- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1119-1120

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morkinskinna. Jfr Isländska litteraturen - Morkov, Arkadij Ivanovitj - Morkullan, zool. Se Morkullsläktet - Morkullsläktet, zool. - Morkullssträck. Se Morkullsläktet - Morlacchi, Francesco - Morlacker, benämning på befolkningen i Dalmatien - Morlaise, fr. Se Morlaix - Morlaix, stad i franska Finistère - Morland, George

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1035–1157, urspr. till 1177. Namnet härleder sig
från islänningen Thormod Torfeus, som kallade
handskriften så på grund af (skinn)bladens murkna
beskaffenhet. Morkinskinna utgafs i Kristiania 1867
af C. R. Unger. Jfr Isländska litteraturen, sp. 959.
B-e.)

Morkov [markå’ff], Arkadij Ivanovitj, rysk diplomat,
f. 1747, d. 1827, var 1771 legationssekreterare i
Warschau, 1774 legationsråd i Haag och underhandlare
vid fredsförhandlingarna i Kutschuk Kainardji
samt blef 1781 minister i Haag. 1783 utsågs han
till minister i Stockholm, men först efter en
beskickning till Paris, Italien och Wien samt till
Danmark tillträdde han denna post i mars 1785. Redan
i maj 1786 återkallades M. för att öfvertaga en post
i ryska utrikesministeriet, men fick kvarstanna i
Stockholm till slutet af okt. s. å. M., som ansågs
som en af Rysslands skickligaste diplomater,
återknöt under sin Stockholmsvistelse med stor
skicklighet förbindelserna mellan ryska hofvet och
adelsoppositionen i Sverige och stod särskildt under
riksdagen 1786 i intim förbindelse med den ifrigare,
af Karl de Geer ledda gruppen af de s. k. patrioterna.
(L. S.)

Morkullan, zool. Se Morkullsläktet.

illustration placeholder
Morkullan.

Morkullsläktet, Scolopax, zool., hör till
fam. Charadriidæ inom ordn. Charadriiformes och
fåglarnas klass (se Beckasin). Näbben är i spetsen
trind. Ögonen äro stora och ligga mycket långt
bakåt. Hufvudets och nackens svarta teckning är
tvärgående. Första vingpennan är längst; stjärten
består af 12 pennor, hvilkas skaft äro böjda
inåt. Hela underbenet är befjädradt. Baktåns klo
är trubbig. Kroppen är mera undersätsig än hos de
egentliga beckasinerna. I Sverige finnes af detta
släkte blott en art. Denna, som lefver i skogs- och
buskmark, både i löf- och barrskog, är morkullan,
S. rusticola (se fig.). Den är ofvan spräcklig af svart,
askgrått och rödbrunt, undertill hvitaktig,
med rostgul anstrykning och bruna, vågiga
streck. Vingpennorna äro svartbruna, med rödbruna och
rostgula tvärfläckar. Stjärten är svart, med rödbruna
tvärfläckar och grå spets. Näbben är blekt köttfärgad,
med svart spets, benen brungrå. Kroppslängden stiger
till 38 cm. Morkullan häckar öfver hela Sverige,
dock allmännare i dess mellersta delar. Den lägger
4 gråaktigt rödgula, af lefverbrunt och askgrått
fläckiga ägg; de läggas i en med några löf, strån
eller mossa bäddad grop. I vårt land är morkullan
flyttfågel, och endast sällan stannar någon sådan
kvar öfver vintern. Till Skåne
återkommer den mot slutet af mars, och till mellersta
Sverige anländer den i början af april. På senhösten,
i okt. och nov., flyttar den åter genom Skåne
till sydligare länder, ända ned i norra Afrika
och sydvästra Asien. Dock öfvervintra många
exemplar längre norr ut, i mellersta Europa och
England. Morkullan är en nattlig fågel, som under
dagen ligger gömd i buskar och snår. Egendomlig är
dess lek, under hvilken hannen (måhända ock honan)
i skymningen flera gånger flyger fram och tillbaka
öfver samma trakt, hvarvid den låter höra sin lockton,
hvilken betecknas som "knispning" och "knorpning". De
ställen, där morkullorna passera fram under sin lek,
kallas morkullssträck. Sannolikt lefver morkullan
i månggifte, i det hannen håller sig till den ena
honan efter den andra. Morkullan lifnär sig af
insekter, maskar och mindre snäckor. Flera sätt att
jaga denna fågel äro i bruk. Under flyttningarna,
äfven annars, plägar den uppsökas med rapphönshund,
för hvilken den "trycker". På sträcken skjutes den
långt in på sommaren, hvarvid den på pass stående
jägaren kan begagna sig af en lockpipa för att få
fågeln inom håll. Morkullans kött är en läckerhet,
och den anses med rätta höra till vårt förnämsta
villebråd. Morkullan är i Sverige fridlyst från årets
början t. o. m. 15 maj.
C. R. S. (L-e.)

Morkullssträck. Se Morkullsläktet.

Morlacchi [mårla’ki], Francesco, italiensk tonsättare,
f. 1784 i Perugia, d. 1841 i Innsbruck, vann från
1807 i Italien rykte som operakompositör och var
1810–41 kapellmästare vid italienska operan i Dresden,
där han oförtrutet representerade sitt fäderneslands
operamusik, medan K. M. v. Weber som kapellmästare i
samma stad kämpade för den tysk-nationella operans
utveckling. Emellertid tog M. i sin stil något
intryck af den tyska musiken. Han komponerade ett
tjugutal mestadels komiska operor samt 11 mässor,
3 oratorier m. m. Biogr. af Rossi-Scotti (1860).
E. F-t.

Morlacker (it. morlacco), benämning på befolkningen
i norra och mellersta Dalmatien, som urspr. var
"vlachisk", d. v. s. af romanskt ursprung, och
kallades svarta "valacher" (maurovlacher, i latinska
medeltidskrönikor Nigri latini). Numera har denna
latinska folkstam alldeles undanträngts från Adrias
östra kust, och blotta namnet kvarstår som beteckning
för Dalmatiens och de dithörande öarnas rent slaviska
befolkning.
A-d J.

Morlaise [mårläs], fr. Se Morlaix.

Morlaix [mårlä], stad i franska dep. Finistère
(Bretagne), vid två små kustfloders förening,
7 km. från Engelska kanalen, vid järnvägen
Paris–Brest. 13,875 inv. (1906). Collèges för
gossar och flickor, tafvelsamling och bibliotek
i den forna dominikanklosterkyrkan. Dårhus. Stor
tobaksfabrik (900 arb.). Införsel af kaffe, trä,
gödselmedel, vin, salt, petroleum, export af smör
(omkr. 12–15 mill. frcs), spannmål, boskap, ägg och
grönsaker. Hafsfiske; god hamn, till hvars skydd mot
engelsmännen man 1542 anlade Château du Taureau på en
klippa i hafvet. Ett slags linneväfnad från M. kallas
morlaise.
J. F. K

Morland [må^and], George, engelsk målare, f. 1763,
d. 1804, var sonson till målaren George Henry
M.
(d. 1789) och son till Henry Robert M. (f. 1730,
d. 1797, en högt begåfvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free