Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menden, stad i Arnsberg (Westfalen) - Mendere ( M. tschaj), liten flod i Mindre Asien. Se Skamandros - Menderez, en flod i Mindre Asien - Mendes, stad i Nedre Egypten - Mendés, Abraham Catulle - Mendesantilopen, zool. Se Antiloper - Mendes Leal, Jose da Silva - Mendikant, tiggarmunk - Mendip hills - Mendizabal, Don Juan Alvarez - Mendota, stad i staten Illinois - Mendoza - Mendoza 1. Provins i Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menden, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen). 11,283 inv. (1910), mest
katoliker. Mässingsvalsverk (tråd, rör, plåt)
och metallvarufabriker (möbelspik, beslag,
nysilfverarbeten) samt tillverkning af reseffekter
m. m.
J. F. N.
Mendere (M. tschaj), liten flod i Mindre Asien. Se
Skamandros.
Menderez (grek. Maiandros, lat. Mæander),
en omkr. 380 km. lång fiod i Mindre Asien, äfven
kallad Böjuk M. ("stora M.") till skillnad från
Kytschyk M. (se Kaystros), med hvilken dess nedre
lopp är parallellt. M. upprinner på öfver 1,000
m. höjd i västligaste delen af vilajetet Konia,
upptager från h. Bamas-tschaj, som nästan fördubblar
dess vattenmängd, och rinner sedan med ett mycket
slingrande lopp i västlig hufvudriktning samt
faller ut i Egeiska hafvet s. om Samsundag. Flodens
alluvium har fyllt hela Latmiska viken (tills. 325
kvkm.), af hvilken återstår endast Kapi Kere göl
l. Bafi Denisi (grek. Bastarda Thalassa), en 18
km. lång, 5 km. bred sjö med salt vatten, 15 km. från
hafvet. Mynningen har framflyttats omkr. 12 m. för år.
(J. F. N.)
Mendes (egypt. Dedet), urgammal stad i Nedre Egypten,
vid Nilen, ungefär i midten af deltat. Ruiner af
densamma i den norra (nu Tell Roba) af de båda
ruinkullar, som bära namnet Tmei el-Amdid. Staden
var sedan äldsta tider berömd genom dyrkan af en
lokalgudomlighet i gestalten af en bock, sannolikt
en form af Osiris. Sarkofager innehållande bockar
samt ett af Amasis helgadt tempelskrin finnas
där. Från M. härstammade den 29:e dynastien (400–382
f. Kr.), till hvilken endast tre konungar hörde.
(Wbg.)
Mendès [mädäV], Abraham Catulle, fransk
författare, f. 1841 i Bordeaux af judiska föräldrar,
d. 1909 i Paris genom olyckshändelse, kom tidigt
till hufvudstaden, där han 1859 grundlade "La
revue fantaisiste", kring hvilken något senare Les
parnassiens’ lyriska skola grupperade sig. För ett
versdrama, Le roman d’une nuit, dömdes han 1863
till 500 frcs böter och en månads fängelse. 1868
gifte han sig med Judith Gautier, från hvilken han
sedan skildes. M. författade flera diktsamlingar,
bland hvilka kunna nämnas Philoméla (1864), Hespérus
(1869), Contes épiques (1870) och La colère d’un
franc-tireur (1871); de samlades 1872 i Poésies (ny
uppl., i 2 bd, 1892). Han skref dessutom en ofantlig
massa romaner och noveller, af hvilka de flesta
äro synnerligen skabrösa, Histoires d’amour (1868),
Les folies amoureuses (1877), La vie et la mort d’un
clown (1879), Le roi vierge, som handlar om Ludvig
II af Bajern och Richard Wagner (1881), Le crime du
vieux Blas (1882), Monstres parisiens (s. å.), Jeunes
filles, Jupe courte, Pour lire au bain, Les boudoirs
de verre och Les îles d’amour (alla 1884), Lesbia
(1886), L’homme tout nu (1887), Le confessionnal
(1890), Méphistophéla (s. å.) och La messe rose
(1892). För teatern skref han Les mères ennemies
(1883), La femme de Tabarin (1887), Medée (1898)
m. fl. Han var dessutom teater- och musikkritiker i
"Le journal". La légende du Parnasse contemporain
(1884) berättar denna skolas uppkomst; Richard Wagner
(1886) vittnar om hans beundran för denne mästare. Le
mouvement poétique français de 1867 à 1900 (1903) utgör en officiell,
fast något egendomlig redogörelse för
poesiens utveckling under denna tid.
