Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mill - Mill 2. John Stuart M. - Mill, Hugh Robert - Mill., vid växtnamn, Philip Miller - Millais, John Everett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden i flera punkter vara ganska träffande. I
afseende på socialismens positiva förslag gjorde han
en bestämd skillnad emellan två slag af socialism,
nämligen den, som framträder i Owens och Fouriers
förslag och går ut på att bilda en mängd små
socialistiska samhällen, och å andra sidan den
form, som åsyftar att lägga ledningen af alla
ekonomiska företag i statens händer. Det senare
slaget fördömde M. afgjordt. Med afseende på det
förra slaget åter medger han, att det, om det kunde
förverkligas, skulle kunna uthärda en jämförelse
med våra nuvarande förhållanden, ja t. o. m. vara
bättre än dessa. Men dels betviflade han, att ens
denna form af socialism skulle kunna vara möjlig att
genomföra, enär en nödvändig förutsättning därför
vore en sådan omskapning af människans natur,
på hvilken man först i en mycket långt aflägsen
framtid kan hoppas. Dels var M. lifligt öfvertygad
om, att en reformerad enskild eganderätt vore vida
att föredraga framför hvarje slags socialism. Som
nödvändiga reformer af nuvarande egendomsförhållanden
framhöll han bl. a. en betydlig inskränkning af
arfsrätten, så att endast bröstarfvingar skulle
ega arfsrätt och äfven dessa blott till en del af
föräldrarnas förmögenhet, samt ganska vidtgående
inskränkningar i den enskilda eganderätten till
jord. I sistnämnda hänseende framhöll han, att den
enskilde jordegaren icke eger någon ovillkorlig
rätt till den förhöjning af jordegendomens värde,
som har sin grund i folkmängdstillväxt och dylika
andra, af jordegarens åtgöranden alldeles oberoende
konjunkturer, hvarför det vore önskligt, att staten
genom en lämpligt afpassad skatt tillförsäkrade
det allmänna frukterna af nämnda värdestegring af
jorden. Han förnekade därjämte det berättigade i en
lika obetingad eganderätt till jord som till andra
föremål, enär jorden till sin väsentligaste del är
en naturprodukt. Så snart en jordegare använder sin
jord så, att samhällets intressen däraf bli lidande,
eger staten, enligt M:s åsikt, rätt att expropriera
densamma och öfverlämna den i andra händer. Som ett
exempel därpå anförde han jordegendomsförhållandena
på Irland och fordrade, att de irländske torparna
skulle förvandlas till jordegande bönder, hvilka
till de nuvarande egarna skulle erlägga en bestämd
oföränderlig årlig ränta. M. var i allmänhet en varm
vän af ett jordegande bondestånd Han förordade vidare
införande af kooperationssystemet, särskildt i form
af produktionsföreningar.
Sina religiösa åsikter utvecklade M. först i de tre
essayer, "Naturen", "Religionens nytta" (1850–58)
och "Teismen" (1868–70), som året efter hans död
utgåfvos af hans styfdotter. Till lika förvåning för
anhängare och för motståndare visade sig i dem den
radikale fritänkaren ej blott betrakta religionen
som ett viktigt kulturproblem, utan ock erkänna
dess psykologiska och sociala behöflighet. I
den förstnämnda afhandlingen kommer han till
det resultatet, att man alls icke kan uppställa
naturen som en förebild för människan eller råda
henne att blott följa sin natur, sådan den är henne
gifven. Naturen tar ingen hänsyn till mänsklig lycka
eller olycka, och all mänsklig utveckling består i
en kamp mot naturen, en sträfvan att göra denna oss
underdånig. M. är därför alls icke villig att sluta
sig till dem, som vilja ersätta
de gamla religionerna genom naturdyrkan. I
skriften om teismen kritiserar han bevisen för
Guds tillvaro. Intet hittills framställdt sådant
bevis synes honom bindande. Men å andra sidan anser
han ateismen lika omöjlig att bevisa. Han ansluter
sig till Comtes lära om de tre stadierna, men gör
gällande, att äfven på det positiva stadiet stå många
olösta spörsmål kvar, som det måste stå fritt att
besvara genom tro, blott man icke därigenom kommer
i strid med erfarenheten. Men det gör man icke
genom tron på en personlig Gud. Intet hindrar att
fatta denne som god och allvetande, men är han det,
så kan han ej vara allsmäktig; det visar lidandet,
brotten och orättvisorna i världen. Hans makt måste
vara begränsad af något, och sannolikast synes
det M., att detta är den materia, hvaraf världen
är danad. Denne Gud med begränsad makt behöfver vår
hjälp för att småningom göra världen allt bättre; och
det är idealistens högsta lycka att i denna sträfvan
veta sig vara Guds medarbetare. I afhandlingen om
religionens nytta framhåller M., att det mänskliga
lifvet, trots alla framsteg, är så fattigt och vårt
vetande så begränsadt, att vi nödvändigt behöfva med
fantasien bygga upp åt oss ett ideal att tro på och
lefva för. Den tjänsten ha de positiva religionerna
gjort mänskligheten och göra den än i stort
sedt. Uppgiften kunde ock enligt M:s åsikt fyllas
af tron på mänsklighetens oändliga utveckling. Men
han underkänner på intet sätt kristendomens värde
och utvecklar särskildt betydelsen af det rena
människoideal, som de troende ha i Kristus.
Om M. och hans filosofi finnes en omfattande
litteratur, af hvilken här må nämnas H. Taine,
"Le positivisme anglais, étude sur S. M." (1869),
H. Lauret, "Philosophie de S. M." (1886),
W. L. Courtney, "Life of J. S. M." (1889),
Ch. Douglas, "J. S. M., a study of his philosophy"
(1895), S. Saenger, "J. S. M., sein leben und
lebenswerk" (1901), och M:s Letters (utg. i 2 bd 1910
af Elliot).
1. S-e. 2. S-e. D. D.*
Mill [mi’l], Hugh Robert, engelsk geograf och
klimatolog, f. 1861 i Thurso, Skottland, direktör vid
British rainfall organisation sedan 1900, har varit
verksam särskildt på oceanografiens och klimatologiens
områden och jämte läroböcker skrifvit Realm of nature;
an outline of physiography (1892), The english lakes
(1895), New lands, their resources and prospective
advantage (1900), Siege of the south pole. Story
of antarctic exploration (1905), British rainfall
(årligen), uppsatser i geografi, meteorologi och
oceanografi i 11:e uppl. af "Encyclopcdia britannica"
och i tidskr. samt utgett "International geography
by seventy authors" (1899; 4:e uppl. 1907).
Mill., vid växtnamn förkortning för engelske
trädgårdsmannen Philip Miller (se d. o.).
Millais [mi’léi], John Everett, engelsk målare,
f. 1829 i Southampton, d. 1896, började redan vid
nio års ålder studera teckning i London, blef elev
vid akademien elfva år gammal (1840), utställde sin
första historiemålning vid 17 år och vann akademiens
guldmedalj vid 18 år. 1848 bildade han jämte sex andra
ynglingar – bland dem Holman Hunt och Dante Gabriel
Rossetti – det "prerafaelitiska brödraskapet", hvars
mål var brytning med den tomma konventionalism, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
