- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1397-1398

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafsfeber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt exporterar företrädesvis ädla metaller, kaffe
och hudar.
1 o. 2. (J. F. N.)

Medellågtyska, språkv. Se Fornsachsiska och Tyska
språket
.

Medelmarkegångspris. Se Markegång.

Medelmiddag, astron. Se Middag.

Medelnederländska, språkv. Se Frankiska, sp. 1097.

Medelpad, landskap i Norrland och det mellersta af
rikets landskap, i det att Sveriges midtlinjer både
i n.–s. och ö.–v. gå igenom detta landskap. Det har
sina ändpunkter i n. vid 62° 57’, i s. vid 62° 8’
n. br., i ö. vid 0° 8’ 30" och i v. vid 3° 14’ v. lgd
från Stockholms observatorium (18° 3’ 30" ö. lgd
fr. Greenw.) och gränsar i n. ö. till Ångermanland,
i ö. till

illustration placeholder
Medelpads vapen.


Bottniska viken, i s. till Hälsingland och Härjedalen
samt i v. och n. v. till Jämtland. Största längden,
i ö.–v., är 130 km., största bredden, i n.–s.,
85 km. Arealen utgör 7,490,02 kvkm., hvaraf 446,54
kvkm. vatten. Från såväl det jämtländska höglandet
vid en höjd af 300 à 400 m. ö. h. som det inre
Hälsingland vid samma höjd sänker sig landskapet ned
mot Bottniska viken i ständigt afbrott af de mellan
vattendrag samt större och mindre sjöar uppstigande
bergen och kullarna. Några mera betydande bergshöjder
finnas icke; dock uppnå de i v. belägna bergen en
höjd af 500 m. ö. h. Landskapet genomskäres af två
större vattendrag: Ljungan och Indalsälfven. Den vid
Helagsfjället upprinnande Ljungan har inom M. en
hufvudsakligen östlig riktning med någon dragning
mot s. och upptar under sin färd en mängd tillflöden
från både norra och södra sidan samt utvidgar sig på
flera ställen till större och mindre sjöar. Största
tillflödet får älfven midt i landskapet af den
äfven från Jämtland kommande Gimån, som genomgår
landskapets i dess norra del belägna största sjöar,
Holmsjön (201 m. ö. h.) och Leringen (196 m.). Vid
sitt inträde i landskapet genomgår Ljungan Kyrksjön,
med hvilken Hafvern förenar sig, och därefter Holmsjön
(243 m. ö. h.), som är landskapets största sjö (50
kvkm.). Indalsälfven, som utrinner ur en nordlig vik
af Storsjön i Jämtland, går i sydöstlig riktning och
upptar inga tillflöden af någon betydenhet. Mellan
de båda älfvarnas mynningar är afståndet icke fullt
30 km. I den omkr. 20 km. långa och lika breda bukt
af Bottniska viken, i hvilken älfvarna utfalla,
ligger den till landskapet hörande största ön, Alnö
(66 kvkm.); därnäst i storlek kommer den söderut
längst i ö. belägna Brämö (11 kvkm.). Den mest
betydande delen af den odlade bygden sträcker sig
efter dessa vattendrag, som äfven äro bärare af
landskapets viktigaste handelsvara och exportartikel,
skogsprodukterna. Mellan älfvarnas utlopp har ock med
Sundsvalls stad som centrum en storartad verksamhet
i detta hänseende utvecklat sig. Ifrån
Sundsvall utgår, hufvudsakligen utefter Ljungan, järnväg,
tillhörig staten, till Ånge å Norra stambanan, som
går igenom landskapets västra del, så att detta nu
har sainmanlagdt 141 km. järnväg. – Om ock M. icke
har Jämtlands storslagna natur eller kan uppvisa
Ångermanlands i fägring växlande utsikter, är det
dock onekligen ett vackert landskap, som med sin
rikedom på strömmar och sjöar och med sin kuperade
mark nästan öfverallt erbjuder tilltalande, stundom
hänförande bilder, hvilka ock genom landskapets i
allmänhet rika vegetation ha mjukare konturer än de
nyssnämnda landskapens. Klimatet är ock blidare än
i dessa. Gårdarna äro mestadels välbebyggda, och
det hela ger intryck af välstånd. Befolkningen i
allmänhet är upplyst, redbar och nykter. Men under
de senare årtiondena har från många håll inkommit
i landskapet en samling af löst, arbetssökande
folk, som, om den ock mäktigt bidragit att öka
dess folkmängd och utveckla dess materiella
hjälpmedel, ingalunda varit till någon nytta i
sedligt hänseende. Folkmängden i landskapet uppgick
vid 1911 års slut till 101,192 personer och hade på
de sista tio åren ökats med 6,8 proc. Under 1870-
och 1880-talen var folkökningen synnerligen stark,
beroende på såväl högt nativitetsöfverskott som
liflig inflyttning till landskapet. Sedan dess har
emellertid folkökningen betydligt försvagats och
var under de senaste tio åren mindre än i riket
i dess helhet. Emigrationen från landskapet är
också numera ansenlig. M:s liksom Ångermanlands
befolkningsförhållanden voro tidigare ofördelaktigt
utmärkta genom den höga barndödligheten; numera har
emellertid denna betydligt minskats, om den också ännu
är högre än för riket i genomsnitt. Folkmängdstätheten
utgör 14 inv. på 1 kvkm. land och är störst i trakten
omkring Sundsvall, där Sköns tingslag har att uppvisa
en större folkmängdstäthet, 116 inv. på 1 kvkm.,
än något annat tingslag eller härad i hela Sverige,
med undantag af Danderyds skeppslag i Stockholms
och Oxie härad i Malmöhus län. – Landskapet bildar
sedan 1810 med endast Ångermanland Västernorrlands
län
(se d. o. i fråga om landskapets indelning i
administrativt, judiciellt m. fl. hänseenden). Äfven
före den tiden voro dessa landskap förenade,
inen i länet ingick då en eller flera andra
provinser. 1762–78 var länsresidenset förlagdt till
Sundsvall, den enda staden i M. Landskapets vapen är:
i blått fält tre intill hvarandra stötande tvärgående
strömmar (den mellersta röd, de yttre silfver),
med hertiglig krona öfver.

Medelpads folkmål hör till den norrländska gruppen
af folkmål, med förmjukning äfven inuti ord,
t. ex. foltje, folket, dränjen, drängen, byjje, bygga,
samt best. plur. mask. och fem. på -an (-en), därjämte
naturligtvis tungspets -r och tjockt l samt öfriga af
dem beroende tjocka ljud, förlust af slutande -n, -t
och -d (natta, natten, bärja, bergen, mytje, mycket,
honne, hunnit, svära, svara, svarade, svarat, börje,
börja, började, börjat) o. s. v. Tvåstafviga ord
med urspr. kort rotstafvelse behålla ändelsens a,
t. ex. svära, svara, skada, dagar; andra försvaga
a till e, t. ex. tjöpe, köpa, jänte, flicka, byer,
byar. Diftonger saknas liksom i de angränsande
kustmålen (Ångermanland och Hälsingland). I jämförelse
med dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free