- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
115-116

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mengelberg, Otto - Menger - Menger 1. Karl M. - Menger 2. Anton M. - Mengescha. Se Mangescha - Mengewein, Karl - Menglod. Se Fjolsvinnsmal - Mengo, hufvudstad i Uganda - Mengs, Anton Rafael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Hans brorson Friedrich Wilhelm M., f. 1837 i Köln,
är bildhuggare.
G-g N.

Menger. 1. Karl M., österrikisk nationalekonom, f. 23
febr. 1840 i Galizien, var under 1870-talet kronprins
Rudolfs lärare i nationalekonomi och statistik samt
följde honom på vidsträckta utländska studieresor
och innehade 1873–1903 professur i nationalekonomi
vid Wiens universitet, hvars seminarium för
nationalekonomi och finansvetenskap han under
flera år ledde. Uppenbarligen alldeles oberoende
af Jevons (se denne), utarbetade M. Grundsätze der
volkswirtschaftslehre
(1871), som i afsevärd mån blef
grundläggande för den österrikiska skolan, för hvilken
begreppet gränsnytta utgör nyckeln till värdeläran,
men som följer en psykologisk väg, medan Jevons
och, i ännu högre grad, Walras, Pareto m. fl. valt
det matematiska behandlingssättet. M. betonar
särskildt värdets absolut subjektiva karaktär:
värdets förefintlighet beror på människors gifna
omdöme. Det afgörande för en ekonomisk nyttighets
värde är dels dess förmåga att tillfredsställa
mänskliga behof, dels dess relativa knapphet: vi
skola sålunda veta oss för våra behofs fyllande vara
beroende af konkreta nyttigheter eller förråd af
sådana. Under det så framställda allmänna begreppet
värde subordinera de båda sinsemellan koordinerade
begreppen bruksvärde (som ej sammanfaller med nytta,
hvilken egenskap äfven icke-ekonomiska nyttigheter
kunna ha) samt bytesvärde; bruksvärdet hänför
sig till behofstillfredsställelse på direkt väg,
bytesvärdet till sådan på indirekt väg. Själfva
graden af värde hos en konkret nyttighet beror på
den vikt vi tillägga densamma för upprätthållande
af vårt lif och vår välfärd, m. a. o. värdet
hos en konkret nyttighet eller en del (enhet)
af ett helt förråd, stående till vårt förfogande,
är likabetydande med det minst viktiga bland våra
behof, hvars tillfredsställande är oss tillförsäkradt
genom samma förråd eller följer med en sådan del
däraf. För nyttighetens värde är det likgiltigt,
om mycket eller föga arbete nedlagts på densamma;
produktionsmedlens värde bestämmes h. o. h. af det
förutberäknade värdet hos det konsumtionsföremål,
till hvars frambringande de tjäna. Den sålunda
framställda teorien om värdet och gränsnyttan
har fullständigats af v. Wieser, Böhm von Bawerk
o. a. – De metodologiska arbetena Untersuchungen
über die methode der socialwissenschaften
(1883)
och Die irrtümer des historismus in der deutschen
nationalökonomie
(1884) innesluta det väsentligaste af
de angrepp, som M. riktat mot den historiska skolan
inom nationalekonomien, och den strid han förde med
Schmoller (se denne). – Bland öfriga mera betydande
afhandlingar från M:s hand märkas Zur theorie des
kapitals
(i "Jahrb. f. nat.-ek. u. stat." 1888) och
Geld (i "Handwörterbuch der staatswissenschaft", 3:e
uppl.). Se W. Scharling, "Værdilærens udvikling"
(1903), och Feilbogen, "L’école autrichienne" (i
"Journal des économistes", 1911–12).

