- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
795-796

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moe - Moe 1. Jörgen Engebretsen M. - Moe 2. Ingebrekt Moltke M. - Moe, Bernt - Moe, Oscar - Moe, Olefine Louise Margaretha - Moe, Louis Maria Niels Peder Halling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1853, blef kyrkoherde i Bragernes’ församling
(Drammen) 1863, i Vestre Aker 1870 och var från 1875
biskop i Kristiansands stift; han var en vältalig
predikant och skicklig själasörjare. – Som lyriker
var M. länge starkt bunden af sina förebilder, först
K. Winther, senare Welhaven. M:s första samling Digte
(1849) präglas af ett barnsligt behag och besjälas
af fin naturkänsla; en religiös grundton genomgår En
liden julegave
(1860). En förträfflig lektyr för barn
äro hans prosaberättelser I brönden og i kjærnet
(1851). M:s Samlede skrifter, hvari upptages äfven
en "poetisk efterskörd", utgåfvos i 2 bd 1877 af
sonen Moltke M. och K. A. Winter-Hjelm. – Litt.:
J. B. Halvorsen, "Norsk forfatterlexikon", IV, och
M. Moe i "Nordmænd i det 19:e aarh.", II.

2. Ingebret Moltke M., den föregåendes son,
norsk folklorist, f. 19 juni 1859 i Krödsherred,
studerade 1876–79 teologi och särskildt jämförande
religionshistoria, innan han helt öfvergick till
studiet af folklore, som alltsedan 1877, då han
blef P. Kr. Asbjörnsens medarbetare, delvis hade
upptagit honom. Redan då hade han börjat insamling
af alla slags folktraditioner, en verksamhet,
som främjades genom ett honom sedan 1882 under
lång följd af år tilldeladt särskildt stipendium
och medförde ett oväntadt rikt resultat. 1886
upprättades för M. en professur i norskt folkspråk och
folktradition, sedermera förändrad till att innefatta
folktraditioner, medeltida och norsk-isländsk
litteratur. Inom alla nämnda vetenskapsgrenar
eger M. djupgående lärdom, och han är ansedd som
en af samtidens bäst rustade folklorister. M:s
produktion är mångsidig och starkt spridd, bl. a. i
tidskriftsartiklar och oegennyttigt lämnade bidrag
till andra vetenskapsmäns verk. M:s viktigaste
undersökningar äro Norske fornkvæde og folkevisur
(1877), Hellenske og norske folketraditioner (i
"Nord. tidskr.", 1879), Lappiske eventyr og sagn
(samlade af Qvigstad och Sandberg, 1887), som ger
en värdefull orientering i sagoforskningens metod,
Æventyri paa vandring (i "Syn og segn", 1895),
Torsvisen i sin norske form (tills. med S. Bugge i
"Festskrift til Oscar II:s regjeringsjubilæum",
II, 1897), Eventyrvandring og eventyrforvandling
(i "Samtiden", bd 19, 1908), Nationalitet og kultur
(ibid., bd 20, 1909), och Det mystiske tæenkesæt
(i "Maal og minne", 1909). Vidare har M. skrifvit
allt, som rör folktraditioner i A. Hellands stora
kompilationsarbete "Norges land og folk", och
skildrat norska folklorister i G. Grans "Nordmænd
i det 19:e aarhundrede". Som Asbjörnsens litteräre
testamentsexekutör har M. ombesörjt flera språkligt
och stilistiskt reviderade editioner af "Folkeeventyr"
och "Huldreeventyr" samt den samlade "folkupplagan"
af dessa (1912 f.). Här som i sina egna skrifter
har M. med finaste stilkänsla ifrat för språkets
förnorskning och haft definitivt inflytande på
utvecklingen af riksspråkets rättskrifning, särskildt
genom programskrifterna Retskrivning og folkedannelse
(1900) och Norsk og dansk sprogdragt. Retskrivningssakens
vei og tempo
(1906) samt genom språkrevision
af en mängd skolböcker och litterära verk.
1–2. K. V. H.

