- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
869-870

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molosser, en stam af icke-grekisk härkomst - Molotjanski liman, saltsjö i ryska Taurien - Molotjnaja, flod. Se Molotjanski liman - Mols, härad i Jylland (,Danmark) - Mols, Niels Pedersen - Mols bjerge. Se Mols - Molsheim, kretsstad i Elsass-Lothringen - Moltesen, Lavst - Moltke, gammal dansk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först (så redan i Odyssén) tesproterna i söder,
därefter de längre norrut midtemot Kerkyra boende
chaonerna. I äldsta tider synas molosserna ha
bott mera nordostligt, sträckande sig ned på östra
sluttningen af Pindosberget in mot Tessalien. Senare
ha de bemäktigat sig den bördiga dalen kring den
nuvarande sjön vid Janina och den berömda orakelorten
Dodona, som först tillhörde tesproterna, och i
4:e årh. f. Kr. ha de trängt ned till Ambrakiska
viken. Molosserna styrdes af en konung, hvars
makt var begränsad och som bredvid sig hade en
folkförsamling och en president (prostat); i
den gamla hufvudorten Passaron aflade konungen ed att
härska efter lagarna och folket att i detta fall lyda
honom; åtskilliga konungar blefvo förjagade eller
afsatta. Dynastien, kallad aiakiderna, hade till
sin mytiske stamfader Neoptolemos (se d. o.) Den,
som synes ha förskaffat molosserna deras härskande
ställning och först kraftigt gynnat den grekiska
kulturens införande, var konung Tharyps omkr. 400
f. Kr. Samtidigt med Alexander den stores eröfring af
perserriket företog hans morbror, molosserkonungen
Alexander, ett krigståg i Italien, där han stupade vid
Pandosia 331. Därefter sammanhänger landets historia
intimt med det mäktigare macedoniska rikets, i hvars
släptåg det går, tills Pyrrhos med hjälp af sin
svärfar, Ptolemaios I af Egypten, kom i obestridd
besittning af tronen. Han gjorde den grekiska
kolonien Ambrakia till sin hufvudstad. Pyrrhos’
(se d. o.) krigsföretag mot Rom och Sicilien
förlänade för ett ögonblick Epirus världshistorisk
betydelse, men mer condottiere än statsman, kunde
Pyrrhos ej skapa något bestående välde; landet var
också för litet och splittradt att kunna uppbära en
stormaktsställning. Efter honom återföll det i sin
obetydlighet. Med hans sonson utslocknade ätten
på manssidan; dennes brorsdotter Deïdameia blef
någon tid före 229 f. Kr. mördad i en revolution,
hvarefter republik infördes. I denna hade molosserna
förlorat sin öfvervikt öfver de öfriga stammarna,
dess officiella namn var "epiroternas gemenskap med
hufvudstad i Foinike" (i chaonernas land). I samband
med kriget mot Macedonien 168 f. Kr. eröfrade romarna
Epirus och läto sin hämnd för Pyrrhos’ segrar gå ut
öfver landet; 70 städer skola ha blifvit förstörda
och 150,000 människor bortförda i slafveri. Därefter
nämnes ej mera en molossisk stam eller ett epirotiskt
folk. – Befolkningen bestod uteslutande af herdar
och åkerbrukare; bland utförselvaror nämnes blott
nötboskap. Berömda voro i forntiden de molossiska
hundarna, en stor ras använd till jakt och som
herdehundar.
M. P:n N.

Molotjanski liman [malatja’nski], saltsjö (liman)
i ryska guv. Taurien, genom en smal damm skild
från Azovska sjön. 207 kvkm. Under regnfattiga
år torkar den ut, och bottnen är då betäckt med
en tjock saltskorpa. I dess norra ända utfaller,
åtminstone om våren, floden Molotjnaja
(170 km.); vid andra årstider, då floden har mindre
vatten, försvinner den i sanden, innan den når sjön.
(J. F. N.)

Molotjnaja [malo’tj-], flod. Se Molotjanski liman.

