- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
947-948

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monrad, Ditlev Gothard - Monrad - Monrad 1. Marcus Jacob M - Monrad 2. Cally M. - Monreale, stad i italienska Palermo - Monrepos, lustslott. Se Ludwigsburg - Monro - Monro 1. Alexander M. d. ä.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt 1871 för andra gången biskop i Lolland-Falsters
stift. Sitt gamla ämbete öfvertog han med oförsvagad
kraft och var en skicklig, nitisk målsman för både
kyrka och skola. En årgång Prædikener (1871;
3:e uppl. 1873) visar, att han var en utmärkt
predikant. Äfven uppbyggelseboken Fra bönnens verden
(1876, 5:e uppl. 1881; "Ur bönens verld", 1877,
öfv. till eng., holl. o. ty.) vann stor spridning, och
3 andra skrifter, Den förste kamp om den apostoliske
trosbekjendelses oprindelse
(1878), Den femte bön
og dens liv i kirken indtil Luther
(1883) och Et
bidrag til den apostoliske trosbekjendelses historie

(1885–86), vittna om stor teologisk lärdom. 1879
blef han med full rätt teol. hedersdoktor. Alldeles
glömd var dock politiken ej. 1874–82 utsände M. 19
Politiske breve, där han bl. a. polemiserade mot
general Hegermann-Lindencrone om krigföringen
1864, skarpt kritiserade riksrättsdomen 1877 och
skickligt formulerade "Liberalismens gjenmæle til
biskop Martensens sociale ethik" (1878). Dessutom
sökte han 1871–72, ehuru förgäfves, bli vald till
folketingsman och lyckades ej heller bli kungavald
landstingsman. Först 1882 invaldes han som liberal
högerman i folketinget. Han ogillade vänsterns
"visnepolitik" och dess motstånd mot försvarets
främjande, men kämpade äfven öppet mot Estrup och hans
ensidiga landstingsparlamentarism. Då hans försök att
sätta lagstiftningsarbetet i gång ånyo misslyckats,
drog han sig i aug. 1886 tillbaka. – Se P. Vedel,
"Bidrag til Monrads biografi", I–VII (i "Tilskueren",
1904–05).
E. Ebg.

illustration placeholder

Monrad. 1. Marcus Jacob M., norsk filosofisk och
estetisk författare, f. 19 jan. 1816 i Nötterö,
Jarlsberg og Larviks amt, d. 30 dec. 1897 i
Kristiania, blef teol. kandidat 1840 och fästes som
stipendiat vid Kristiania universitet "för att egna
sig åt filosofi och spekulativ teologi", i hvilket
syfte han 1842 sändes utomlands. I Berlin studerade
han Schelling och i synnerhet Hegel, och 1844 kom
han hem som fullblodshegelian. Denna riktning, vid
hvilken han troget hängde fast hela sitt lif, blef
slutligen så starkt ortodox, att den af samtiden
kunde betraktas som ren kuriositet. M. blef 1845
lektor och var sedan 1851 professor i filosofi. Hans
författarskap är mycket omfattande. Till studenternas
tjänst utarbetade han kompendier i Propedeutik (1849;
5:e uppl. 1896), Psychologie (1850; 5:e uppl. 1892)
och Ethik (1851; 4:e uppl. 1885) och ett energiskt
inlägg till fromma för De klassiske studiers betydning
(1857, 2:a uppl. 1891; sv. öfv. 1863). Vidare
utgaf han de för en större allmänhet afsedda
Tolv forelæsninger over det skjönne (1859; 2:a
uppl. 1873), en formellt välskrifven, men till sin
tendens trångsynt och ensidig framställning af
filosofiska Tankeretninger i den nyere tid. Et
kritisk rundskue
(1874) och en sammanfattning af
sina filosofiska
grundtankar i Udsigt over den höiere logik
(1881). Hans hufvudverk är Æsthetik (2 bd, 1889–90;
äfven på ty.), ett af den hegelska skolans mera
betydande bidrag till konstfilosofien. Under sina
senare år var M. mycket upptagen af religionsfilosofi
och författade Religion, religioner og christendom
(1885), hvars åskådningar närmare utvecklades i
Christendommens mysterier betragtede fra fornuftens
standpunkt
(1895) och Den menneskelige viljefrihed og
det onde
(1897). M:s inflytande vid universitetet var
en hel mansålder rent af öfverväldigande; ej utan
framgång sökte han hålla filosofiska riktningar,
som voro honom misshagliga, fjärran från dess
lärostolar. Äfven utanför de akademiska kretsarna var
M. länge en makt. I dagspressen skref han flitigt i
utprägladt konservativ riktning. Det var M., som –
anonymt i "Morgonbladet" 17 okt. 1882 – uppmanade
regeringen att "under åberopande af nödvärnsrätt"
våga en statskupp för att rädda den kort därpå
af riksrätten dömda ministärens sak. – Se A. Aall
i Kristiania univ:s "Festskrift", II (1911), och
I. B. Halvorsen, "Norsk forfatterlexikon", IV.

2. Cally M., den föregåendes sondotter, norsk
sångerska, f. 31 juli 1879 i Sandö, Romsdals amt,
där hennes fader var präst, studerade särskildt i
Dresden och gjorde som romanssångerska vidtomfattande
konsertresor i de skandinaviska länderna, där
hon väckte entusiasm, ej minst i Sverige (1904
och sedan flera gånger) samt i Tysland. Rösten
eger mycken jämnhet och vacker klangfärg, hennes
romansföredrag bäres af intensiv lyrisk glöd och säker
gestaltningsförmåga. Som dramatisk sångerska uppträdde
hon första gången på Nationaltheatret i Kristiania
1903 i Humperdincks "Hans och Greta". Senare har
hon sjungit hufvudroller i "Carmen", "Orfeus",
"Madame Butterfly", "Bohême", "Pajazzo" etc
i Norge och spelat (som gäst) på k. operan i
Stockholm och kejs. operan i Berlin, vid hvilken
sistnämnda hon sedan 1909 varit fast engagerad.
1–2. K. V. H.

Monreale [mån-], stad i italienska prov. Palermo
(Sicilien), ligger 7 km. s. v. om Palermo uppe
på kammen af Monte Caputo. 16,250 inv. (1901;
som kommun 23,778). M. är ärkebiskopssäte samt
har lyceum och gymnasium och en härlig normandisk
katedral (byggd 1174–89), berömd i synnerhet för
sina präktiga mosaiker på guldgrund, i allmänhet utan
bysantinsk stelhet. I det med kyrkan sammanhängande
benediktinklostret (nu officersskolor) är i synnerhet
korsgången berömd. Den har 216 kopplade pelare,
hvilka samtliga äro olika; kapitalen framställa
mästerliga bilder ur den heliga historien. Från
M:s gamla slott gafs 31 mars 1282 signal till
"Sicilianska aftonsången". I närheten af M. ligger
det förr mycket rika benediktinklostret San Martino
(nu tvångsuppfostringsanstalt). Dess berömda bibliotek
är nu fördeladt på de offentliga boksamlingarna i
Palermo, Termini och M.
J. C.

Monrepos [mårepå], lustslott. Se Ludwigsburg.

Monro [ma^nråli]. 1. Alexander M. d. ä. (äfven
kallad "primus", den förste), skotsk anatom och
kirurg, f. 1697 i London, d. 1767, verkade i Edinburgh
från 1719, då han blef prosektor (efter 2 år vardt
han professor i anatomi), till sin död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free