Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merswin (Delphinus), Ruman - Merten, Ambrose. Se Folklore - Mertens, E. Se Mertenstryck - Mertensia Roth, bot. - Mertensis, bot., ett slags krusbär - Mertenstryck (tryckmetod) - Merthen, Eva - Merthyr Tydfil, M. Tydvil, grefskap i Wales - Mertola, stad portugisiska Beja - Mertvyi kultuk, vik i Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mystikens litteratur. Mesta intresse har hans namn
emellertid fått, emedan det är nära sammanknutet med
"den store Gudsvännens från Oberland". M. berättar
om denne eljest okände man, hvilken från omkr. 1351
skulle öfvat stort inflytande på M. och lämnat
denne till förvar en hel del mystiska skrifter,
hvaribland den s. k. Mästerboken, hvilken länge trotts
vara en berättelse om Taulers omvändelse. Denne
"okände från Oberland" skulle vara ledare för en
organiserad kyrkofientlig sektbildning af mystiker,
de s. k. Gudsvännerna. Kritiska undersökningar
(först Denifle) ha emellertid gett vid handen, att
någon sådan sektbildning aldrig funnits och att
"den store Gudsvännen" ej heller existerar, utan
blott är en pseudonym för M. själf eller möjligen en
hans medhjälpare bland johannitbröderna, Nicolaus
af Louvain (så Rieder). Afsikten med anonymiteten
var att utan fara göra gällande, att kyrkan måste
sluta sig till den panteistiskt färgade, särskildt
af Eckhardt och Suso representerade mystiken, om den
skulle kunna öfvervinna sitt förvärldsligande och
förfall. Anhängarna af denna mystik betecknades
med det pietistiska "Gudsvänner", utan att de
därför trädt i opposition mot kyrkan eller dragit
sekteriska konsekvenser af sin panteism. Jfr
Denifle, "Der Gottesfreund in Oberland" (1875),
Jundt, "Les amis de Dieu" (1879) och
"R. Merswin" (1890),
W. Kothe, "Kirchliche zustände Strassburgs im 14. jahrh." (1903),
K. Rieder, "Der Gottesfreund von Oberland" (1905) och
Ph. Strauch i Herzogs och Haucks "Realencyklopädie" (XVII, 1906).
Hj. H–t.
Merten, Ambrose. Se Folklore, sp. 768.
Mertens, E. Se Mertenstryck.
Mertensia Roth, bot., örtsläkte af
fam. Borraginaceæ, med omkr. 15 arter i nordliga,
tempererade länder. I Sverige växer sällsynt på
västkustens steniga stränder M. maritima, ostronört,
som är en nedliggande, flerårig, glatt ört med blågrå,
köttiga blad och ljusröda eller ljusblå blommor;
bladen smaka ostron. Se äfven Gleichenia.
G. L–m.
Mertensis, bot., ett slags krusbär (se d. o., sp. 88).
Mertenstryck, en af tyske kemigrafen Eduard
Mertens (f. 1860) småningom 1897–1910
utbildad grafisk metod, som grundar sig på en af
honom byggd tygtrycksmaskin, s. k. rakelmaskin,
och innebär möjlighet att trycka autotypiskt
djuptryck med stor hastighet och på hvilket
papper som helst, t. o. m. vanligt trähaltigt
tidningspapper. Tryckbilden, illustrationen,
öfverföres fotografiskt till en med koppar på
galvanisk väg beklädd cylinder, hvars yta noggrant
polerats och därefter gjorts ljuskänslig, hvarvid ett
s. k. raster inkopieras på bilden, så att denna liksom
vid vanlig autotypi uppdelas i punkter. Etsningen
försiggår därefter efter kända grunder. Bilden
kommer då att på cylindern framträda fördjupad, så
att de ljusa partierna bilda små, glesare liggande,
fördjupade punkter, medan de mörkare bildas genom
större och tätare liggande. Nätet, det s. k. rastret,
som ligger öfver hela bilden, utgör alltså ett slags
skiljeväggar mellan de fördjupade punkterna och blir
därigenom stöd för färgknifven, rakeln, hvilken vid
tryckningen renskrapar plattan från färg – såsom
äfven vid vanligt djuptryck,
d. v. s. koppartryck, eger rum – utan att färgknifven
sjunker ned i och borttager färgen i de fördjupade
punkterna. Mertenstrycket är en tillämpning
af detta djuptrycksförfarande i samband med
högtryck, d. v. s. tryck från stereotypplattan
i vanlig tidningsrotationspress, i det att det
ändlösa papperet öfvergår från djuptryckspressen
direkt till den därmed förenade rotationspressen.
