Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 383-384 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meyer, Elard Hugo - Meyer, Marie Luise. Se Dustmann - Meyer, Rudolf Hermann - Meyer, A. B., vid zoologiska namn, Adolf Bernhard Meyer - Meyer, Marie Paul Hyacinthe - Meyer, Ernst von - Meyer, Victor - Meyer, Gustav - Meyer, Max Karl Georg Wilhelm - Meyer, Eduard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

25 författade utläggning af "Höga visan" och hans
"Kyrkospegel"), Die eddische kosmogonie (1891),
Germanische mythologie (s. å.) och Deutsche volkskunde
(1898).

Meyer [ma’jer], Marie Luise. Se Dustmann.

Meyer [ma’jer], Rudolf Hermann, tysk ekonomisk
författare, f. 1839 i Brandenburg, d. 1899 i Dessau,
konservativ tidningsman på det socialpolitiska
området, författade bl. a. Der emancipationskampf
des vierten standes (2 bd, 1872–74, bd I i
ny uppl. 1882), La question agraire (1887) och
Le mouvement agraire (1889; båda i förening med
G. Ardant), Der kapitalismus fin de siècle (1894)
och Hundert jahre konservativer politik und literatur
(1895).

Meyer [ma’jer], A. B., vid zoologiska namn förkortning
för Adolf Bernhard Meyer, tysk zoolog, f. 1840, d. 1911.

Meyer [mäjär], Marie Paul Hyacinthe, fransk
paleograf, f. 1840 i Paris, arkivarie vid riksarkivet
1866, sekreterare vid École des chartes 1872,
professor i sydeuropeiska språk och litteraturer vid
Collège de France 1876, chef för École des chartes
1882, har utgifvit bl. a. Alexandre le Grand dans
la littérature française du moyen âge (2 bd, 1886),
Histoire de Guillaume de Maréchal (2 bd, 1891–94) samt
åtskilliga utmärkt kommenterade fornfranska "romans"
och "chansons", senast Documents linguistiques du
midi de la France (1909). 1872 grundlade han jämte
G. Paris tidskriften "Romania". Sedan 1883 är han
led. af Institutet.

Meyer [ma’jer], Ernst von, tysk kemist, f. 1847 i
Kassel, sedan 1893 ord. professor i kemi vid tekniska
högskolan i Dresden, har utgifvit 2:a uppl. af sin
svärfader Kolbes (se denne) lärobok i organisk
kemi och författat Geschichte der chemie (1889;
3:e uppl. 1905). M. är led. af Vet. akad. (1907).
H. E.


Meyer [ma’jer], Victor, tysk kemist, f. 1848 i Berlin,
d. (genom själfmord) 1897 i Heidelberg, blef professor
1871 vid polyteknikum i Stuttgart, 1872 i Zürich,
1885 vid universitetet i Göttingen och 1889 (efter
Bunsen) i Heidelberg. M. var en af sin tids mest
framstående kemister och har inom den organiska
kemien gjort flera viktiga upptäckter. Bland
hans tidigare arbeten må nämnas syntesen af
alifatiska nitroföreningar (1872) och af oximerna
(1882). Studiet af 2 isomera benzildioximer gaf upphof
till teorien om kväfvets stereoisomeri. En annan
undersökningsserie omfattade de alifatiska azoämnena
(1875–92). M:s metod att bestämma ångors specifika
vikt resp. molekylarvikt hos sådana ämnen, som kunna
förgasas, utmärkes genom enkelhet och vidsträckt
användbarhet. Denna metod blef utgångspunkten för
hans omfattande pyrokemiska undersökningar. Han
bestämde gastätheten och därigenom molekylarvikten
af fosforpentasulfid, P₂ S₅, indiumklorid,
In Cl₃, kopparklorur, Cu Cl, arseniktrioxid,
As₄ O₆, tennklorur, Sn Cl₂, antimontrioxid, Sb₂ O₃,
kadmiumbromid, Cd Br₂ och undersökte den termiska
dissociationen af halogenerna och af jodvätesyra
vid höga temperaturer. I samband med dessa arbeten
stå hans undersökningar öfver oorganiska salters
smältpunkter. 1882 upptäckte han tiofen (se d. o.) och
1892 jodo-, jodoso- och jodoniumföreningarna. Tills.
med P. Jacobson utgaf M. en lärobok i organisk kemi
(1891–96; 2:a uppl. utg. af Jacobson 1906 ff.), som
måste anses vara det bästa och mest omfattande verket
af detta slag. M. var ej endast en framgångsrik
vetenskapsman, utan äfven en högt bildad och
konstnärligt begåfvad människa med mångsidiga
intressen. Sedan 1894 var han led. af Vet. soc. i
Uppsala.
H. E.

Meyer [ma’jer], Gustav, tysk språkvetenskapsman,
f. 1850 i Gross-Strehlitz (i Schlesien), d. 1900
på sinnessjukanstalten Feldhof vid Graz, blef
1877 e. o. professor i sanskrit och jämförande
språkvetenskap i Prag samt var 1881–97 professor
i Graz. M. var verksam företrädesvis på det
grekiska och albanesiska språkområdet. Han uppvisade
albanesiskan som (enda) representant för en särskild
indoeuropeisk språkfamilj, och hans arbeten på detta
område äro banbrytande. Hans större arbeten äro
Die mit nasalen gebildeten präsensstämme (1873),
Zur geschichte der indogermanischen stammbildung
und deklination (1875), Griechische grammatik
(1880; 3:e uppl. 1896), Albanesische studien
(6 hftn, 1883–97, i "Sitzungsberichte der Wiener
akademie der wissenschaften"), Essays und studien
zur sprachgeschichte und volkskunde (2 bd, 1885,
1893), Reiseskizzen aus Griechenland und Italien
(1886), Albanesische grammatik (1888), Griechische
volkslieder in deutscher nachbildung (1890),
Etymologisches wörterbuch der albanesischen
sprache (1891; prisbelönt af Institut de France),
Türkische studien (I, 1893, i "Sitzungsberichte
der Wiener akademie der wissenschaften") och
Neugriechische studien (4 hftn, 1894–95, ibid.).
K. F. J.

Meyer [ma’jer], Max Karl Georg Wilhelm, tysk
astronom och populärvetenskaplig skriftställare,
f. 1853 i Braunschweig, d. 1910, var 1877–83
assistent, observatör och slutligen vikarierande
direktor vid observatoriet i Genève, men
egnade sig sedan h. o. h. åt populärvetenskaplig
verksamhet. Han grundlade och var 1888–97 direktor
för den populärvetenskapliga anstalten "Urania" i
Berlin. Hans populärastronomiska skrifter, af hvilka
några öfversatts på sv., ha vunnit stor spridning.
B-d.

Meyer [ma’jer], Eduard, tysk historiker, f. 25
jan. 1855 i Hamburg, blef professor 1885 i Breslau,
1889 i Halle och 1902 i Berlin. Han har utgifvit
bl. a. Geschichte des alterthums (omfattande tiden
från Egyptens och Babyloniens äldsta tider till
macedoniska tidehvarfvet, omkr. 360 f. Kr., 5 bd,
1884–1902; 2:a uppl. af bd I i 2 dlr 1907–09, af bd
III–IV 1912), Geschichte des alten Ägyptens (i Onckens
"Allgemeine geschichte in einzeldarstellungen",
1888), Forschungen zur alten geschichte (2 bd,
1892–99),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>