- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
309-310

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metop, bygnk. - Metopoceros cornutus, zool. Se Haïti - Metoposkopï. Jfr Fysionomik - Metoxyl, kem. - Métra, Jules Louis Oliver - Metraton, ett frimurerisällskap - Métre, fr. Se Meter - Metretes, forngrekiskt mått för flytande varor - Metrik, läran om versmåtten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

("droppar’’’), fördelade i tre rader (se Droppar med
fig.). Metop- och triglyfindelningen återfinnes såväl
i den romerska byggnadskonsten som i
renässansen och från denna utgående senare stilarter.
Upk. (I. G. C.)
illustration placeholder
Del af frisen å Parthenon, med omväxlande

triglyfer och metoper samt tätt därofvanför droppar.


Metopoceros cornutus, zool. Se Haïti, sp. 1055.

Metoposkopi (af grek. metopon, panna, och
skopein, skåda), den föregifna konsten att af den
särskilda formen på och föreningen emellan vecken
och fårorna i en människas panna vinna insikt
om hennes själsegenskaper samt hennes förflutna
och framtida lefnad. I samband med astrologien
utöfvades metoposkopien redan af de gamle romarna,
men förnämligast under medeltiden. Jfr Fysionomik.

Metoxyl, kem., den envärda organiska radikalen
–OCH3. En metoxylgrupp uppstår ofta genom substitution
af en hydroxylgrupps väteatom med metyl, CH3; i
anisol, C6 H5 · OCH3, ett typiskt metoxylderivat,
är t. ex. väteatomen i hydroxylgruppen af fenol,
C6 H5 · OH, ersatt med CH3.
H. E.

Métra [metra7], Jules Louis Olivier, fransk
danskompositör, f. 1830 i Reims, d. 1889 i Paris,
studerade vid Paris’ konservatorium och blef
kapellmästare vid Théâtre Beaumarchais. Han utgaf
1856 valsen Le tour du monde, som följdes af ett
stort antal danser af alla slag, hvilka snart
gjorde honom populär. Han verkade som dirigent
i åtskilliga danslokaler i Paris och anförde
balerna på Opéra comique 1871, på Monnaieteatern
i Bruxelles 1874–76 samt senare på Stora operan i
Paris, där han ock 1879 fick upp en större balett,
Yedda, dock med måttlig framgång. 1872–77 var han
kapellmästare vid Folies-Bergère och skref för
denna scen 34 operetter och "divertissements".
A. L.*

Metraton, ett med frimureriet sammanhängande sällskap
på 1780-talet, som synes ha stått under beskydd af
hertig Karl, hos hvilken de "i högsta vetenskaper
invigde" samlades. Sällskapet var "kosmopolitiskt
och magiskt".
J. C.

Mètre [mä’tr], fr. Se Meter.

Metretes, forngrekiskt hufvudmått för flytande
varor. Det innehöll 12 choes och 144 kotylai, men
dess rymd var något olika i olika stater. En attisk
metretes motsvarade 39,39 liter.
A. M. A.

Metrik (grek. metrike, af metron, mått, versmått),
läran om versmåtten, eller, med andra ord, om de i
skaldespråket framträdande rytmiska formerna. Rytm
(takt) är en förnimbar ordning och regelbundenhet i
tidsföljd eller en förnimbart regelbunden gruppering
af på hvarandra följande tidsmoment, och meter
(versmått) en rytm, hvars materiella underlag
utgöres af de talade språkljuden. Språkets enklaste
ljudgrupper, stafvelserna, ha förnämligast två
egenskaper, som kunna komma till godo vid språkets
användande som rytmiskt material, nämligen dels
olika tidslängd (kvantitet), dels olika styrka
(intensitet), hvilken nära sammanhänger med den
språkliga ord- och meningsaccenten. Hvilkendera
egenskapen bör läggas till grund för versbyggnaden,
beror naturligtvis af de särskilda språkens skaplynne,
i det att hos somliga stafvelsekvantiteten, hos andra
betoningen l. accenten är förhärskande. Det förra är
fallet i åtskilliga forntida språk, t. ex. grekiska,
latin, sanskrit, arabiska, hvilka därför äfven ha en
"kvantiterande" versbyggnad, det senare i de flesta
nyare kulturspråk, hvilkas versbyggnad på grund häraf
är "accentuerande". Häraf beror den principiella
olikhet, som förefinnes mellan antik och modern
versbyggnad, äfven då den senare söker efterbilda
den förras versformer. Men en förändring af språkets
prosodiska natur (se Prosodi) måste förr eller
senare medföra ändring eller rent af omkastning
äfven i grunderna för versbyggnaden. Detta kan med
full tydlighet iakttagas med afseende på grekiskan
och latinet. Under antikens senare århundraden blef
i det gängse uttalet stafvelsekvantiteten allt
mindre märkbar vid sidan af ordaccenten. Skalderna,
särskildt inom de litterärt bildades klass, fortforo
att bygga sin vers efter de gamla kvantitetsreglerna,
men med en ständigt tilltagande osäkerhet i deras
tillämpning. Slutligen kom det därhän, att man med
uppgifvande af kvantitetsskillnaden nöjde sig med att
blott sörja för ett visst antal stafvelser i hvarje
vers (s. k. stafvelseräknande versbyggnad). För
folkdiktningen låg det nära till hands att i stället
för kvantiteten, af hvilken man ej längre hade
någon förnimmelse, lägga ordaccenten till grund
för versbyggnaden. Detta är äfven hvad som skett
så väl i medeltidslatinets kristna hymndiktning
som i medeltids- och nygrekiskans folkpoesi. – Af
synnerligen framstående betydelse är den grekiska
metriken, icke blott med hänsyn till den grekiska
versbyggnadens mångskiftande och till en hög grad
af konstnärlig fulländning utvecklade formrikedom,
hvilken tjänat som mönster närmast för romarnas och
sedan för de flesta nyare kulturfolks skaldekonst,
utan äfven därigenom, att den grekiska versläran redan
af forntidens skriftställare gjordes till föremål
för teoretisk behandling och erhöll en terminologi,
af hvilken vi ännu betjäna oss. En lärjunge till
Aristoteles, den som musikteoretiker kände Aristoxenos
(se d. o.), har författat en elementarlärobok i rytmik
(Rhytmiká stoicheia), hvaraf tämligen betydliga
fragment finnas i behåll. Dessa fragment (utg. äfven
af Westphal som bihang till 1:a bandet af hans
"Metrik der griechen") handla dock hufvudsakligen om
rytmen i och för sig (in abstracto), utan hänsyn till
det speciella material (rhytmizómenon), hvari den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free