- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
459-460

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikado, regeringen i Japan - Mikael, ärkeängel (Bibeln) - Mikael, despoter af Epirus - Mikael 1. M. I Angelos Komnenos - Mikael 2. M. II - Mikael Korybut Wisniowiecki, konung af Polen - Mikael, ryska furstar - Mikael 1. M. Fedorovitj - Mikael 2. M. Pavlovitj - Mikael 3. M. Nikolajevitj - Mikael 4. M. Aleksandrovitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på regeringen i Japan, genom missförstånd i
Europa ofta använd som titel för kejsaren af
Japan personligen, som i Japan kallas tenno eller
tenshi. Jfr bd XII, sp. 1286 och 1450.

Mikael (hebr. Michael, "hvem är som Gud?"), den
förnämste af ärkeänglarna, Israels skyddsängel,
kallas i Daniels profetia "Israels furste", "den
store fursten" och uppträder för sitt folk gentemot
andra folks skyddsandar. I Uppb. 12: 7 strida
M. och hans änglar segrande mot draken, och i det
dunkla stället Jud. 9 framställes han tvistande med
djäfvulen om Moses kropp. – På grund af påstådda
uppenbarelser af M. anordnade påfven Gelasius I
Mikaelisfesten 493. Urspr. firade katolska kyrkan
två fester till M:s minne (15 mars och 8 maj). 813
tillades en tredje (29 sept.), hvilken sedan blef
den egentliga Mikaelisdagen. Senare uppfattades
denna dag som en allmän änglafest och bibehölls som
sådan i den evangeliska kyrkan. Den skall erinra
oss om änglarna och särskildt om de välgärningar,
som Gud genom de gode änglarnas tjänst bevisar sina
trogna på jorden. Infaller 29 sept. på en söckendag,
firas festen nästföljande söndag. I Sverige firades
den till 1773 alltid på den uppgifna månadsdagen. –
Som den stridande kyrkans skyddspatron afbildas
M. som en skön och kraftfull bevingad yngling i
strid med mörkrets furste (en drake). Ofta ses han
äfven framställd med en våg, på hvilken han väger
aflidnas själar. Se Ängel och Änglakörer.
G. R-l.*

Mikael, despoter af Epirus. 1. M. I Angelos Komnenos,
kusin till kejsar Alexios III, bemäktigade sig vid
upprättandet af "latinska kejsardömet" (1204) norra
kusten af Korintiska viken (Epirus, Etolien och
Akarnanien jämte Korfu, Korint, Argos och Nauplia)
och bildade däraf "despotatet" Epirus med Arta som
hufvudstad. Han lönnmördades 1214. – 2. Mikael II,
den föregåendes son, som blifvit beröfvad sin
faders rike, lyckades 1237 bemäktiga sig Korfu och en
del af Epirus, kallade sig "despot" och förvärfvade
nya besittningar i Albanien och Tessalien. Med
serbernas hjälp slog han tillbaka Teodor Laskaris’
generaler och gifte bort sina döttrar med Guillaume
de Villehardouin, furste af Achaja, och med Manfred,
son af kejsar Fredrik II. Vid Pelagonia blef han
1259 slagen af Mikael Palaiologos, och vid hans
död 1271 fanns det ej mycket kvar af despotatet.
J. C.

