Print (PDF) - On this page / på denna sida - Moe - Moe 1. Jörgen Engebretsen M. - Moe 2. Ingebrekt Moltke M. - Moe, Bernt - Moe, Oscar - Moe, Olefine Louise Margaretha - Moe, Louis Maria Niels Peder Halling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Moe
796
1853, blef kyrkoherde i Bragernes’ församling
(Drammen) 1863, i Yestre Åker 1870 och var från 1875
biskop i Kristiansands stift; han var en vältalig
predikant och skicklig själasörjare. - Som lyriker
var M. länge starkt bunden af sina förebilder, först
K. Winther, senare Welhaven. M:s första samling Digte
(1849) präglas af ett barnsligt behag och besjälas
af fin naturkänsla; en religiös grundton genomgår En
liden julegave (1860). En förträfflig lektyr för barn
äro hans prosaberättelser I branden og i kjcernet
(1851). M:s Samlede skrifter, hvari upptages äfven
en "poetisk efterskörd", utgåfvos i 2 bd 1877 af
sonen Moltke M. och K. A. Winter-Hjelm. - Litt.:
J. B. Halvorsen, "Norsk forfatterlexikon", IV, och
M. Moe i "Nord-msend i det 19:e aarh.", II.
2. Ingebret Moltke M., den föregåendes son,
norsk folkbrist, f. 19 juni 1859 i Krödsherred,
studerade 1876-79 teologi och särskildt jämförande
religionshistoria, innan han helt öfvergick till
studiet af folklore, som alltsedan 1877, då han
blef P. Kr. Asbjörnsens medarbetare, delvis hade
upptagit honom. Kedan då hade han börjat insamling
af alla slags folktraditioner, en verksamhet,
som främjades genom ett honom sedan 1882 under
lång följd af år tilldeladt särskildt stipendium
och medförde ett oväntadt rikt resultat. 1886
upprättades för M. en professur i norskt folkspråk och
folktradition, sedermera förändrad till att innefatta
folktraditioner, medeltida och norsk-isländsk
litteratur. Inom alla nämnda vetenskapsgrenar
eger M. djupgående lärdom, och han är ansedd som
en af samtidens bäst rustade folklorister. M:s
produktion är mångsidig och starkt spridd, bl. a. i
tidskriftsartiklar och oegennyttigt lämnade bidrag
till andra vetenskapsmäns verk. M:s viktigaste
undersökningar äro Norske fornkvcede og folkevtsur
(1877), Hel-lenske og norske folketraditioner (i
"Nord. tidskr.", 1879), Lappiske eventyr og sägn
(samlade af Qvig-stad och Sandberg, 1887), som ger
en värdefull orientering i sagoforskningens metod,
JEventyri paa vandring (i "Syn og segn", 1895),
Torsvisen i sin norske form (tills, med S. Bugge i
"Festskrift til Oscar II:s regjeringsjubilaeum",
II, 1897), Even-tyrvandring og eventyrforvandling
(i "Samtiden", bd 19, 1908), Nationalitet og kultur
(ibid., bd 20, 1909), och Det mystiske tcenkescet
(i "Maal og minne", 1909). Vidare har M. skrifvit
allt, som rör folktraditioner i A. Hellands stora
kompilationsarbete "Norges land og folk", och
skildrat norska folklorister i G. Grans "Nordmsend
i det 19 :e aarhundrede". Som Asbjörnsens litteräre
testamentsexekutör har M. ombesörjt flera språkligt
och stilistiskt reviderade editioner af "Folkeeventyr"
och "Huldreeventyr" samt den samlade "folkupplagan"
af dessa (1912 f.). Här som i sina egna skrifter
har M. med finaste stilkänsla ifrat för språkets
förnorskning och haft definitivt inflytande på
utvecklingen af riksspråkets rättskrifning, särskildt
genom programskrifterna Retskrivning og folkedan-nelse
(1900) och Norsk og dansk sprogdragt. Retskrivning
ssakens vei og tempo (1906) samt genom språkrevision
af en mängd skolböcker och litterära verk.
1-2. K. V. H.