H. L–m.
Merthen, Eva, kallad hertiginnan af Finland,
hvilket namn hon erhöll med anledning af sitt
förhållande till den ryktbare generalen James Keith
(se denne). Denne hade 1742 i spetsen för de ryska
trupperna besatt Åbo, där Evas fader, Karl M.,
var borgmästare. Skön och full af behag, var hon en
stjärna vid de lustbarheter som under vinterns lopp
anställdes af de främmande officerarna. Hon ingick
därunder en intim förbindelse med Keith, en förening,
som dock ej blef lagligen bekräftad. Efter freden
i Åbo blef hon så mycket hellre Keith följaktig,
som de band hvilka fäst henne vid fäderneslandet,
genom faderns död (1743) till väsentlig del blifvit
lösta. Keith gaf henne i allt, med undantag af
vigseln, en makas ställning, och hon behandlades,
i synnerhet sedan han öfvergått i preussisk tjänst,
med stor aktning af hans omgifning. Efter Keiths
död ingick hon äktenskap med landtrådet J. D. von
Reichenbach i Stralsund. Hon dog där 15 okt. 1811,
88 år gammal. Hennes öden äro romantiserade i
Z. Topelius’ novell "Hertiginnan af Finland" (1850).
M. G. S.
Merthyr Tydfil, M. Tydvil [məthə-ti’dvil],
stadsvalkrets och eget grefskap (municipal,
parliamentary and county borough), 71,8 kvkm.,
i södra Wales, före 1908 hörande till grefskapet
Glamorgan, vid floden Taff och flera järnvägslinjer,
48 km. ö. n. ö. om Swansea och 40 km. n. n. v. om
Cardiff, med hvilket M. är förenadt äfven genom en
kanal. Grefskapet omfattar utom den gamla staden
äfven Penydarran och Dowlais i n. ö. samt Plymouth
och Merthyr Vale i s. Staden är till större delen
oregelbundet byggd och led förr af svåra epidemier
till följd af bristfälliga sundhetsåtgärder. Den
är egentligen endast en samling af järnverk och
arbetarbostäder. Ännu vid midten af 1700-talet
en obetydlig by, har M. genom traktens rikedom på
stenkol, järnmalm och kalk vuxit så, att det 1911 hade
80,999 inv. 1901 talade omkr. 50 proc. af stadsborna
öfver 3 års ålder både engelska och walesiska, något
öfver 7 proc. endast walesiska. Järnverken höra till
de mest storartade i Storbritannien och sysselsätta en
mängd arbetare i M. själft samt i den kringliggande
trakten. Före 1875 tillverkades mest stångjärn, men
numera är ståltillverkningen öfvervägande. M. är
f. ö. en smutsig stad utan ansenligare offentliga
byggnader och bebodd nästan uteslutande af arbetare.
(J. F. N.)
Mertola [mä’rtolə], stad i portugisiska distriktet
Beja (Alemtejo), på en klippa vid högra stranden af
Guadiana. 3,686 inv. (1900). Ruiner från romersk och
morisk tid.
J. F. N.
Mertvyi kultuk [mjå’rt-], "döda viken", numer
officiellt Saliv Tsesarevitja, "tronföljarviken"],
stor vik af Kaspiska hafvet, utgörande dess
nordöstligaste del, kallad "död" med anledning af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
