Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merseburg - Merseburg 2. Hufvudstad i 1. - Merseburg 3. Fordom tyskt markgrefskap - Merseburg-besvärjelserna, germansk myt. - Mers-el-Kebir, hamnstad i Algeriet - Mersen, by i holländska Limburg - Mersenne, Marin - Mersey, flod i England - Mersifun. Se Mersivan - Mersina, hamnstad i turkiska Adana - Mersivan, Mersifun, stad i Mindre Asien - Merson, Luc Olivier - Merswin (Delphinus), Ruman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inv. (1910). M. består af den egentliga staden,
som har ett ålderdomligt utseende samt är
illa och oregelbundet byggd, Domfreiheit,
förstäderna Altenburg och Neumarkt samt en
ny stadsdel. Intressanta minnen af medeltidens
byggnadskonst äro domkyrkan, tillhörande tre olika
byggnadsperioder, och slottet, förr biskoparnas
residens, nu säte för förvaltningen. Gymnasium,
lärarseminarium, landtmannaskola. Liflig
industri: tillverkning af öl, som exporteras till
aflägsna orter, järngjuterier, armatur-, maskin-,
pappers-, lim- och cigarrtillverkning. – M.,
en af Tysklands äldsta städer, var på 900-talet
hufvudort i markgrefskapet M. (se M. 3) och ofta
tyska kejsarnas residens. 973–1302 höllos där 15
riksdagar. 1656–1738 var det residens för hertigarna
af Sachsen-M. – 3. Fordom tyskt markgrefskap
emellan Saale och Mulde, på ömse sidor om nedre
Weisse Elster. Trakten omkring staden M. tillföll
det nya biskopsstift, som 968 upprättades af kejsar
Otto I och lades under ärkestiftet Magdeburg. Den
ryktbaraste af M:s biskopar är Thietmar (1009–18),
författare till en värdefull krönika. 1561, sedan
reformationen införts, kom stiftet under Kursachsens
förvaltning och förenades 1648 med detta. 1656–1738
tillhörde stiftet linjen Sachsen-M., en bilinje af
den kurfurstliga sachsiska, och tillföll 1815 till
större delen Preussen. Domkapitlet finnes ännu i
staden M.
1–3. (J. F. N.)
Merseburg-besvärjelserna, germansk myt., två
mytologiskt viktiga besvärjelser på frankiska
dialekten af fornhögtyskan, upptecknade på 900-talet
i en handskrift från 800-talet i Merseburg, men
säkert af vida äldre ursprung. I den första anropas
idisi, diser, i egenskap af valkyrjor, hvilka skola
befria krigsfången från hans fjättrar, den andra
skall bota vrickning, såsom den en gång botades på
den fåle, som Wodan (Oden) red, då han jämte Phol,
hvilket namn allitterationen visar ha uttalats
"Fol", for till skogs, i det att trollsång sjöngs
däröfver af Sinthgunt (månen?), Sunna (solen),
Volla (isl. Fulla, se d. o.), Frija (isl. Frigg,
se d. o.) och Wodan. Af dessa besvärjelser framgår,
att en del af den nordiska mytologiens gestalter
funnits äfven hos forntyska folk. Se
Bugge, "Studier over de nordiske gude- og heltesagns oprindelse" I (1881–89), och
Schück, "Studier i nordisk litt.- och religionshist." II (1904, sid. 216 ff.).
B–e.
Mers-el-Kebir (lat. Portus magnus l. divinus,
fr. Grand port), hamnstad i Algeriet, 6 km. n. v. om
Oran, hvars hamn det är. Omkr. 1,700 inv. M. kallas
"Algeriets Gibraltar", och i dess väl skyddade, lätt
tillgängliga och djupa hamn kunna stora fartyg ligga
säkra om vintern.
Mersen (holl. Meerssen, fnhty. Marsna), by i
nederländska prov. Limburg, nära Maastricht, bekant
bl. a. genom fördraget 870 mellan tyske konungen
Ludvig den tyske och franske konungen Karl den
skallige, genom hvilket Elsass, en del af Burgund,
Friesland och Lothringen tillföllo Ludvig. 5,346
inv. (1903).
(J. F. N.)