2. Anton M., den föregåendes broder, österrikisk
jurist och socialfilosof, f. 1841 i Galizien,
d. 1906 i Rom, 1875–99 professor i österrikisk
civilprocessrätt vid Wiens universitet, hvars rektor
han var 1895–96, "meddelade sociala perspektiv åt
rättsdoktrinen och gaf de socialistiska postulaten en
juridisk formulering". Hans arbete Das recht auf den
vollen arbeitsertrag in geschichtlicher darstellung

(1886; 3:e uppl. 1904) innehåller först en rent
abstrakt afdelning, i hvilken han analyserar de två
principerna om arbetarens rätt till arbetets hela
afkastning och rätten till existens; han finner
dessa båda kraf oförenliga och drar den slutsatsen,
att det är snarare rätten till existens än till hela
arbetsafkastningen, som den sociala utvecklingen
tenderar att förverkliga. Den andra afdelningen
är en historisk framställning af den förutnämnda
arbetsafkastningsteorien, hvilken hör hemma hos
de tidigaste engelske och franske socialistiske
författarna samt från dem upptagits af Marx och
utvecklats till dennes mervärdeteori. I Die neue
staatslehre
(1903; 3:e uppl. 1906) framlägger M. med
knapphet och klarhet sin plan på den nuvarande
"individualistiska maktstatens" öfvergång till
den socialistiska eller "demokratiska folkstaten",
som med afseende på eganderätten skulle förete en
kollektivistisk karaktär med en viss lutning åt
kommunismen: produktionsmedlen och "bruksföremål"
(bostäder, möbler, böcker etc.) skulle vara statens
eller statsliga organisationers egendom, medan mer
förgängliga, strax förbrukningsbara nyttigheter
(mat och kläder m. m.) skulle vara föremål för
enskild eganderätt och äfven arfsrätt. M., som
icke gillade det revolutionära förfarandet, lade
särskild vikt på rättsordningens omdaning för det
nya samhällsskickets införande och uppehållande. I
Volkspolitik (1906; "Folkpolitik jämte en inledande
studie om Menger och hans idéer", af G. Schauman,
Helsingfors, 1909) fastställer M. de grundsatser,
af hvilka de behärskade folkklasserna skola låta
leda sig vid samhällsordningens ombildande utan
våldsmedels tillgripande. Andra arbeten äro Das
bürgerliche recht und die besitzlosen volksklassen

(1890; 3:e uppl. 1904), som anses ha utöfvat ett
praktiskt inflytande på lagstiftningsarbetet i
Tyskland, Österrike och Schweiz, Die sozialen aufgaben
der rechtswissenschaft
(1895) och Neue sittenlehre
(1905). M:s stiftelse Anton-Mengerbibliothek afser
att omtrycka äldre demokratiska, socialistiska och
antiortodoxa auktorer. – Se K. Grünberg, "A. M." (i
"Zeitschrift für volkswirtschaft, sozialpolitik
und verwaltung", 1909), och G. Schaumans ofvannämnda
studie.
1–2. E. H. T.

Mengescha, en annan form för Mangascha (se d. o.).

Mengewein [-vajn], Karl, tysk musiker,
f. 1852 i Thüringen, d. 1908 nära Berlin,
var 1876–86 lärare och dirigent i Wiesbaden,
förestod 1886–96 en musikskola i Berlin,
stiftade 1889 där Oratorieföreningen och
anförde denna samt körsällskapet Madrigal. Han
komponerade oratoriet Johannes der täufer
(1892), kantater, motetter, damkörer, sångspel
och varmt kända visor m. m. samt skref Die
ausbildung des musikalischen gehörs
(I, 1908).
B.F-t.

Menglod. Se Fjolsvinnsmal.

Mengo, hufvudstad i det förr själfständiga, sedan
1894 under brittiskt skydd stående riket Uganda i
Ekvatorial-Afrika, nära Murchisonbay af Victoriasjön.
J. F. N.

Mengs, Anton Rafael, tysk målare, f. 12 maj 1728 i
Aussig, Böhmen, d. 29 juni 1799 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free