Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 27-28 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melass - Melassfoder - Melastomataceae, bot. - Melaui el-Arisch. Se Mallaui - Melazzo. Se Milazzo - Melba, Nellie - Melbourne, hufvudstad i Victoria, Australien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användes därför till framställning af
pottaska, innan denna kunde erhållas
billigare från saltlagren i Stassfurt.
A. G. E.

Melassfoder. För att göra melass (se d. o.), som genom
sin sockerhalt är ett värdefullt fodermedel, bekvämare
att frakta och att utfodra, blandas den med åtskilliga
pulverformiga ämnen, som uppsuga densamma. Vanligast
är blandning af 50 proc. melass med 35–40
proc. hvetekli och 10–15 proc. palmkärngröpe,
hvilket plägar betecknas som normalt melassfoder
och innehåller omkr. 12 proc. protein, 1 proc. fett
och 60 proc. kolhydrat. Sämre äro melassfoder, i
hvilka melassen upptagits i som foder mindervärdiga
eller odugliga ämnen, såsom mjöl af jordnöthylsor,
hafreskal m. m. Bland sådana blandningar äro melass
med torfmull, s. k. molasin, hvars fodervärde
ligger blott i dess halt af melass, hö2gst 80 proc.
H. J. Dft.

Melastomataceæ (af grek. melas, svart, och stoma,
mun), bot., växtfamilj af serien Myrtifloræ,
omfattande såväl träd och buskar som örter samt
utgörande tillsammans omkr. 150 släkten med 1,800
arter, som träffas i synnerhet i Syd-Amerikas tropiska
trakter. Bladen äro motsatta eller kransställda,
enkla, oftast med 3 till 11 bågböjda nerver,
utgående från bladbasen och förenade medelst med
hvarandra parallella tvärnerver. Blommorna äro
ofta stora och vackra, med i knoppen vridna kronor
och egendomliga ståndare, som äro dubbelvikna
i knoppen och ha knappar med ofta egendomligt
utbildadt konnektiv. Frömjölet utsläppes vanligen
genom en porlik öppning i knappens näbblikt
utdragna spets. Frukten är kapsel eller bär, som
ofta är ätligt och hvars saft hos alla arter af
släktet Melastoma L. färgar läpparna svarta (däraf
namnet), liksom våra blåbär. Barken är ofta rik på
garfämnen och färgämnen, hvarför många arter användas
till garfning och färgning. Som prydnadsväxter
i växthus odlas ganska många skönblommande
arter af släktena Centradenia, Medinilla,
Tibouchina m. fl., likaledes Bertolonia- och
Cyanophyllum-arter för de vackra bladens skull.
O. T. S. (G. L-m.)

Melaui el-’Arisch. Se Mallaui.

Melazzo [mela’ttså]. Se Milazzo.


Melba, Nellie, konstnärsnamn för Nellie (Helen)
Porter Armstrong, född Mitchell, australisk
sångerska, f. 1859 nära Melbourne, elev
af fru Marchesi, debuterade i Bruxelles 1887,
London 1888 och Paris 1889 samt har
sedan under engagemang eller gästspel i
Frankrike, Petersburg, Italien, Stockholm
(1893), New York, Berlin o. s. v.
framstått som en af operascenens "stjärnor"
genom sin apparition, sin ovanligt höga,
jämna och välklingande sopranröst och sin stora
sångvirtuositet. I Stockholm sjöng hon Julia,
Elsa, Margareta i "Faust", Ofelias stora scen
ur "Hamlet" och vansinnighetsscenen ur "Lucie".
Fru M. trädde 1882 i äktenskap med köpmannen
Charles Armstrong, men blef efter tre år änka. Hon
är numera bosatt i London.
A. L. (E. F-t.)

Melbourne [me^ben], hufvudstad i Victoria, Australiens näst
största stad och en af de bäst byggda städer på
jorden, ligger vid Hobson’s bay (innersta delen af
Port Phillip bay). Förstäderna sträcka sig mer än 16
km. längs vikens stränder, men den egentliga staden
(City Melbourne; se de två situationsplanerna)
ligger omkr. 4,5 km. från kusten på norra stranden
af Yarrafloden, på två kullar, East och West M.,
mellan hvilka förr flöt en liten ström, som nu
delvis är igenfylld och bildar den lifliga Elizabeth
street. M. anlades 1835 och uppkallades efter
dåv. engelske premiärministern, lord Melbourne. Ännu
1850 hade M. icke öfver 15,000 inv., men efter
upptäckten af guldfälten ökades befolkningen på
1850-talet med nästan exempellös hastighet och
uppgick 1861 till 191,254, 1901 till 496,079 (däraf
endast 68,374 i det egentliga M.) och 1911 (inklusive
förstäderna) till 591,830 inv. eller till mer än två
femtedelar af hela statens. Sedan 1847 är M. säte för
en anglikansk biskop, sedan 1848 för en rom.-katolsk
ärkebiskop och sedan 1852 för den 1851 organiserade
kolonien (numera staten) Victorias lagstiftande
församling. Provisoriskt blef M. 1901 Australiska
statsförbundets hufvudstad. Stora offentliga
byggnader, präktiga privathus, ofantliga magasin,
en mängd trädplanterade öppna platser ("gardens")
och stora härliga parker samt den lifliga rörelsen
i staden och hamnen ge M. storstadsprägel. Bland
offentliga byggnader må nämnas parlamentshuset
(med ett bibliotek af 52,000 bd), Government house,
stadshuset (fig. 2), det offentliga biblioteket
(300,000 bd), hvars byggnad äfven inrymmer konst-
samt etnologiskt och teknologiskt museum, posthuset
och myntet (endast guldmynt slås). I Carlton gardens
ligga utställningsbyggnaderna, en stor hall under
en dom jämte två sidobyggnader; där öppnades
af nuv. konung Georg V 9 maj 1901 Australiska
statsförbundets första parlament. Guvernörens
residens ligger s. om Yarrafloden, omgifvet af
en stor park, äfven botanisk trädgård. Det 1855
öppnade universitetet, med 3 colleges (anglikanskt,
presbyterianskt och metodistiskt), är likartadt
med de engelska universiteten och har omkr. 500
studerande samt (1911) 1,150 icke inskrifna
åhörare af föreläsningarna. Med detsamma är
förenadt ett nationalmuseum med naturalhistoriska
samlingar. Bland de många kyrkorna märkas den
protestantiska S:t Paulskyrkan och den katolska S:t
Patricks-kyrkan. M. har vidare botanisk och zoologisk
trädgård och observatorium (37° 49’ 53" s. br. och
144° 58; 35" ö. lgd), flera realskolor och en mängd
andra skolor. Bland de industriella anläggningarna
må i synnerhet framhållas ång- och vattenkvarnarna,
talgsjuderierna, garfverierna, skeppsvarfven och
gjuterierna. Mycket mer betydande är dock handeln,
enär nästan hela statens in- och utförsel går öfver
M. M:s hamn var förr den vid Hobsonsvikens västra
strand belägna förstaden Williamstown; men numera
har Yarrafloden blifvit fördjupad och gjord rak,
så att äfven större fartyg (öfver 4,8 m.) kunna gå
upp till själfva staden. 1910 anlände till M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>