Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maximilian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1323
Maximiliana-Maximinus
1324
hand till general af kavalleriet i bajerska armén. En
resa till Grekland, Egypten och österlandet beskref
han i Wanderung nach dem Orient 1838 (1839), och han
utgaf under pseudonymen P h a n-t a s u s dramatiska
och novellistiska arbeten. Bland de åtta barn hans
gemål skänkt honom märkas sonen Karl Teodor (f. 1839,
d. 1909, ögonläkare) samt dottern Elisabet (f. 1837,
d. 1898, kejsarinna af Österrike).
4. M. Alexander Filip, prins af Wied,
naturforskare och resande, f. 23 sept. 1782 i
Neu-wied, d. där 3 febr. 1867, gjorde 1815-17,
åtföljd af naturforskarna Freireiss och Sellow, en
forskningsresa i Brasilien och 1832-34, i sällskap med
framstående målare, en färd i Nord-Amerikas Förenta
stater samt utgaf såväl beskrifningar öfver
dessa båda resor som särskildt Abbildungen
zur natargeschichte Brasiliens (15 hftn, 1823-31)
och Beilräge zur naturgeschichte von Brasilien (4
bd, 1824-33).
5. M. (M a x) E m a n u e l, prins af Wurttem-berg,
Karl XII:s vän och följeslagare, f. 27 febr. 1689 i
Stuttgart, var son till dåv. administratorn af
hertigdömet Wiirttem-berg, hertig Fredrik Karl af
Wurttemberg-Winnenthal. I sitt 14:e år uppsökte han
Karl XII, och "lille prinsen" var därefter en trogen
deltagare i dennes fälttåg och krigs-äfventyr. Vid
Pultusk (21 april 1703) undfick han elddopet, var med,
då Thorn och El-bing eröfrades, och sågs bland de
främste vid stormningen af Lemberg. Han råkade ofta i
lifsfara och räddade en gång konungen själf från att
drunkna. Efter fredsslutet i Altranstädt (1706) reste
M. hem till Stuttgart, men återvände efter fem veckor
till Karl XII. Vid Berezina fick han 18 juni 1708 en
kula tvärs igenom kroppen, under det han afsiktligt
ledde fiendens uppmärksamhet från konungen på sig, men
redan i slaget vid Holofsin (4 juli) var han åter med,
ehuru ej fullt tillfrisknad. Under tåget genom Ukrajna
utnämndes M. till öfverste för ett dragonregemente. I
slaget vid Poltava stridde han tappert på rytteriets
vänstra flygel, men blef slutligen kringränd och
tillfångatagen. Tsar Peter gaf honom tillåtelse att
bege sig hem till \Viirttemberg, men hans krafter
voro brutna, och han dukade under för ett feberanfall
i Dubno 25 sept. 1709. Karl XII sörjde öfver, att
han i M. förlorat sin bäste vän. - Jfr S. Schott,
"Max Emanuel, prinz von Wiirtemberg und sein freund
Karl XII" (1839; öfv. och utg. på svenska 1845).
6. M., ärkehertig af Österrike, son af
kejsar Maximilian II, f. 12 okt. 1558, d. 2 nov.
1618, valdes 1586 af ett storpolskt adelsparti till
konung i Polen, men blef slagen och tillfångatagen
af Sigismunds af Sverige anhängare under
rikskansle-ren Jan Zamojski. Först 1598 afsade
han sig anspråken på polska tronen. 1590 blef
M. högmästare för Tyska orden, 1602 styresman i
Tyrolen och
1612, efter Rudolfs död, landsfurste öfver Tyrolen
och Främre Österrike (habsburgska besittningarna i
schwabiska kretsen). Han var uppfylld af oegennyttig,
stundom lidelsefull ifver för den habsburgska
dynastiens bästa.
3 a) B. B-s. 3 b-f) o. 4. G. V. G.* Maximiliana
Karst., bot., ett ståtligt släkte bland palmerna,
uppkalladt efter konung Maximilian l af Bajern,
som frikostigt understödde den berömde botanisten
Martius under hans forskningar i Syd-Amerikas rika
växtvärld. Den späda toppknoppen hos M. regia ger
den yppersta palmkål. Bladsli-dorna äro mycket stora
och uppsvällda, så att de. försiktigt aflossade,
göra tjänst som vattentäta korgar och skålar,
i hvilka man t. o. m. kan koka kött. Frukterna
ätas af indianerna, men användas äfven som ett
långsamt förbrinnande bränsle, i hvars rök den råa
kautschukssaften torkas. O. T. S.* Maximiliansorden,
bajersk orden. Se Ordnar.
Maximilianstorn, ’befästningsk., kallas efter sin
konstruktör, ärkehertig Maximilian af Österrike
(d. 1863), ett slags fästntngstorn, som 1828-36
till ett antal af 32 uppfördes omkring staden
Linz och. förvandlade denna plats till ett på
sin tid ganska starkt befäst läger. Dessa torn
äro cirkelrunda, med omkr. 34 m. tvärlinje och 12
m. höjd, samt afdelade i 3 våningar, af hvilka den
nedersta till en del ligger under jordytan. Ofvanpå
det platta taket är hvarje torn försedt med ett
jordbröstvärn samt en vailgång för 11 24-pundiga
kanoner, som alla samtidigt kunna riktas åt samma
håll, en för dessa torn egendomlig anordning,
hvarigenom torn-formens vanliga olägenhet, att
ej kunna samla elden, här är upphäfd. öfversta
våningen är inrättad till försvar med haubitser,
som i bågskott beskjuta fältet. De undre våningarna
innehålla bostads- och förrådsrum samt ha sinnrika
flan-keringsanordningar för infanteri. Tornet omges
af en graf samt därutanför åt den fientliga sidan
af en fältvall, hvars krön når upp till.jämnhöjd med
öfversta murkanten, så att inurverket är doldt från
fältet. Besättningsstyrkan är beräknad till 150 man.
O. A. B. (L. W:sonM.)
Maximilön (af lat. mafximus, störst), högsja
till-låtna lön. Se Arbetslön.
Maximinus, romerska kejsare. 1. C a j u s Julius
Verus M. (Thrax), f. 173 i Tracien eller Mesien. Han
var en jätte i kroppsstorlek - han skall ha haft en
längd af 7 fot - och kroppskrafter, så att han kunde
lyfta en lastad vagn och sades förtära 40 marker kött
om dagen. M. utmärkte sig för vild tapperhet och
steg i graderna, så att han slutligen var kejsar
Alexander Se-verus’ närmaste man i befälet. Då
denne 235 mördades af sina soldater, hade efter all
sannolikhet M. varit anstif-
Kejsar Maximinus, efter ei
antik byst i Kapitolinska
museet, Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
