- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
391-392

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meyr, Melchior - Meysenburg, Malwida von - Meytens, Martin van

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1860), Die religion des geistes (1871; dikter),
Die religion und ihre jetzt gebotene fortbildung
(s. å.) m. fl. arbeten. Med större originalitet
behandlade han tidsfrågorna, i Gespräche eines
grobians
(1866; 2:a uppl. 1867). Hans Gedichte (1857)
ega framstående förtjänster, och hans byhistorier,
som höra till Auerbachs skola, Erzählungen aus dem
Ries
(4 bd, 1856–70; 5:e uppl. 1904), höra till
de bästa på tyska. Mindre betydelse ha romanerna
Vier deutsche (1861), Ewige liebe (1864) och Duell
und ehre
(1870). M. skref jämväl historiska dramer,
som spelats med framgång. Se "M. M. Biographisches"
(1874), och H. Krüger, "M. M." (1905).

Meysenbug [ma’jsenbög], Malwida von, tysk
författarinna, f. 28 okt. 1816 i Kassel, d. 26
apr. 1903 i Rom, vistades efter 1848 länge i
London som lärarinna i Alexander Herzens hem och
bodde sedermera i Italien, framför allt Rom. Hennes
lefnadsminnen (Memoiren einer idealistin, 3 bd 1876,
Stimmungsbilder aus dem vermächtnis einer alten frau,
1879, Der lebensabend einer idealistin, 1898, alla i
många uppl.) innehålla rika erinringar af betydande
människor, med hvilka hon stått i beröring. Hon skref
äfven noveller och romaner (Gesammelte erzählungen,
1885, Phädra, s. å., 2 bd, Himmlische und irdische
liebe,
utg. 1905), Individualitäten 1901 m. m. Såväl
R. Wagner som Nietzsche utöfvade starkt inflytande
på fröken von M., hvars fängslande författarskap haft
mycket att betyda för kvinnobildningen i Tyskland. Se
en essay om henne af Ellen Key i "Verk och människor"
(1910).

illustration placeholder
M. van Meytens.

Efter ett själfporträtt.

Meytens [me’jtens], Martin van, svensk-österrikisk
porträttmålare, f. 24 juni 1695 i Stockholm, d. 23
mars 1770 i Wien, son till Martinus Mytens (se
d. o.). Enligt sin något svassande själfbiografi
fick han en mycket omsorgsfull uppfostran tillsammans
med några förnäma svenska gossar och invigdes af
fadern ända sedan sitt sjunde år i målarkonstens
hemligheter, hvarvid han till medlärjunge hade sin
begåfvade frände Georg Desmarées. Själf påstår han,
väl icke utan skryt, att hans arbeten, då han ännu
var blott elfva år, redan voro eftersökta. Vid
sjutton år anträdde han en resa till utlandet,
besökte släktingar i Holland och kom därefter som
volontär på ett örlogsfartyg, som konvojerade konung
Georg I till England, där M. ifrigt studerade
van Dycks och andra berömda målares arbeten och
särskildt utbildade sig till emaljmålare. När han 1717
öfverflyttade till Paris, fick han där i sin landsman
Charles Boit en utmärkt handledare vid grundligt
inhämtande af emaljmåleriets teknik, öfverträffade
snart sin lärare och blef emaljmålaren på modet i den
franska hufvudstaden. Hertigen-regenten beskyddade
honom. Han fick utföra Hertigens af Orléans och
den unge Ludvig XV:s porträtt och hade fullt upp med
beställningar från den franska aristokratien. Tsar
Peter, som då uppehöll sig i Paris, satt för honom och
medförde till Petersburg ett 40-tal arbeten af M:s
hand. Förgäfves sökte dock den ryske själfhärskaren
locka M. till att träda i hans tjänst. M. hade länge
planerat en studiefärd till Italien och bröt upp från
Paris. Han tog vägen öfver Dresden, där han måste
stanna för att måla konung August och åtskilliga
notabiliteter, och detsamma blef förhållandet, då han
1721 kom till Wien (han uppehöll sig där i två och ett
halft år). Han utförde kejsar Karl VI:s, kejsarinnans
och deras hofstats porträtt samt bl. a. en stor
målning, men vägrade ännu så länge att låta binda
sig i Wien. Han begaf sig till Italien och ankom 1723
till Venezia, där han under fyra månaders uppehåll
intensivt arbetade i kyrkor och palats, kopierande
de gamle mästarnas arbeten, samtidigt med att han
i därvarande akademi tecknade efter modell. Dessa
studier ingåfvo honom smak för oljemåleriet, som
han därefter företrädesvis odlade. Anländ till Rom
1724, öfverhopades han med beställningar af påfven,
kardinalerna och alla möjliga förnämiteter, ja, han
blef, efter hvad han själf berättar, så eftersökt,
att han måste förkläda sig för att ostörd få i kyrkor
och palats fortsätta sina studier. Men efter två och
ett halft års vistelse i Rom, hvarunder han gjort en
afstickare till Neapel, begaf han sig till Florens,
på inbjudan af storhertigen af Toscana, som han
lärt känna i den eviga staden. Uppehållet där blef
nio månader, fortfarande hufvudsakligen använda på
studier, ehuru M. äfven utförde åtskilliga porträtt,
bl. a. sitt själfporträtt för Uffizierna. Därefter
gick vägen, öfver Bologna, Modena, Milano, där han
bl. a. målade generalguvernören Grefve Daun, och, via
Turin, där han porträtterade Konung Viktor Amadeus,
den kungliga familjens och hofvets medlemmar, Genua
och Venezia, till Wien. Men kejsar Karls välvilja var
oförminskad. M. måste genast taga itu med en stor
duk, upptagande Kejsarparet och deras tre döttrar
(nu på slottet Laxenburg), ett arbete, som vann
så allmänt och lifligt erkännande, att kejsaren
utnämnde konstnären till sin kammarmålare. Och nu
ville alla förnäma personer bli förevigade af M:s
pensel, i olja, emalj eller miniatyr. Emellertid
önskade han än en gång få se sina åldriga föräldrar
i Sverige och lyckades af kejsaren utverka en tids
permission. Återkommen till Stockholm 1730, blef
han, föregången af sitt stora rykte, synnerligen
väl mottagen af konung Fredrik och hans drottning,
hvilkas porträtt han först och främst måste måla –
exemplar däraf bl. a. på Gripsholm. Deras majestäter
sökte genom allehanda förespeglingar få honom att
stanna i Stockholm – så påstår han åtminstone
själf –, men hvarken löften om riklig pension,
lysande giftermålsplaner eller utmärkelser in spe af
skilda slag kunde komma honom att bryta sitt ord till
kejsaren. Emellertid lyckades konung Fredrik utverka
förlängd permission för den celebre artisten, som
under sin mer än ettåriga vistelse i födelsestaden
hann utföra flera målningar, såsom den förträffliga
framställningen af Carlos Grill med fru och dotter
österby, där förr fanns äfven en Judit med Holofernes’
hufvud
af hans hand. Till hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free