Mikael Korybut Wisniowiecki [-e’tski],
konung af Polen, f. 1638, d. 10 nov. 1673 i Lemberg,
tillhörde en litauisk adelssläkt, som ledde sitt
ursprung från Jagellos broder Korybut. Han härstammade
äfven, på kvinnolinjen, från Jan Zamojski. Hans
fader, Jeremias Wisniowiecki, var vojvod och hade
deltagit i kosackkrigen. Då efter Johan Kasimirs
tronafsägelse (1668) en fransk tronkandidat stod
mot en österrikisk, greps den väljande adeln af
en plötslig nationalistisk strömning; valet af en
piast blef på fullt allvar dess lösen, och M., som
hvarken var en afundad magnat eller en känd partiman,
blef helt oväntadt korad. Han kröntes i Krakau 29
sept. 1669 och förmälde sig kort därefter med kejsar
Leopold I:s syster Eleonora. Hans ställning i det inre
blef svår på grund af de fortsatta franska intrigerna
och hetmanen Johan Sobieskis tvetydiga hållning; under
partigrälet vid riksdagarna försummades landets
försvar, och planer smiddes att detronisera
M. Förvecklingarna i Ukrajna och ur dessa
härflytande krig med tatarer och turkar ökade
situationens svårigheter, som M. ingalunda var
mannen att öfvervinna. Han slöt med den segrande
sultanen Muhammed IV en neslig fred (1673),
men Sobieski förmådde riksdagen att neka sin
bekräftelse af densamma och återställde den
polska vapenäran genom den lysande segern vid
Chotin. Dagen före slaget hade M. aflidit.
(H. A-t.)

Mikael (ry. Michail), ryska furstar. 1. M. Fedorovitj
[fjådorovitj], "alla ryssars tsar, storfurste och
själfhärskare", den förste af huset Romanov,
f. 12 juli 1596, d. 12 juli 1645, var son till
bojaren Fedor Nikitj, en brorson till Ivan IV:s
första gemål, hvilken några år efter sonens födelse
måst gifva sig till munk för att undgå Boris Godunovs
våldsamheter. (Han antog därvid namnet Filaret och
blef senare metropolit i Moskva; se vidare Filaret 1.)
Under den anarki, som rådde i Ryssland i
början af 1600-talet och som tillät polackerna och
svenskarna att fatta fast fot i viktiga delar af
ryska riket, påtänktes den unge M. redan 1610 som
en lämplig inhemsk tronkandidat; och sedan Moskva
intagits af det nationella partiet under Kosma Minin
och furst Posjarskij, hvarvid M. befriades ur polsk
fångenskap, valdes han 21 febr. 1613 till tsar,
hufvudsakligen till följd af kyrkans inflytande och
faderns anseende. Om hans regeringstid se närmare
Ryssland (Historia). M. nödgades genom freden
i Stolbova (1617) lämna Sverige i besittning af
ryska Karelen och Ingermanland samt måste i ett
stilleståndsfördrag med Polen 1618 (efter ett
kort krig stadfäst genom en fred 1634) afträda
till detta rike provinserna Smolensk, Severien och
Tjernigov. Hans fader, Filaret, som till följd af
samma fördrag lössläpptes ur polsk fångenskap, fick
värdighet af "hela Rysslands patriark" och var från
1619 till sin död 1633 M:s medregent, kraftigt verksam
för rikets återupprättande under tilltagande beröring
med den västerländska odlingen. M. efterträddes af
sin son Alexej. – 2. M. Pavlovitj, rysk storfurste,
kejsar Paul I:s yngste son, f. 1798, d. 9 sept. 1849
i Warschau, stod oförskräckt vid sin broder Nikolaus
I:s sida under dekabristupproret (1825), deltog 1828
såsom chef för ingenjörkåren i kriget mot Turkiet
och var med i Polen 1831. Han blef senare kommendant
öfver de kejserliga gardena och högste befälhafvare
för artilleriet. – 3. M. Nikolajevitj, rysk
storfurste, kejsar Nikolaus I:s yngste son, f. 25
okt. 1832, d. 18 dec. 1909 i Cannes, utnämndes i juni
1864 till ståthållare i Kaukasus med generalkommando
öfver därvarande armé, förde denna med framgång under
rysk-turkiska kriget 1877–78 samt befordrades 29
april 1878 till generalfältmarskalk. Efter Alexander
III:s tronbestigning hemkallades han samt blef i juli
1881 president i riksrådet och i maj 1883 medlem af
"ministerkommittén". 1906 drog han sig alldeles
tillbaka från det offentliga lifvet med titel af
hederspresident i riksrådet. – 4. M. Aleksandrovitj,
rysk storfurste, tredje son till kejsar
Alexander III, blef efter sin äldre broder Georgs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free