- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1489-1490

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meijerfeldts klippa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1489

Meissner-Meissonier

1490

äro öfversatta till svenska. Se biogr, af Furst
1894. - 2. Alfred M., den föregåendes sonson,
österrikisk skald, f. 1822 i Teplitz, d. 1885 i
Bregenz, erhöll 1846 med. doktorsgraden i Prag
samt tillbragte åren 1847 och 1849 i Paris, där
han knöt vänskap med skalden Heine. Därefter var
han bosatt i Prag till 1869, då han flyttade till
Bregenz. Påverkad af Tysklands politiska lyrik,
Lenau, Byron och moderna franska skalder, var
M. fylld af en revolutionärt glödande och på samma
gång förtröstansfull stämning. Hans lyriska dikter
(1845; 12:e uppl. 1884) ega färgprakt, melodisk
form samt en viss originell kraft, men för mycken
retorik. Den stora episka ungdomsdikten Ziska
(1846; 12:e uppl. 1884) utmärkes af lyftning och
originella vändningar; dock är karaktärsteckningen
bristfällig. Vidare framstå Der sohn des Åtta Troll
(1850), en efterbildning af Heines bitande humor,
och Werinherus (1872), ett litet vekt epos. I
åtskilliga lefvande tragedier (Das weib des Vrias,
1850, m. fl.) blef M. kärf genom sin sträfvan efter
koncentration. Han skref äfven ett större antal
romaner, Zwischen furst und volk (1855), Die Sansara
(1858), Zur ehre Gottes (1860, en jesuithistoria),
Schwarzgelb (1862-64, en teckning af reaktionsperioden
1850-54 i Österrike), Babel (1867), Auf und nieder
(1880) m. fl., för hvilka han i stor utsträckning
anlitade andras biträde, samt novellsamlingar
(Seltsame geschich-ten, 1859, m. fl.). Till sist må
anföras hans Heinrich Heine. Erinnerungen (1854)
och Ge-schichte meines lebens (2 bd, 1884). M:s
"Ge-sammelte schriften" utgåfvos i 18 bd 1871-73.

Meissner [ma’js-], Georg, tysk fysiolog, f. 1829 i
Hannover, d. 1905, blef med. doktor 1852, professor
i anatomi och fysiologi 1855 i Basel och 1857
i Freiburg im Br. samt professor i fysiologi i
Göttingen 1860. M. var en af samtidens lärdaste
fysiologer. Bland hans arbeten märkas Beiträge zur
anatomie und physiologie der haut (1853), Beiträge zur
physiologie des sehorgans (1854) och Un-tersuchungen
iiber das entstehen der hippursäure (i förening
med Shephard, 1866). 1856-71 utgaf han utmärkta
redogörelser för fysiologiens framsteg (Berichte
der fortschritte in der anatomie und physiologie;
den anatomiska delen är författad af Henle).
R. T-dt.

Meissner [ma’js-], Bruno, tysk orientalist, f. 25
apr. 1868 i Graudenz, studerade i Leipzig, Berlin och
Strassburg, vardt filos.’ doktor i Berlin 1892, docent
i Halle 1895, e. o. professor vid universitetet i
Breslau 1904 och ord. därstädes 1911. M. har företagit
studieresor till England 1890- 96, till Orienten
1899-1900, hvarunder han deltog i Tyska orientaliska
sällskapets utgräfningar i Babylon, och Marokko
1901. Skrifter: De ser-ritute babylonica-assyriaca
(1892), Beiträge zum altbabylonischen privatrecht
(1893), Bauinschrif-ten Sanheribs (s. å.), Alexander
und Gilga-mos (1894), Assyrisch-babylonische
chrestomathie (1895), Supplement zu den assyrischen
wörter-biichern (1897), Neuarabische geschichten
aus dem Iraq (1902), AssyrioJogische studien (I-V,
1903 ff.), Aus dem altbabylonischen recht (1905),
Seltene assyrische ideogramme (1906-10), Kurz-gefasste
assyrische grammatik (1907) och Assyrische jagden
(1911). D. M.

Meissner ho;chland [ma’js- -länt]. Se Sachsiska
Schweiz.

Méissnersvinet [ma;js-], en tysk svinras, uppkommen i
Meissen genom korsning af långörade tyska landtsvinet
med engelska svin, hufvudsakligen Yorkshires. Rasen_
är högt förädlad. H. F.

Meissonier [mäsånje], Just A ur é le, fransk
konstnär, f. omkr. 1695 i Turin, d. 1750 i Paris,
var målare, skulptör, arkitekt, dekoratör, guldsmed
och möbelritare. Jämte Oppenord och Germain Boffrand
var han rokokostilens skapare. Hans utgångspunkt var
den italienska barockens sista utvecklingsfas, Hans
stil kan i få ord karakteriseras genom frånvaron af
räta linjer och vinklar, bågen härskar, linjerna
orma sig osymmetriskt, bisarrt, nyckfullt, men
behagfullt, arkitektur- och möbel-former göra intryck
af guldsmide, träsnideri eller porslin. Framför
allt var M. dekoratör. Han fick af Ludvig XV titel
"dessinateur du cabinet et orfévre du roi". Bland de
uppslag, som M. gjorde, märkes hans aldrig utförda
ritning till fasad för kyrkan Saint Sulpice i Paris,
representativ för hans smak - den tilltänkta fasaden
består af konkava och konvexa plan mellan knippen
af kolonner och pilastrar och med yppig dekorativ
utsirning. Äfven takets ytfcerkontur, liksom det
lanterninformiga, sexkantiga tornet, har idel svängda
linjer. Kyrkan fick sedan en linjerat fasad i klassisk
anda af florentinaren Servandoni. M:s ritningar till
dekoration af prinsessan Czartoryskas och grefve
Bjelinskijs hotell ha blifvit karakteriserade
med orden "graciös vildhet". Bland M:s ritningar
märkas Livré d’ornements en trente piéces, Livré
d’orfévrerie d’’eglise en six piéces m. fl.
G-g N.

Meissonier [mäsånje], JeanLouisErnest, fransk målare,
f. 21 febr. 1815 i Lyon, d. 21 jan. 1891 i Paris,
kom i unga år till Paris, måste där förtjäna sitt
uppehälle genom eget arbete, gjorde sig bemärkt
som illustratör (Bernardin de Saint-Pierres arbeten
o. a.), studerade mestadels på egen hand och kände
sig framför allt tilltalad af de gamle holländarnas
målningar i Louvre. De samtida härskande riktningarna
inom konsten, striderna mellan klas-sicitet och
romantik, lämnade honom oberörd, han gick från början
sin egen väg, viljekraft var och för- Meissonier blef
hufvuddraget i hans karaktär. Hans iakttagelseförmåga
var af näturen ytterst skarp, och han upparbetade
den under oaflåtligt verklighetsstudium. Hans
teckning blef mönstergillt skicklig, träffsäker
och elegant. Degas har. sagt, att "med undantag af
Ingres har ingen tecknat bättre än M." Som målare
debuterade han 1834 med Borgare i Zaandam på besök
hos borgmästaren. Denna målning följdes af en rad
situationsbilder med figurer i 1500-, 1600- eller
1700-talsdräkter,

Efter ett själf-porträtt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0779.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free