Moe [mw], Bernt, norsk personalhistoriker, f. l juni
1814 i Kristiania, d. där 5 juni 1850 som assistent
i riksarkivet. M. utgaf och för-
fattade nästan ensam den viktiga "Tidsskrift for den
norske personalhistorie" (1840-50), inalles ej fullt
2 bd, "Actstykker til den norske krigs-historie under
kong Frederik den fjerde" (1838- 40) och Biographiske
efterretninger om Eidsvolds-reprcesentanter og
storthingsmcend i tidsrummet 1814-45 (1845).
K. V. H.
Moe [m<y], Oscar, norsk teolog, f. 5 apr. 1846 i
Holmestrand, teol. kandidat 1871, pastorsadjunkt
i Modum 1873, sedan 1880 kyrkoherde i Kampens
församling i Kristiania, därjämte föreståndare för
statens lärarinnekurs 1887-90 och lärare i kateketik
vid universitetets praktisk-teo-logiska seminarium
1897-1906, har bl. a. öfver-satt Augustinus’ "Civitas
Dei" (1884) och författat Kort förklaring af Luthers
lille katekismus (med motivering och anmärkningar,
s. å.), Katechismus og katechismusunder visning
en fra reformationen9 iscer i Danmark og Norge
(1889), Den antike stat, synagogen og kirken
(1894), Der dekalog und die apostellehre im
untenicht der alten kirche (1896), De 12 apostlers
lare (1897), bd l af ett stort an-lagdt verk om
Trosregelen. Den celdste trosfrem-stilling og det
fcelles grundlag for apostolicum og niccenum. L
Orienten (1911), samt en mängd teologiska
tidskriftsuppsatser, allt i ortodox anda.
K. V. H.
Moe [mo>], Olefine Louise Margaretha, norsk
sångerska, f. 18 mars 1850 i Bergen, debuterade 1868
på teatern i Kristiania och 1872, efter studier för
fru Stenhammar, på Stora teatern i Stockholm såsom
Martha och Angéle i "Svarta dominon", hvarefter hon
var anställd vid denna scen från hösten 1873 till
1881, då hon öfvergick till dåv. Mindre teatern och
operettfacket. 1883-87 uppträdde hon i Norge dels
som gäst vid Kristiania teater, dels som ledarinaa ät
ett opera-företag tills, ined svenska författarinnan
Matilda Lundström (se Bd 16, sp. 1425). Sedermera
har hon verkat som sånglärarinna, hufvudsakligen i
Stockholm. Hon var under sin glansperiod i Stockholm
den förnämsta i subrettroller, och hennes Susanna i
"Figaros bröllop", Mignon, Carmen, Zerlina i "Don
Juan", Lalla Rookh, Marie i "Regementets dotter",
Katarina i ’Kronjuvelerna" samt Javotte i "Kungen
har sagt det" voro, jämte de först nämnda, skapelser
af dramatisk färgstyrka och pikant behag. Sin lilla
röst använde hon med stor vårdnad och smak. Hon gifte
sig 1877 med pianisten Oskar Torssell, blef änka 1880
och kallar sig sedan dess fru Moe. Om hennes dotter
skådespelerskan A s t r i T o r sse 11 se d. o. A. L.*
Moe [m«>], Louis Maria Niels Peder H a 11 i n g,
norsk tecknare, f. 1859 nära Arendal, studerade
måleri vid akademien i Köpenhamn och för Tuxen,
förblef sedan bosatt i Danmark, lämnade snart
måleriet och egnade sig uteslutande åt teckning och
radering. M. har utfört illustrationer till många
arbeten, bl. a. till Saxos krönika i Winkel Horns
öfversättning och till barnböcker - äfven i det
svenska barnbiblioteket "Saga". Till en del af sina
älskvärda och fyndiga barnteckningar har han själf
skrifvit texten. Främst står Långt, långt bort i skoge
(1904, Telemarkssagor och minnen). Som etsare är han
elev af Karl Locher, men har mestadels utvecklat sig
själf. Det öfvernaturliga, fantastiska och mystiska
lockar ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