Mols [må’ls], härad i Jylland (Randers amt), utgör
södra delen af den på östra kusten utskjutande halfön
Djursland, mellan Kattegatt och Kalöviken.
Genom Æbeltoftviken och Begtrupviken delas M. i
tre landtungor, af hvilka den mellersta kallas
Hels. 182 kvkm. Ön Hjelm hör dit. M. är nästan
h. o. h. uppfylldt af höjder, och en sammanhängande ås
(Mols’ bjerge, hvars högsta punkt, Agri Bavnehöj,
är 137 m.) fortsätter ända ned till sydligaste udden,
Helgenæs. Den högsta punkten är där Ellemandsbjerg
(nära 100 m.). 6,096 inv. (1911), förutom staden
Æbeltoft, 1,743 inv.
E. Ebg.

Mols [må^s], Niels Pedersen, dansk målare, f. 27
mars 1859 i Grumstrup, torparson, sattes i målarlära
i Aarhus, studerade sedan vid konstakademien i
Köpenhamn 1880–84 och har utvecklat sig till en
af Danmarks främste framställare af djur i dansk
natur. Själfull teckning, stämningsfull kolorit af
osökt tungsint lynne utmärker hans gedigna konst. Han
är representerad på Köpenhamns konstmuseum af Rofskörd
(med utmärkta kor), Korna mjölkas m. fl. samt i
Hirschsprungska galleriet af Vildgäss och tama
gäss
(höststämning, 1895) m. fl. Göteborgs museum
eger Kor i regnväder (1896), museet i Lübeck Kor,
museet i Antwerpen Räddningsbåten är ute (1895;
flera skisser till taflan finnas i Hirschsprungska
galleriet). Under en vistelse i Paris 1908 rönte
M. starka impulser af moderna kolorister. Som resultat
af dessa intryck kunna nämnas Kalkoner (1909) och
Kommer du, gamle! (1910). M. är äfven porträttmålare.
G-g N.

Mols’ bjerge. Se Mols.

Molsheim [målshajm], kretsstad i Elsass-Lothringen,
reg.-omr. Unterelsass, 24 km. v. om Strassburg. 3,162
inv. (1905). I M., som före franska revolutionen
tillhörde biskoparna i Strassburg, upprättades 1580 en
jesuitskola, som 1618 erhöll universitetsprivilegier
och 1702 förlades till Strassburg. På det
närbelägna M.-berget anlades 1910 befästningar.
(J. F. N.)

Moltesen [må’l-], Lavst, dansk kyrkohistoriker,
bondson från Nordslesvig, f. 18 nov. 1863,
teol. kandidat 1888, filos. doktor 1896, var
sedermera 3 år lärare vid Askovs folkhögskola, 1890–94
medredaktör af "Dansk kirketidende" och 1896–1908
af "Dansk tidsskrift" samt har de senare åren varit
lärare vid flera högre undervisningsanstalter i
Köpenhamn. 1909 invaldes han i folketinget, där han
slutit sig till vänsterreformpartiet. Resultat
af en studievistelse i Rom 1894–95 blef De
avignonske pavers forhold til Danmark
(1896),
och M. utgaf senare en samling aktstycken rörande
Danmark, "Acta pontificum danica" I (för tidsskedet
1316–78, 1904). Han författade vidare Det kristne
munkevæsens oprindelse og förste udvikling

(1901), afd. Klostre og klosterliv i N. Rolfsens
"Verdenshistorie", I (1908) och största delen af den
illustrerade "Folkenes historia": Nationalstaterna
bildas. Renässans och reformation,
bd 4 (1909).
E. Ebg.

Moltke (eg. Molteke), gammal dansk adlig ätt, som
härstammar från Mecklenburg och omtalas i Danmark
redan i slutet af 1200-talet. På 1600-talet hade
släkten förlorat sin betydelse, men under 1700-talet
kommo från Mecklenburg nya släktmedlemmar, särskildt
Adam Gottlob M., hvars ättlingar vunno både rikedomar
och höga ämbeten. Af en annan gren är preussiske
generalfältmarskalken Helmuth v. M. Några
medlemmar af ätten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free