Mersenne [-sä’n], Marin, fransk lärd munk af
minimernas orden, f. 1588 i dep. Maine, d. 1648
i Paris, där han, oafsedt några italienska resor
1640–45, lefde ett stilla lif, egnadt åt studiet
af filosofi, fysik och särskildt musik. Ett viktigt
källverk för musikhistorien är, trots bristen på
kritisk vetenskaplighet, hans stora
Harmonie universelle (1636–37),
två folianter med otaliga illustrationer, notexempel
och beskrifningar på instrument från 1600-talet.
M. bidrog till uppställandet af teorien om den
liksväfvande temperaturen.
A. L.*
Mersey [mə’ṡi], flod i England, uppstår på gränsen
emellan grefsk. Derby och Chester, ö. om Stockport,
genom förening af Tame och Goyt, bildar nedanför
Stockport gräns mellan Lancashire och Cheshire,
hvarunder den upptager Irwell fr. h. samt Bollin
fr. v., och vidgar sig nedanför Warrington
före utloppet i Irländska sjön till ett stort
æstuarium, vid hvilket Liverpool och Birkenhead
ligga. Floden är 137 km. lång; dess flodområde
anses utgöra 4,130 kvkm. Större delen af M. och
Irwell har genom kanalisation gjorts farbar för
fartyg, och genom kanaler stå de i förbindelse
med Ouse, Trent, Thames, Severn etc. Mellan
Liverpool och Birkenhead går en tunnel under
floden. Dess æstuarium är en af världens förnämsta
handelsstråkvägar. Manchesterkanalen utgår därifrån
genom slussen vid Eastham, följer dess södra strand
till Runcorn och korsar sedan floden flera gånger.
(J. F. N.)
Mersifun. Se Mersivan.
Mersina, hamnstad i turkiska vilajetet Adana,
vid södra kusten af Mindre Asien, 63 km. v. om
Adana. Omkr. 15,000 inv., hvaraf nära hälften
kristna, mest greker. Det är nu den lifligaste
hamnen på hela sydkusten, ändpunkt för järnvägen
från Tarsus och Adana. Betydlig export af siden,
spannmål och bomull. Hamnen anlöpes af de stora
ångfartygslinjer, som gå mellan Konstantinopel och de
syriska eller egyptiska hamnstäderna. Staden har en
amerikansk mission. Klimatet är mycket osundt under
sommaren. I närheten ruiner af Pompejopolis l. Soloi
(fordom hamn).
J. F. N.
Mersivan, Mersifun, stad i Mindre Asien, vilajetet
Sivas, vid foten af Tavschan-dag. Omkr. 20,000 inv.,
af hvilka två tredjedelar äro muhammedaner. Staden
har ett ovanligt europeiskt utseende. Den är
medelpunkten för den amerikanska missions- och
undervisningsverksamheten i Mindre Asien, har ett
seminarium, en högre och flera lägre skolor, och
äfven jesuiterna ha där en läroanstalt.
Merson [märså’], Luc Olivier, fransk målare,
f. 1846 i Paris, lärjunge af École des beaux-arts
och af Pils, vann Rompriset 1869. Han har utfört
historietaflor med antika, bibliska och medeltida
motiv, kompositioner för gobelängväfnad och under de
senare åren mest väggmålningar (i Opéra Comique,
Chantilly, Versailles – där han efter Davids skisser
utförde
Eden i Bollhuset på bollhussalens fondvägg).
Han är sedan 1892 medlem af Institutet och var
1905–11 professor vid École das beaux-arts.
G–g N.
Merswin (Delphinus), Rulman, en rik köpman
i Strassburg, f. 1307, d. 1382, afsade sig 1347
världen, kom under inflytande af Taulers mystik,
köpte 1367 ett kloster utanför staden och grundlade
där en stiftelse för ärbara män, på så vis att han
samtidigt synnerligen affärsmässigt ordnade för
sin egen tillvaro. 1371 skänkte han klostret till
johanniterna mot hög lifstidspension och plats i
klostret, hvars ledare han blef. Efter hans död fann
man i hans förseglade kista flera skrifter af honom,
väsentligen utgörande kompilationer ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
