Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Megaron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1479
Meijerberg-Meijerfeldt
1480
stafven S (1890-91) och hela "Gernandts
konversationslexikon" (4 dlr, 1889-94). Af
2:a uppl. af Nordisk familjebok redigerade
M. bokstäfver-na A-C. M. har vidare utgett "Samling
af facklexika", i hvilken han själf författat
Svensk-historiskt handlexikon (1882) och Svenskt
literatur-lexikon (1884-86), redigerade 1881-85
tidningen "Julkvällen" samt har författat romanen
Excel-sior! (2 bd, 1888) m. m.
Meijerberg [me’jer-], Karl Jonas, skolman, f. 8
okt. 1816 i Brunflo församling, Jämtland, d. 8
dec. 1903 i Stockholm, blef 1836 student i Uppsala,
var 1840-42 lärare vid en privatskola i Fagerreds
socken, Hallands län, upprättade 1842 jämte två andra
skolman realgymnasiet i Göteborg samt grundlade 1845,
likaledes i Göteborg, egen, mycket ansedd privat
läroanstalt (Meijerbergska skolan), som i 18 år stod
under hans ledning. Under denna tid ingrep M. verksamt
äfven vid organisationen af Göteborgs folkskolväsen
och inrättandet af därvarande slöjdförenings
skola. Vid folkskolinspektörsbefattnin-garnas
införande (1861) utsågs han att för en tid af 2
år vara folkskolinspektör i Göteborgs och Bohus
län. 1863-88 var han inspektör vid Stockholms
stads folkskolor. Vid hans tillträdande af denna
befattning stod hufvudstadens folkskolväsen
anmärkningsvärdt lågt. Kraftigt tog M. itu med
ordnandet af hufvudstadens folkskolor. Med stor
energi besegrade han hvarje hinder, som härvid
mötte honom, och han fick både många vänner och
många fiender. Hufvudstadens folkskolväsen blef
emellertid under hans ledning till föredöme för
det öfriga landet; äfven utomlands erkändes dess
höga ställning, och organisatörens namn nämndes med
mycken aktning. M. var 1867-69 ett af Stockholms stads
ombud i riksdagens Andra kammare och 1876 Sveriges
kommissarie vid afdelningen för undervisningsväsendet
på världsutställningen i Philadelphia, fungerade som
ordf. i kommittén för förberedande af fjärde allmänna
nordiska skolmötet (i Stockholm, 1880), var led. af
1875-77 års kommitté för utarbetande af betänkande
ang. minderårigas antagande och användande i fabrik,
handtverk eller annan handtering, äfvensom af 1882-84
års läroverkskommitté, samt var sedan 1863 medlem af
styrelsen för Allmänna institutet för döfstumma. 1861
invaldes han i Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. Bland
M:s från trycket utgifna arbeten märkas Svensk
språklära (1856; 5:e uppl. 1871) samt årsberättelser
öfver Stockholms stads folkskolor. M. sysselsatte
sig gärna med språkstudier, och han talade
obehindradt flera europeiska språk. Ännu på sin höga
ålderdom egnade han sig åt nygrekiskans studium.
J. C. C. N. H-d.
Meijerfeldt [me;jer-], svensk adlig ätt, som
härstammade från domänöfverinspektoren i
Livland
Anders Meijer (födelse- och dödsår ej kända),, som
1674 adlades med namnet M. Två af hans söner, J o h
a n A u g u s t M. (se M. 1) och V o 1-m a r M. (död,
barnlös, 1739 som rysk generalfält-marskalklöjtnant),
fingo 1705 friherrlig och, den förre 1714, den senare
1719, greflig värdighet. Den förres ättegren utgick
på svärdssidan 1800 med hans son Johan August M. (se
M. 2). Den adliga grenen hade utslocknat 1710.
1. Johan August M., grefve, krigare, f. 1664
i Livland, d. 9 nov. 1749 på Söfde-borg
i Skåne, hade som frivillig i holländsk
tjänst avancerat till major, då han 1698
efter fredsslutet återkom till Sverige.
Som öfverstelöjtnant deltog han
i öfvergången af Duna 1701 och utmärkte sig därefter
genom en rad bedrifter. 9 aug. 1704 besegrade han,
s. å. blifven generalmajor, vid Posen den honom vida
öfverlägsne sachsiske generalen Schu-lenburg, och på
samma ställe vann han senare på året en seger öfver
polske generalen Radomicki, hvarefter han tappert
försvarade Posen mot sachsare och polacker. Sårad
vid Poltava, råkade M. i rysk fångenskap, men blef
snart utväxlad, hvarefter han begaf sig tillbaka till
Sverige, där han utvecklade stor verksamhet och 1710
deltog i slaget vid Hälsingborg. S. å. utnämndes han
till generallöjtnant och öfverkommendant i Stettin,
begaf sig därefter till Bender och utförde därifrån
1711 en beskickning till Konstantinopel. S. å. blef
han vice guvernör i Pommern och general af
infanteriet; 1713 utnämndes han till kungl. råd och
generalguvernör i Pommern. Han nödgades dock i slutet
af 1713 öfverlämna Pommerns hufvudstad, Stettin, åt
de belägrande preussarna och holsteinarna, men deltog
fortfarande och äfven efter Karl XILs ankomst till
Pommern 1714 i detta lands försvar. Efter Stralsunds
fall (1715) begaf han sig till Sverige, men återtog
efter freden generalguvernör-skåpet öfver Pommern,
hvilket han utöfvade till 1748. I politiken slöt
M. sig till det s. k. holstein-ska partiet. M. hade
1705 upphöjts i friherrligt och 1714 i grefligt
stånd. 1715 valdes han till kansler för Greifswalds
universitet.
2. Johan August M., grefve, den föregåendes son,
krigare, f. 4 maj 1725 i Stralsund, d. 21
april 1800 i Stockholm, trädde vid 12 års ålder i
krigstjänst och blef vid 19 års ålder kapten. 1745
var M. först i österrikisk, sedermera i nederländsk
tjänst. 1751 blef han major vid Cron-hjorts
regemente i svensk tjänst. Vid Sjuåriga krigets
utbrott (1756) gick M. åter i tjänst hos Preussens
fiender och var 1757 med i slaget vid Hasten-beck,
men ställde sig, då Sverige s. å. börjat deltaga i
kriget, under dess fanor och blef chef för en tysk
grenadjärbataljon. Han blef generaladjutant 1766,
chef för Västerbottens regemente 1770, generalmajor
1773, generallöjtnant 1778 och flyt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
