse, betraktas som slutna haf
gentemot alla makter, som ej äro kuststater vid dessa
haf. H. L. R. (Rid.)
Mared, by i Slättåkra socken, Hallands län, vid
Nissan och Halmstad-Nässjö järnväg. Där utkämpades
10 nov. 1563 en drabbning mellan danskarna under
Fredrik II och svenskarna under Charles de Mornay,
som slutade med den senares nederlag.
Maree, Loch [låch məri’], vacker insjö i skotska
grefsk. Ross and Cromarty, med aflopp genom floden
Ewe till hafsviken Ewe. Den har en längd af nära 22
km., en bredd af högst 3,2 km. och ett ytinnehåll
af 31 kvkm. Största djupet är 112 m. Den har flera
öar och holmar än någon annan sjö i Storbritannien,
Loch Lomond undantagen; den största är S:t Swithin’s
isle, som har en liten sjö, 230 m. lång, 90 m. bred
och 20 m. djup. Utefter större delen af sin längd
omges M. af ståtliga berg, såsom Ben Slioch (980 m.),
hvars sockertoppsforraiga massa dominerar landskapet,
Ben Lair (858 m.) och på sydvästra sidan Ben Eay,
hvars fyra toppar nå öfver 900 m. Sitt namn har sjön
af S:t Maelrubba, som 671 anlade ett kloster vid sjön.
Wbg.
Marées [-rē], Hans von, tysk målare, f. 24 dec. 1837
i Elberfeld, d. 5 juni 1887 i Rom, studerade för
Steffeck i Berlin från 1853, vistades från 1856 i
Munchen samt begaf sig 1864 till Italien. 1869 reste
han till Spanien och Frankrike, vistades 1870-73 i
Berlin och Dresden och därefter mestadels i Neapel
och Rom. - Till en början målade M. porträtt
och många taflor med kavallerister och hästar
(Rastande kyrassiärer, Berlins nationalgalleri,
1861, Hästar, som föras till badet, Schackgalleriet
i Munchen, 1864). I Italien utförde han vid denna
tid goda kopior efter Tizian, Rafael, Yelasquez
(Schackgalleriet). I Rom tog hans sträfvan en helt
ny riktning. Han öfvergaf att försöka realistiskt
återge det ögat såg och eftersträfvade främst en
dekorativ och monumental stil såväl i komposition som
färghållning. Han målade motiv ur kristliga legender
(den helige Martin, den helige Georg, Hubertus) och ur
antika myter (Helenas rof, Paris’ dom, Hesperiderna),
men hans motivkrets rörde sig hufvudsakligen omkring
nakna figurer i enkelt och stort sedda landskap. "Hans
gestalter betyda ingenting, vilja ingenting, ha i
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