Moe [mw], Bernt, norsk personalhistoriker, f. 1 juni
1814 i Kristiania, d. där 5 juni 1850 som assistent
i riksarkivet. M. utgaf och författade
nästan ensam den viktiga "Tidsskrift for den
norske personalhistorie" (1840–50), inalles ej fullt
2 bd, "Actstykker til den norske krigshistorie under
kong Frederik den fjerde" (1838–40) och Biographiske
efterretninger om Eidsvolds-repræsentanter og
storthingsmænd i tidsrummet
1814–45 (1845).
K. V. H.

Moe [m<y], Oscar, norsk teolog, f. 5 apr. 1846 i
Holmestrand, teol. kandidat 1871, pastorsadjunkt
i Modum 1873, sedan 1880 kyrkoherde i Kampens
församling i Kristiania, därjämte föreståndare för
statens lärarinnekurs 1887–90 och lärare i kateketik
vid universitetets praktisk-teologiska seminarium
1897–1906, har bl. a. öfversatt Augustinus’ "Civitas
Dei" (1884) och författat Kort forklaring af Luthers
lille katekismus
(med motivering och anmärkningar,
s. å.), Katechismus og katechismusundervisningen
fra reformationen, især i Danmark og Norge

(1889), Den antike stat, synagogen og kirken
(1894), Der dekalog und die apostellehre im
unterricht der alten kirche
(1896), De 12 apostlers
lære
(1897), bd 1 af ett stort anlagdt verk om
Trosregelen. Den ældste trosfremstilling og det
fælles grundlag for apostolicum og nicænum. I.
Orienten
(1911), samt en mängd teologiska
tidskriftsuppsatser, allt i ortodox anda.
K. V. H.

Moe [mo>], Olefine Louise Margaretha, norsk
sångerska, f. 18 mars 1850 i Bergen, debuterade 1868
på teatern i Kristiania och 1872, efter studier för
fru Stenhammar, på Stora teatern i Stockholm såsom
Martha och Angèle i "Svarta dominon", hvarefter hon
var anställd vid denna scen från hösten 1873 till
1881, då hon öfvergick till dåv. Mindre teatern och
operettfacket. 1883–87 uppträdde hon i Norge dels
som gäst vid Kristiania teater, dels som ledarinaa af
ett operaföretag tills. ined svenska författarinnan
Matilda Lundström (se Bd 16, sp. 1425). Sedermera
har hon verkat som sånglärarinna, hufvudsakligen i
Stockholm. Hon var under sin glansperiod i Stockholm
den förnämsta i subrettroller, och hennes Susanna i
"Figaros bröllop", Mignon, Carmen, Zerlina i "Don
Juan", Lalla Rookh, Marie i "Regementets dotter",
Katarina i "Kronjuvelerna" samt Javotte i "Kungen
har sagt det" voro, jämte de först nämnda, skapelser
af dramatisk färgstyrka och pikant behag. Sin lilla
röst använde hon med stor vårdnad och smak. Hon gifte
sig 1877 med pianisten Oskar Torssell, blef änka 1880
och kallar sig sedan dess fru Moe. Om hennes dotter
skådespelerskan Astri Torssell se d. o.
A. L.*

Moe [m«>], Louis Maria Niels Peder Halling,
norsk tecknare, f. 1859 nära Arendal, studerade
måleri vid akademien i Köpenhamn och för Tuxen,
förblef sedan bosatt i Danmark, lämnade snart
måleriet och egnade sig uteslutande åt teckning och
radering. M. har utfört illustrationer till många
arbeten, bl. a. till Saxos krönika i Winkel Horns
öfversättning och till barnböcker – äfven i det
svenska barnbiblioteket "Saga". Till en del af sina
älskvärda och fyndiga barnteckningar har han själf
skrifvit texten. Främst står Langt, langt bort i skoge
(1904, Telemarkssagor och minnen). Som etsare är han
elev af Karl Locher, men har mestadels utvecklat sig
själf. Det öfvernaturliga, fantastiska och mystiska
lockar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free