- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1319-1320

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Max. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1319

Maximilian

1320

2. M. Alexander Fredrik Vilhelm, prins af Baden,
kusin till nu regerande storhertigen Fredrik II,
son till prins Vilhelm af Baden och Maria af
Leuchtenberg, f. 10 juli 1867 i Baden-Baden,
juris doktor och till 1899 i baden-sisk och preussisk
militärtjänst, kan, då storhertigens äktenskap
är barnlöst, betraktas som tronarfvinge.
Han förmäldes 1900 med Maria Lovisa (f. 1879),
dotter till hertig Ernst August af Cum-berland,
och har med henne sonen Berchtold Fredrik
(f. 19C6) och en dotter, Maria Alexandra (f. 1902).

3. Bajerska furstar: a) M. I, hertig, 1623
kurfurste af Bajern, f. 17 april 1573, d.
27 sept. 1651, son af Vilhelm V och Renata af
Lothringen, uppfostrades under jesuiternas inflytande
i en utprägladt katolsk åskådning, erhöll fr. o.
m. 1593 växande andel i regeringsbestyren och
öfvertog 1598, efter faderns abdikation 1597, i eget
namn styrelsen. M. egnade sig med kraft
och omsorg åt landets inre angelägenheter och
bragte ordning i dess förvaltning, rättsväsen
och förstörda finanser. Trettioåriga kriget
tillintetgjorde dock frukterna

af hans ansträngningar i större utsträckning, än
hans sista, fredliga år kunde godtgöra. M:s yttre
politik bragte hans hus rik vinst; hans ställning
till tidens stora konflikter bestämdes af hans
katolska trosifver och hans omsorg om den tyska
ständer-friheten. Exekutionen af riksakten mot staden
Donauwörth (1607) bragte denna stad i hans våld och
ställde honom själf på en framskjuten plats inom
det katolska partiet. Bildandet af den evangeliska
unionen (1608) besvarades tack vare honom genom de
katolska ständernas sammanslutning i ligan (1609),
hvars ledare han blef. En stor roll tillföll honom och
förbundet genom Trettioåriga krigets utbrott. Ligan
slöt sig (1619) till kejsar Ferdinand II, dess här
besegrade Fredrik af Pfalz på Hvita berget 1620
och bidrog därefter väsentligast till eröfringen af
dennes arfländer. Som lön tillföllo den pfalziska
kurvärdigheten och öfre Pfalz M. i öfverensstämmelse
med aftalen 1619. Mansfelds och Kristians af
Braunschweig äfven-tyrliga krigsföretag förde ligans
här under Tilly till Nord-Tyskland; sedan Kristian IV
af Danmark inblandat sig i de tyska striderna, slog
Tilly denne vid Lutter am Barenberge (1626), men måste
afstå åt Wallenstein och den nybildade kejserliga
hären att föra kriget till slut genom ett infall i
Danmark. Höjdpunkten af M:s katolska politik bildar
hans medverkan vid restitutionsediktets tillkomst
(1629). Emellertid drefvo habsburgarnas växande
maktställning i riket, kejsarens och Wallensteins
absolutistiska planer samt rivaliteten om det rika
byte, som restitutionsediktet lofvade de katolska
furstehusen, M. till opposition mot kejsaren. De
främsta yttringarna däraf voro Wallensteins störtande
på kollegialdagen i Regensburg 1630 och Bajerns för-

bund med Frankrike (1631). För Richelieu var detta
fördrag ett led i en sträfvan att försona Tysklands
katolska och protestantiska ständer och ena dem,
understödda af Sverige som auxiliärmakt, i striden
mot Österrikes öfvermakt i riket. Gustaf Adolfs
segrar och själfständiga politik, som ej band sig vid
Frankrikes syften, gåfvo emellertid protestantismen
en sådan öfvervikt, att katolicismens intressen
trädde i förgrunden och förenade M. med Ferdinand II
och dennes efterträdare Ferdinand III. Slaget vid
Lech (1632) öppnade första gången hans land för de
fientliga arméerna; krigets växlingar bragte senare
gång på gång Bajern de svåraste lidanden. Dessa,
missnöje öfver kejsarens spanskvänliga politik och
farhågor för kurvärdigheten och öfre Pfalz drefvo
M. att under krigets sista år söka anslutning till
Frankrike, men då han därför ej var sinnad att lämna
svenskarna fria händer, bröt han 1647 det stillestånd,
som fransmännen förskaffat honom. Följden blef, att
dessa och svenskarna ännu en gång (1648) härjande
bröto in i Bajern. Vid westfaliska fredskongressen
sökte han genom att understödja Frankrikes anspråk
göra detta mera oberoende af protestanterna i
religionsfrågan, på samma gång som han på så sätt
försäkrade sig om dess understöd i sina särskilda
intressen. Tack vare dess hjälp behöll Bajern i
freden kurvärdigheten och öfre Pfalz. Litt.: Wolf,
"Geschichte M:s I. und seiner zeit" (forts, af Breyer,
I-IV, 1807-11), Aretin, "Geschichte des bayrischen
herzogs und kurfursten M. I" (bd I, 1842), Schreiber,
"M. I. der katho-lische> kurfurst von Bayern, und der
Dreissig-jährige krieg" (1868), v. Schaching, "M. I,
der Grosse" (1876), och Stieve, "Kurfurst M. I. von
Bayern" (1882) Den modernaste framställningen af
M:s politik ger M. Ritter i "Deutsche geschichte
im zeitalter der ge genreformation und des
Dreissig-jährigen krieges" (i "Bibliothek deutscher
geschichte"). - b) M. II Emanuel, kurfurste, den
föregåendes sonson, son af kurfursten Ferdinand
Maria och Adel-heid af Savojen, f. 11 juli 1662
i Mimenen, d. där 26 febr. 1726, efterträdde sin
fader 1679. Han deltog 1683 i kampen mot turkarna
utanför Wien, utmärkte sig under de följande åren vid
Gran, Buda, Mohåcs och Belgrad, blef 1690 kejserlig
generalissimus vid Rhen samt stridde hvarje följande
sommar ända till freden i Rijswijk (1697) vid Rhen,
uti Italien eller i Spanska Nederländerna, där
han sedan 1691 var ståthållare. 1698 blef hans son
med Maria Antonia (kejsar Leopolds dotter, förmäld
1685, d. 1692), kurprinsen Josef Ferdinand, genom
testamente insatt till arftagare af hela den spanska
monarkien, men den unge prinsens död (6 febr. 1699)
omintetgjorde de sålunda öppnade lysande utsikterna
för ätten. Emellertid hade M. 1694 förmält sig med
polske konungen Johan (III) Sobieskis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free