J. M.
Mendesantilopen, Addax nasomaculatus, zool. Se
Antiloper, sp. 1145.
Mendes Leal, José da Silva, portugisisk statsman
och skald, f. 1818 i Lissabon, d. 1886 i Cintra, blef
1851 medlem af cortes, kort därpå utrikesminister
och därefter chef för nationalbiblioteket i
Lissabon. Efter att ha beklädt flera betydande
politiska poster blef han 1871 minister i Madrid,
var 1874–83 ambassadör i Paris och återtog därefter
ministerposten i Madrid. – Som författare
tillhör han den s. k. ultraromantiska skolan, i
hvars verk den af Garrett och Herculano i Portugal
införda romantiken småningom urartar till tomhet
och svulst. M. höjer sig emellertid icke obetydligt
öfver de fleste af romantikens epigoner. Efter
att ha debuterat som journalist verkade han som
lyriker (Canticos 1858), romanförfattare och
dramaturg. Bland hans romaner märkas O que foram
os Portuguezes, A flor do mar, Os mousqueteiros
da Africa. Hans omkr. 25 dramatiska arbeten
utgöras af melodramatiska skräckstycken, sociala
deklamationspjäser, läsdramer och komedier. Till
de mest kända höra Os dois renegados, O homem da
mascara negra, Alva estrella, O pobre das Minas,
Pedro, A escala social, O tio que vem do Brazil. –
M. var äfven historiker och skref bl. a. Relações de
Portugal com a curia romana (5 dlr). – Se Th. Braga,
"Modernas ideias na literatura portugueza", I (1892),
och P. Brito Aranha, "Memorias de Mendes Leal" (1887).
(E. S-f.)
Mendikant (af lat. mendicare, tigga), tiggarmunk.
Mendip hills [merndip hi’ls], en 40 km. lång
kedja af kullar i norra delen af engelska
grefsk. Somerset. Högsta spetsen är Black
Down, 325 m. De tillhöra stenkolsformationen
och äro rika på grottor samt blymalm,
som brutits där sedan urminnes tider.
J. F. N.
Mendizabal [-dithabe’1], Don Juan Alvarez y, spansk
finansman, f. omkr. 1790 i Cádiz, d. 1853 i Madrid,
var son till en judisk köpman, deltog i rörelserna för
återställande af 1812 års konstitution, negotierade
under den konstitutionella perioden 1820–23 några lån
i London och bosatte sig efter reaktionens seger som
affärsman i London, hvarifrån han 1835 hemkallades som
finansminister. I sept. s. å. blef M. interimistisk
konseljpresident, men han kunde ej råda bot för
finansernas dåliga tillstånd och mäktade ej heller
på allvar genomföra de många öfriga reformer han
utlofvat samt trädde därför tillbaka i maj 1836. Han
innehade ånyo finansportföljen sept. 1836–. aug. 1837
och under Esparteros regentskap 1841–43, flyktade
därefter till utlandet och återkom först 1848. Det
dåliga rykte han åsamkat sig inverkade menligt på
monarkiens anseende.
(V. S-g.)
Mendota [mendål^tg], stad i nordamerikanska
staten Illinois, i en fruktbar
jordbrukstrakt. 3,736 inv. (1900). Lutherskt
Wartburgseminarium (1853). Stenkolsgrufvor,
tillverkning af landtbruksredskap.
J. F. N.
Mendoza [-dårtha]. 1. Provins i republiken Argentina,
begränsad i v. af Chile, i n. af prov. San Juan,
i ö. af prov. San Luis, i s. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
