- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
87-88

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Memphis - Memphis 2. Stad i staten Tennessee - Memurua. Se Memurutinderne - Memurubraeen. Se Memurutinderne - Memurubu. Se Memurutinderne - Memurudalen. Se Memurutinderne - Memurutinderne, fjällspetsar i Jotunheimen, Norge - Memurutungen. Se Memurutinderne - Mena, folkslag. Se Kolh - Mena, Juan de - Menabrea, Luigi Federico - Menader. (Bakchos) - Menado - Menado 1. Hufvudstad på Celebes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Stad i nordamerikanska staten Tennessee vid östra
stranden af Mississippi. 131,105 inv. (1910), hvaraf
133 svenskar. Protestantisk biskop. Rom.-katolskt
college (1871), M. hospital medical college,
College of physicians and surgeons, Hannibal medical
college och Le Moine normal institute (de båda
sista för negrer). En elektrisk bana för till den
omkr. 8 km. aflägsna nationalkyrkogården, där 14,000
soldater från inbördeskriget ligga begrafna. M. är
den största staden i staten och den viktigaste
handelsplatsen vid Mississippi mellan S:t Louis
och New Orleans. De största oceanångare kunna
gå upp dit alla årstider. Särskildt har M. den
största bomullsmarknaden i det inre af Förenta
staterna. Liflig industri, särskildt sågverk, kvarnar,
tillverkning af bomullsfröolja, oljekakor, maskiner,
tegel, åkdon, cigarrer (sammanlagdt tillverkningsvärde
21,3 mill. doll. 1905). M. anlades 1819 och blef
stad 1827.
2. (J. F. N.)

Memurua. Se Memurutinderne.

Memurubræen. Se Memurutinderne.

Memurubu. Se Memurutinderne.

Memurudalen. Se Memurutinderne.

Memurutinderne, en rad fjällspetsar i Jotunheimens
nordöstra parti, öfverst i Valders, Kristians
amt, Norge. Mellan M. och fjällsjön Gjende (1,025
m. ö. h.) längre i s. ligger Memurubræen (1,564 m.),
skild i en östra och en något lägre
västra del genom ett bredt, flatt grusbälte. Från
västra Memurubræen leder Memurudalen, som
genomströmmas af jökelälfven Memurua, ned till
nordsidan af Gjende. I Memurudalen ligga öfre och
nedre Memurubu, två af turister mycket använda
stenhyddor, i ödefjället. Upp genom dalen öfver
själfva glaciären för i storslagen omnejd en utstakad
och starkt trafikerad turistväg från Gjende till
Spiterstulen i Visdalen. Ett brant stup på norra sidan
af Gjende kallas Memurutungen. (Jfr Jotunfjeldene.)
K. V. H.

Memurutungen. Se Memurutinderne.

Mena, folkslag. Se Kolh, sp. 531.

Mena, Juan de, spansk skald, f. 1411 i Córdoba,
d. 1456, studerade i Salamanca och Rom, där han
starkt påverkades af Dante och Petrarca och blef
grundläggaren af den spanska konstpoesien. Hans
poesi, under inflytande såväl af de store italienarna
som gamla tidens klassiker, utmärkes af naturlig
känsla och poetisk talang, men är delvis svulstig
och pedantisk. M:s hufvudverk är El laberinto
(1496; kritisk uppl. utgafs 1904), äfven kallad
Las trecientas ("de trehundra"), emedan den består
af 300 versos de arte mayor, 12-stafviga daktyler,
en dunkel, torr allegori om människans mål och
lyckans växlingar. En annan allegori är Contra los
siete pecados mortales,
äfven kallad Debate de la
Razón contra la voluntad,
oafslutad, men fullföljd af
Gómez Manrique som ock af Fray Jerónimo de Olivares
och af Pedro Guillén. La coronación (1438) är en
hyllningsdikt till M:s beskyddare och vän markisen
af Santillana. M:s samlade arbeten utgåfvos 1528 och
1582.
Ad. H-n.

Menabrea, Luigi Federico, grefve, sedermera markis
de Valdora, italiensk krigare och statsman,
f. 4 sept. 1809 i Chambéry, d. där 24 maj 1896,
tjänstgjorde som löjtnant i sardinska ingenjörkåren,
tills han af regeringen kallades
till professor i mekanik och konstruktionslära vid
militärakademien, artilleriets tillämpningsskola
och universitetet i Turin. Under sin professorstid
utgaf M. bl. a. Études sur la série de Lagrange
(1844–47). 1848 befordrades M. till kapten, invaldes
i parlamentet och användes i en diplomatisk mission
till Modena och Parma för att förmå dessa stater att
ansluta sig till Sardinien. Han tjänstgjorde under de
följande åren i krigs- och utrikesministerierna samt
utnämndes vid krigsutbrottet 1859 till generalmajor
och chef för ingenjörtrupperna. M. ledde belägringen
af Peschiera samt deltog i slagen vid Palestro och
Solferino. Konung Viktor Emanuel utnämnde honom 1860
till senator och grefve samt anförtrodde åt honom
ledningen af befästningsarbetena vid Bologna, Piacenza
och Pavia. Som generallöjtnant ledde han de militära
operationerna vid Ancona och Capua samt belägringen af
Gaëta, blef efter nämnda fästnings fall 1861 president
i den militära ingenjörskommittén och inträdde
s. å. i Ricasolis ministär som marinminister. Under
sin ministertid (juni 1861–mars 1862) sysselsatte
han sig företrädesvis med byggandet af de storartade
arsenalerna i Spezia. Han var 1866 Italiens fullmäktig
vid undertecknandet af freden i Prag och trädde i
okt. 1867 efter Rattazzi i spetsen för regeringen,
i hvilken han själf öfvertog utrikesportföljen samt
afvecklade den konflikt med Frankrike, som Garibaldis
misslyckade anfall mot Kyrkostaten framkallat. Före
det vatikanska mötet protesterade M. på förhand mot
alla emot italienska institutioner riktade åtgärder
från mötets sida, och han fråntog 1869 eleverna vid
prästseminarierna den befrielse från värnplikt de
dittills åtnjutit. M:s ministär afgick i december
1869 efter nederlag vid allmänna valen s. å. Han var
italienskt sändebud i London 1876–82 och i Paris
1882–92 samt upphöjdes 1875 till markis. M. var
led. af svenska Krigsvet. akad. (1862) och
Vet. akad. (1871) samt af Franska institutet (1887).
(V.s-g.)
illustration placeholder


Menader (grek. mainades, af stammen i mainomai,
jag rasar), äfven Thyiader, Backanter,
Bassarider och Bistonider, kallades i det forna
Grekland de kvinnor, som föreställde guden Dionysos’
(Bakchos’) kvinnliga följe, enligt ett från Tracien
och Macedonien infördt bruk, och under inflytande af
en ända till ursinne stegrad backisk yra till gudens
ära firade vilda nattliga fester (orgia), från hvilka
alla män voro strängt uteslutna. Jfr fig. å sp. 89
samt Backant (med fig.) och Dionysos, sp. 464.
A. M. A.

Menado. 1. Hufvudstad i ett nederländskt residentskap
med samma namn, på ön Celebes (se d. o.), belägen på
Celebes’ nordöstra halfö. Omkr. 9,000 inv. Staden
har vackra trädgårdar, kaserner och magasin; dess
redd skyddas af ett fort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free