Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
company (se d. o. och Rhodesia). Litt.:
Livingstone, "En missionärs resor" etc. (1859–60), Serpa
Pinto, "Tvärs genom Afrika" (1881), och Coillard,
"On the threshold of Central Africa" (1897). J. F. N.
Marvad, en af Tegnér i Fritiofs saga från E. J.
Björner upptagen form i st. f. m a r v a 11 e n.
Marwär, stat och stad i Indien. Se J o d h p u r.
Marvatten, sjö?;. Ett fartyg, som är fylldt med
vatten, utan att sjunka, säges gå (segla) eller ligga
i marvatten. ’
L. II.*
Marvel [mä’vl], I k, pseudonym för amerikanske
författaren Donald Mitchell.
Marvell [mä’vl], Andrew, engelsk satiriker,
f. 1621, d. 1678, gjorde studier i Cambridge,
bereste kontinenten 1642-46, var sedermera
informator i Fairfax’ och Cromwells familjer och
blef 1657, på sin vän Miltons förord, biträdande
statssekreterare. 1658-78 representerade M. staden
Hull i parlamentet. 1663-65 besökte han som
ambassadsekreterare Danmark, Sverige och Ryssland. De
politiska referat, som han hvarje postdag tillsände
sina kommittén-ter, bilda en viktig källa till denna
tids historia. Med aldrig sviktande rättrådighet
tillbakavisade han under restaurationen hofvets försök
att vinna honom. Orädd angrep han i satirer på vers
och prosa de styrandes envåldssyften och påfviska
sinnelag, den allmänt rådande besticklig-heten och
den religiösa ofördragsamheten. Äfven skaldestycken
af ett mera mildt skaplynne tillförsäkra honom
en aktad plats i dåtidens litteratur. M:s "Life
and works" ha utgifvits flera gånger, bäst i 4 bd
1872-74 af Grosart, ett urval af Aitken 1892, af
Wright 1904. Se A. Birrell, "A. M." (1905, i serien
"Englishmen of letters"). Marviol, bot. Se C a k i l
e. Marwitzerskans, fyrhörnig bastionsskans vid Gartz
i Vorpommern, intogs af svenskarna 26 dec. 1630 och
fanns ännu 1647, men tyckes sedan fått iörfalla.
L. W:son M.
Marx, Adolf Bernhard, tysk musikteoretiker, f. 1795 i
Halle (af judisk börd), d. 1866 i Berlin, studerade
juridik och var en tid domstols-referendarie, men
idkade äfven musikstudier för Turk, senare i Berlin
för Zelter, egnade sig ode-ladt åt musiken och
utgaf 1824-30 "Berliner all-gemeine musikalische
zeitung". 1827 promoverades han till filos,
doktor. Han höll därefter föreläsningar i musik vid
universitetet i Berlin samt blef 1830 professor och
1832 universitetsmusikdirektor. 1850 öppnade han
jämte Kullak och Stern det Sternska konservatoriet i
Berlin, men drog sig tillbaka 1856. M:s koralbok och
sångskolor ha icke visat sig lifskraftiga, ej heller
hans torra kompositioner: operor, oratorier, sånger,
instrumentalmusik. Af beståndande värde äro däremot
hans skrifter, bland hvilka må nämnas Die lehre ron
der musikalischen komposition (4 bd, 1837-47; flera
uppl.), Allgemeine musiklehre (1839; 10:e
uppl. 1884), Die musik des 19. jahrhunderts
(1855), Ludwig van Beethovens leben und schaffen
(1859; 6:e uppl., bearb, af G. Behncke, 1911),
Gluck und die oper (2 bd, 1863) och Erinnerungen
aus meinem leben (2 bd, 1865). Inom harmoniläran
fortbildade M. de uppslag Logier gett. För
uppskattningarna af de äldre klassikerna Bach,
Handel och Gluck ifrade han med värme, och han
var den, som först förklarade och framhöll skönheterna
i Beethovens senaste verk, som voro före
sin tid.
A. L. (E. F–t.)
Marx, Heinrich Karl, socialistisk agitator
och författare, f. 5 maj 1818 i Trier, d. 14 mars
1883 i London, son till protestantiska föräldrar af
judisk börd, studerade i Bonn och Berlin, i början
juridik, men sedermera företrädesvis filosofi. Han blef en ifrig lärjunge af Hegel
och ämnade just söka filosofisk docentur i Bonn, när hans dåv. intime vän B. Bauer blef
afsatt från sin akademiska lärarbefattning, hvilken händelse bestämde M. att lämna
akademien (1842). Kort därefter vardt han hufvudredaktör för ”Rheinische zeitung” i Köln
och gifte sig 1843. Hans tidning blef snart på grund
af revolutionära tendenser indragen, och M. flyttade
då till Paris, där han 1844 utgaf (tills. med A. Ruge)
”Deutsch-französische jahrbücher”. Men redan
1845 förvisad från Paris (af Guizot), begaf han sig
till Bruxelles, där han författade, utom smärre
arbeten, Misère de la philosophie (1847), en blodig
kritik af Proudhons ”Philosophie de la misère”,
samt (tills. med Fr. Engels) en utförlig, men hittills
outgifven kritik af den nyaste tyska filosofien, hvari
han lösgjort sig från Hegels skola. Likaledes i
förening med Engels bildade han Tyska
arbetarbildningsföreningen och inträdde i
Kommunistförbundet (med centralstyrelse i London) samt
utfärdade det sedan i otaliga upplagor på de flesta
kulturspråk utgifna Manifest der kommunistischen
partei (l847; sv. öfv. 1903 och 1909) med de bekanta
slutorden: ”Alla världens proletärer, förenen eder!”
Efter utbrottet af de revolutionära rörelserna i
Tyskland 1848 begaf M. sig, utvisad från Bruxelles,
till Köln och uppsatte ”Neue rheinische
zeitung”, som efter ett års tillvaro blef indragen,
hvarefter M. utvisades från Preussen. Han reste då
till Paris, men förvisades inom kort äfven därifrån
och flyttade så till London, där han sedan förblef
bosatt ända till sin död. Under sin vistelse där
utvecklade M. liflig verksamhet dels som skriftställare,
dels som socialistisk agitator och partiledare.
Kommunistförbundet upplöstes 1852, men 1864
bildades i London Internationella arbetarförbundet
(den s. k. Internationalen, se d. o.), hvars egentliga
styresman M. var under flera år, oaktadt han nöjde
sig med titeln af förbundets ”sekreterare för
Tyskland”. Sitt lefvebröd fick M. hufvudsakligen
genom publicistisk verksamhet, i synnerhet i
amerikanska tidningar (t. ex. ”New York tribunev) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
