- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1371-1372

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mecklenburger-spiegelschaf ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och äfven deras vapen, ett framåtvändt svart krönt
oxhufvud med silfverhorn och silfvernosring i
guldfält, är gemensamt. 1864 stiftades en gemensam
orden: Vendernas krona, och 1884 stiftade storhertigen
af M.-Schwerin en griporden. Residensstäder äro i
M.-Schwerin Schwerin och Ludwigslust samt
i M.-Strelitz Neustrelitz.

Historia. De germaner,
som på Tacitus’ tid innehade den trakt, som nu kallas
M., efterträddes sedan 500-talet af vendiska slaver:
lutitzer i ö., redarier i s. v. och obotriter i
västra delen af landet, som fått sitt namn af deras
hufvudort Mikilinborg ("den stora borgen", nu en by
s. om Wismar). 1160 gjorde hertig Henrik Lejonet af
Sachsen sig till herre öfver obotriternas land och
insatte 1167 deras furste Pribislav, stamfader för
det ännu regerande furstehuset, till sin vasall,
sedan denne antagit kristendomen. Vid denna tid
började germanernas återinflyttning i M., men
slaverna utrotades ej, ty ännu på 1600-talet fanns
ett stort antal vendiska familjer kvar. Valdemar
Sejr gjorde M. 1202 skattskyldigt till Danmark, men
denna förbindelse löstes efter Valdemars nederlag
vid Bornhöved (1227). 1229 inträffade landets
första delning, hvarigenom 4 linjer bildades. Af
dessa fortlefver ännu den äldsta, som residerade
i stamslottet M., hvaremot de andra tre utdogo:
linjen Werle l. Güstrow 1436, Rostock 1314 och
Parchim 1261, så att deras länder återgingo till
hufvudlinjen, hvilken genom gifte där jämte erhöll
herrskapet Stargard 1304 och genom köp grefskapet
Schwerin 1358. Under medeltiden gjorde hertigarna af
Sachsen och markgrefvarna af Brandenburg anspråk på
länshöghet öfver M., och först 1348 erhöll Albrekt
I
(1329–79) af kejsar Karl IV hertigtiteln och
erkändes därmed som omedelbar riksfurste (om honom
se vidare Albrekt, hertigar af Mecklenburg 1). Hans
andre son med svenske konungen Magnus Erikssons
syster Eufemia, Albrekt II, var 1364–89 konung i
Sverige (se Albrekt, sp. 494–495) och 1384–1412
hertig af M. Genom fördraget i Wittstock 1442
erhöll Brandenburg successionsrätt, om M:s dynasti
utslocknade på manssidan. 1549 erkändes lutherska
läran som landets religion. 1555 och 1621 egde
nya delningar rum, mellan linjerna M.-Schwerin
och M.-Güstrow. I Trettioåriga kriget afsattes
(1628) de båda hertigarna Johan Albrekt II af
M.-Güstrow (1611–36) och Adolf Fredrik I af
M.-Schwerin (1608–58) till följd af sina förbindelser
med Danmark; kejsaren förpantade 1627 hela M. till
Wallenstein, som 1629 erhöll det som ärftligt län.
Med sin kusin konung Gustaf
II Adolfs hjälp återvände de fördrifne hertigarna
1631, och Pragfreden (1635) återinsatte dem i
deras arfländer. I westfaliska freden (1648) af
trädde hertigarna staden Wismar jämte amten Poel
och Neukloster till Sverige mot godtgörelse af de
sekulariserade biskopsstiften Schwerin och Ratzeburg
m. m. Sedan linjen Güstrow 1695 utslocknat (med Johan
Albrekt II:s son Gustaf Adolf) och Adolf
Fredriks i Schwerin son Kristian Ludvig dött
barnlös 1692 (hans yngre bröder stiftade sidolinjerna
Mirow och Strelitz), uppstod en flerårig arfstvist,
som 1701 afgjordes så, att Kristian Ludvigs brorson
