- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
99-100

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mendelism, en vetenskapsriktning - Mendelska regeln, S Mendel - Mendelssohn - Mendelssohn 1. Moses M

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den af de engelske forskarna 1905 definitivt
formulerade "presence and absence-teorien", enligt
hvilken de s. k. egenskapsparen utgöras af närvaron
och frånvaron af en och samma inre faktor eller
arfenhet. Hos en högvuxen ärtsort finns sålunda,
säger man, en viss faktor, som saknas hos den
lågvuxna. Med hjälp af denna teori har man småningom,
ehuru ofta endast efter mångåriga, mycket omfattande
och planmässigt fortsatta experiment, genom påvisande
af lagbundna talförhållanden, kunnat utreda mycket
komplicerade klyfningsfenomen efter korsningar
och hänföra dem till ett antal bestämda mendlande
faktorer, hvar och en med en viss, yttre verkan. Man
har därmed tagit ett steg längre än Mendel, i det man
numera strängt skiljer mellan de yttre egenskaperna
och de inre faktorer, som sammansätta dessa. En viss
färgegenskap kan sålunda vara sammansatt af två
enheter eller faktorer, som hvar för sig icke ha
någon synlig yttre verkan, utan först då de komma
tillsamman alstra färg. En annan egenskap kan åter
vara sammansatt af flera faktorer, som hvar för sig
åstadkomma en viss nyans af egenskapen i fråga: efter
korsning med former, som sakna alla dessa faktorer,
uppkommer ej talförhållandet 3 : 1, utan 15 : 1,
63 : 1, o. s. v., alltefter antalet faktorer, men
hvarje faktor följer noga de mendelska lagarna. Den
mendelistiska forskningens uppgift har sålunda
blifvit att analysera skillnaderna i konstitution
mellan olika individer, former och arter, uppställa
deras "ärftlighetsformler". Man kan därefter med
säkerhet förutsäga, hvilken variation som skall
inträffa i afkomman efter korsning mellan två former,
hvilkas skillnad i konstitution, d. v. s. inre
faktorer eller arfenheter, man känner. Detta
visar bäst "variationens" lagbundenhet och det
biologiska enhetsbegreppets stora och omhvälfvande
betydelse. Det är också en allmän uppfattning,
att man först på grundval af en dylik alltmera
utvecklad analys af de inre till grund liggande
faktorer, som genom olika kombination bilda den
ärftliga variationen, skall kunna närma sig en bättre
förståelse af det stora problem, som rör organismernas
utveckling ur hvarandra. Äfven för den praktiska
växtförädlingens utveckling ha Mendels upptäckter
och den mendelistiska forskningen varit af stor
betydelse. Förädlingens uppgift blir att åstadkomma
ur människans synpunkt allt bättre kombinationer af
kulturväxternas inre faktorer. Korsningar i syfte
att förena goda egenskaper från olika varieteter
eller individer ha med framgång bedrifvits före
Mendels tid, men såväl principer som metoder ha nu
betydligt vunnit i klarhet och erhållande af resultat
på åtskilliga sätt underlättats. Den mendelistiska
forskningen har länge haft sitt högsäte i England,
Cambridge, där många forskare (Bateson, Punnett,
miss Saunders m. fl.) bedrifvit omfattande och
resultatrika ärftlighetsexperiment hos växter och
djur. Men framstående representanter för denna
riktning finnas jämväl i Tyskland (Baur, Correns),
Österrike (v. Tschermak), Schweiz, Frankrike, Holland,
Amerika, de skandinaviska länderna o. s. v. Litt.:
Punnett, "Mendelism" (1907; sv. öfv. af R. Larsson,
1911; ny omarb. uppl. på originalspråket, s. å.),
Fruwirth och v. Tschermak m. fl.,
"Die züchtung der landwirtschaftlichen
kulturpflanzen", I–IV (1908–10), Bateson,
"Mendel’s principles of heredity" (1909; ny,
utvidgad upplaga att vänta), Johannsen, "Elementen
der exakten erblichkeitslehre" (s. å.), Baur,
"Einführung in die experimentelle erblichkeitslehre"
(1911; med hufvudvikt på växter), R. Goldschmidt,
"Einführung in die vererbungswissenschaft" (s. å.;
med hufvudvikt på djur), Darbishire, "Breeding and the
mendelian discovery" (s. å.; sv. öfv. af O. Rosenberg,
1912), Nilsson-Ehle, "Ärftlighetsforskningens nyare
resultat och deras betydelse för växtförädlingen"
(i "Sveriges utsädesförenings tidskr.", 1911–12). –
Mendels originalafhandlingar äro omtryckta i Ostwalds
"Klassiker der exakten wissenschaften", n:r 121
(1901).
H. N-E.

Mendelska regeln. Se Mendel, sp. 95.

illustration placeholder

Mendelssohn. 1. Moses M., tysk skriftställare och
filosof, f. 6 sept. 1729 i Dessau, d. 4 jan. 1786
i Berlin, son till en fattig judisk skollärare,
invigdes under barnaåren i talmud och Maimonides’
religionsfilosofiska verk samt skref vid 10
års ålder hebreiska dikter, men ådrog sig genom
öfveransträngning ett nervlidande, som medförde svag
hälsa och ryggradskrökning. Fjorton år gammal, fick
M. komma till Berlin, hvarest han som förberedelse
till filosofiska studier lärde sig matematik,
latin samt tyska och andra moderna språk. Han
hade att kämpa med armod, tills han 1750 antogs
till informator hos en rik sidenfabrikör. Hos denne
blef M. 1754 bokhållare, sedermera föreståndare för
affären och slutligen delegare däri. Sålunda vorden
ekonomiskt oberoende, egnade han sina fristunder
åt vetenskapliga forskningar, i hvilka han stöddes
af ett nära vänskapsförhållande till Lessing,
Nicolai och andra framstående målsmän för den tyska
upplysningslitteraturen. Lessing lät 1754 anonymt
trycka Philosophische gespräche af M., hvilken
1755 äfven beträdde estetikens fält med Briefe
über die empfindungen.
I Nicolais och Lessings
tidskrifter införde M. därefter, förutom litterära
kritiker i mängd, flera värdefulla estetiska
afhandlingar, hvilka på detta område röjde vägen
för Kant. Som tänkare hade M. tagit intryck såväl
från Leibniz, Wolf och Spinoza (hvilken han dock
missförstod) som från Locke, Shaftesbury och
den franska upplysningslitteraturen. M. är den
måhända mest typiske representanten för den tyska
popularfilosofien; hos honom visa sig dock riktningens
högre tendenser förhärskande. Han var en af de förste,
som löste filosofien ur de stela skolformlerna, och
han visste att framställa dess resultat i en klar, ren
konstnärligt smakfull form. Det var hans yrkande, att
filosofien ej skall sysselsätta sig med andra frågor
än sådana, som ega omedelbar betydelse för människan
och hennes lycksalighet. För deismens utbredande i
Tyskland uträttade M. ofantligt mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free