- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
965-966

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne, Michel de. - Montalant, Laure Cybthie. Se Cinti-Damoreau - Montalba, Clara - Montalbán. Se Montalván - Montalcino, stad i italienska Siena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en omsorgsfull uppfostran och var så rädd om den
lilles känslolif, att han om morgnarna lät väcka
honom genom en behaglig musik. Gossens lärare och
betjäning fingo tala till honom endast på latin. Han
behärskade därför latinet som talspråk, liksom han
ock redan börjat sina grekiska studier, då han vid
sex års ålder inskrefs vid det ryktbara Collège
de Guienne i Bordeaux. Där hade han framstående
humanister till lärare, liksom han sedan fortsatte
de humanistiska studierna vid universitetet i samma
stad, innan han öfvergick till juridiska studier,
sannolikt i Toulouse. Vid 21 års ålder erhöll han
anställning vid parlamentet (domstolen) i Bordeaux,
hvilken befattning han med stor duglighet skötte
under 16 år. Sedan han fått ärfva sin far och genom
sitt giftermål ytterligare tryggat sin ekonomiska
ställning, nedlade han emellertid 1571 sitt ämbete och
drog sig tillbaka till sitt fädernegods. Där höll han
sig undan, medan hugenottkrigen rasade, fördjupad i
sina studier och redan skrifvande på de Essais, som
sedan skulle göra hans namn odödligt. Under år 1574
lämnade han dock en gång sin tillflyktsort för att som
sändebud från hertigen af Montpensier, de kungliga
truppernas chef, förhandla med det parlament, hvars
ledamot han så länge hade varit. Under åren 1575–80
vistades han i Paris. Under en resa, som han 1580–81
företog till Tyskland och Italien, valdes han till mär
i Bordeaux, hvartill han gång på gång återvaldes, så
att han beklädde denna förtroendepost ända till 1588,
då pesten förmådde honom lämna Bordeaux. Genom sin
klokhet och takt samt ej minst genom det förtroende,
som han visste förvärfva hos båda de stridande
partiernas chefer, hade han räddat staden från att
falla i ligans händer. Sina återstående år tillbragte
han nästan utan afbrott på sitt fädernegods, men
1588 följde han Henrik III till Rouen, besökte
åter Paris och blef där af ligans män under några
timmar inspärrad på Bastiljen samt deltog sedan i
nationalrådets sammanträde i Blois. Med glädje såg han
Henrik af Navarra bestiga tronen, men tillbakavisade
de utmärkelser, som denne erbjöd honom. Han dog på
sitt fädernegods.– M:s första litterära arbete var
en fransk öfv. af den spanske läkaren och filosofen
Raymond Sebonds "Naturliga teologi" (1570). Året
därefter utgaf han sin aflidne vän La Boëties samlade
arbeten och började författandet af sina "Essais",
af hvilka de två första böckerna utkommo 1580 och
den tredje 1588 i samlingens femte upplaga. Denna
skrift, som haft stor betydelse för den franska
prosalitteraturens utveckling, hade formen af fria
reflexioner, i hvilka M. oförskräckt tecknar sin egen
personlighet och grunddragen af den lifsåskådning,
som under arbetets gång allt mera växer fram hos
honom. På hvarje sida märker man inflytandena af
M:s omfattande klassiska bildning, som riktat hans
framställning med massor af citat,
men på samma gång bär skriften en starkt modern
prägel genom det uttryck, som den ger åt en personlig
subjektivism. M., som 1562 frivilligt erbjudit sig
att tillsammans med ledamöterna af Paris-parlamentet
aflägga bekännelse som troende katolik, intager i
"Essais" i flertalet lifsfrågor en skeptisk ståndpunkt
gentemot alla partimeningar. Gud är enligt hans
åsikt alltför upphöjd för att kunna fattas af
vårt förstånd. Den, som påstår sig om honom veta
något med visshet, drager därför ned hans väsen. Vi
föreställa oss Gud med mänskliga, ehuru idealiserade
egenskaper, men månne icke djuren skulle resonera
på liknande sätt från sin ståndpunkt, om de öfver
hufvud bildade sig några gudsföreställningar? Moral
och rätt skifta efter de förhållanden, under hvilka
människorna lefva. Med våra sinnen uppfatta vi
icke omedelbart den yttre verkligheten, utan endast
sinnesorganens egna tillstånd. Och när vi med vårt
förstånd söka bevisa något, visar den ena grunden
tillbaka till den andra i oändlighet. M. stannar
därför vid ovisshetens: "hvad vet jag?" Men det
finnes dock en fast punkt för hans lifsåskådning:
idén om naturen i dess höghet och oändlighet. Den
är det, som behärskar allt och låter lifvet skrifva
sina egna lagar samt för den ena människan gör det
lika naturligt att tänka på det sätt, som är hennes,
som för den andra på ett helt annat sätt. Midt i
religionsstridernas och de politiska partifejdernas
värsta tider gjorde sig därför M. till tolk för en
storsinnad tolerans, liksom han under humanismens
latinsvärmeri skref på franska och under dess
pedantiska och formalistiska skolväsens herravälde
fordrade enkelhet och naturlighet i uppfostran,
sakkunskap i stället för ordvetande, undervisning
i modersmålet och grannfolkens språk tidigare än
de klassiska språkstudierna och hänsyn till den
kroppsliga utbildningens behof lika väl som till
förståndets och viljans. I det hela är M. en originell
föregångare till många af de idéer, som först ett
århundrade senare tack vare upplysningsfilosoferna
bröto igenom och tryckte sin prägel på det allmänna
föreställningssättet. Hans kvicka stil har ända till
våra dagar skaffat honom många läsare och beundrare,
men den skeptiska tonen i hans världsvisdom beröfvade
honom det inflytande, som ensamt entusiasm och stark
öfvertygelse skänka. – M:s "Essais" ha utgifvits
i en mångfald upplagor och öfv. Af den omfattande
litteraturen om M. må här nämnas endast P. Bonnefon,
"M. et ses amis" (2 bd, 1898), E. Champion,
"Introduction aux essais de M." (1899), G. Guizot,
"M., études et fragments" (s. å.), och E. Kühn,
"Die bedeutung M:s für unsere zeit;’ (1904).
S-e.
illustration placeholder


Montalant [mltala’], Laure Cynthie. Se Cinti-Damoreau.

Montalba [måntä’lbo], Clara, engelsk målarinna,
f. 1842 i Cheltenham, elev af Eug. Isabey i Paris
1867–69, målar – oftast i akvarell – motiv
från Venezia, London m. fl. st. och har utställt
äfven i Sverige, senast 1911. M. är medlem af
akvarellistsamfund i London, Haag m. fl. st.
G-g N.

Montalbán [måntalva’n]. Se Montalvan.

Montalcino [måntaltjinå], stad i italienska
prov. Siena (Toscana), 32 km. s. ö. om Siena. 2,506
inv. (1901; som kommun 8,942), Biskopssäte. Staden
är omgifven af gamla murar. Gymnasium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free