Fredrik Vilhelm af Grabow (d. 1713) fick Schwerin och
Güstrow och hans yngste broder, Adolf Fredrik II af
Strelitz (d. 1708),
Ratzeburg och Stargard, hvarigenom bildades de sedan den
tiden bestående mecklenburgska staterna M.-Schwerin
och M.-Strelitz. Hertig Fredrik Frans I af M.-Schwerin
(1785–1837) erhöll 1803 af Sverige staden Wismar
med Poel och Neukloster som pant för ett lån på 100
år af 1 1/4 mill. rdr hamb. b:ko, hvarjämte Sverige
afstod sina anspråk på Warnemünde tull. Både han
och hertig Karl i M.-Strelitz (1794–1816) biträdde
Rhenförbundet (1808–13) och därefter Tyska förbundet
samt antogo 1815 storhertigtiteln. I M.-Schwerin
följde efter Fredrik Frans hans sonson Paul Fredrik
(1837–42), dennes son Fredrik Frans II (1842–83) samt
hans äldste son Fredrik Frans III (1883–97) och sonen
Fredrik Frans IV (från 1897). I M.-Strelitz följde
efter Karl hans son Georg (1816–60) och sonson Fredrik
Vilhelm
(1860–1904) samt dennes son Adolf Fredrik
(från 1904). M. har ända till senaste tiden stått
långt efter det öfriga Tyskland och varit föga berördt
af den allmänna utvecklingen där, enär regering och
ridderskap sökt bevara det gamla samhällsskicket. Väl
afskaffades 18 jan. 1820 lifegenskapen, men böndernas
läge förbättrades föga. Industriens utveckling
hämmades genom ett strängt skråväsen och handeln genom
afspärrning från tullföreningen. Marsoroligheterna
1848 tvungo de båda storhertigarna att utlofva
en ny författning; 31 okt. s. å. sammanträdde en
grundlagstiftande församling, men i aug. 1849 trädde
M.-Strelitz tillbaka från försöket, och endast
för M.-Schwerin utfärdades den nya författningen
10 okt. s. å. Men mot denna protesterade såväl den
strelitzska regeringen som ridderskapet och de båda
mecklenburgska linjernas agnater, bland dem konungen
af Preussen. Sedan en tysk förbundsdomstol förklarat
den ogiltig, upphäfdes den, och en fullständig
reaktion inträdde, hvarvid t. o. m. prygelstraffet
återinfördes. M.-Schwerin deltog på Preussens sida i
tysk-österrikiska kriget 1866, men M.-Strelitz hann ej
få sin kontingent stridsfärdig, förrän kriget redan
var slut. M. inträdde 1867 i Nordtyska förbundet,
1868 i tyska tullföreningen och 1871 i det nybildade
Tyska riket. Sedan den tiden ha några friheter
beviljats, såsom näringsfrihet, religionsfrihet
m. m., hvarjämte man i M.-Schwerin redan 1867
beviljat arrendatorerna på kronogodsen ärftligt
arrende. – Litt.: "Mecklenburgisches urkundenbuch"
(bd 1–22, 1863–1907), "Jahrbücher des vereins für
mecklenburgische geschichte und altertumskunde"
(från 1836), Boll, "Geschichte Mecklenburgs" (2 dlr,
1855–56), Witte, "Mecklenburgische geschichte"
(bd I, 1909) samt "Mecklenburgische geschichte
in einzeldarstellungen" (flera hftn, 1899 ff.).
J. F. N. Wbg.*

Mecklenburger-spiegelschaf [-spīgel-], en
fårras tillhörande tyska landtfåren. Ullen
är hvit, men ansiktet och benen kunna
vara färgade röda eller mörkbruna.
H. F.

Mecklenburg-Schwerin. Se Mecklenburg.

Mecklenburgska Schweiz. Se Malchin.

Mecklenburg-Strelitz. Se Mecklenburg.

Mecklenburgsvinet, en svinras tillhörande de stora
långörade europeiska svinen, men i hög grad förädlad
med stora hvita engelska svinet. H. F.

Meconema och Meconematinæ, zool. Se Vårtbitare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:28:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free