Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1135-1136 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moron1 l. Morone, Giovanni Battista - Moroni. Se Mormoner - Mororan (Muroran), hamn på japanska ön Yezo - Moros, grek. myt. Se Kerer - Moros, infödingar på Filippinerna - Morosini, veneziansk släkt - Morosini 1. Domenico M. - Morosini 2. Andrea M. - Morosini 3. Francesco M. - Morositet, dystert och retligt lynne - Morot, bot. Se Morotsläktet - Morot, Aimé Nicolas - Morotai, en af Molukkerna - Morotflugan, zool. - Morotsläktet, bot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

italiensk målare, f. mellan
1520 och 1525, d. 1578 i Bergamo, var lärjunge af
Alessandro Bonvicino, kallad Moretto, i hvars ateljé
han inträdde 1540. Han målade altartaflor, af hvilka
några finnas i Brera (Milano), de flesta i trakten
kring Bergamo, men han hade i dem ej sin egentliga
styrka och följer där mest sin lärare i spåren. M:s
bästa verk äro hans porträtt, i hvilka han på basen
af sin mästares lärdomar går vidare i enkel och
omedelbar återgifning af natursanningen. Han har ej
förmåga att gå djupt in i sina förebilders karaktär,
men så mycket trognare är han i den yttre företeelsens
lefvande framställning. Af hans verk finnas några i
Uffizierna i Florens, andra i Venezia, Milano, Brescia
och Bergamo, alla framstående, t. ex. halffiguren
af En lärd (i Uffizierna) och Antonio Navagiero,
podestà i Bergamo (nu i Brera). Men äfven n. om
Alperna finnas ypperliga dukar af honom, t. ex. den
berömde Skräddaren i Londons National gallery, de 3
porträtten i Berlin samt likaledes ett par i München,
ett par i Wien, ett i Petersburg och ett i Madrid.
C. R. N.*

Moroni. Se Mormoner, sp. 1124.

Mororan (Muroran), utmärkt hamn på japanska ön Yezo, vid Uchiuraviken,
öppnad för utländsk handel 1899. Omkr. 12,000
inv. Export för de bästa japanska stenkolen och
för koks från grufvorna Jubari, Poronai o. a.
J. F. N.

Moros, grek. myt. Se Kerer.

Moros, de muhammedanske infödingarna på Filippinerna (se d. o., sp. 229).


Morosini [mårå-J, gammal veneziansk släkt,
som gett Venezia många utmärkta män, bl. a. fyra
doger. 1. Domenico M., doge, f. 1080, d. 1156,
utmärkte sig som korsfarare i kamp mot de otrogne i
Syrien. Han valdes till doge 1148. – 2. Andrea M.,
historieskrivare, f. 1558, d. 1618, blef senator
(1600) och tre gånger medlem af "de tios" råd. Han
skref Historia veneta, ab anno 1521 ad annum 1615
(1623) m. fl. historiska verk. – 3. Francesco M.,
doge, en af 1600-talets ryktbaraste generaler,
f. 1618, d. 1694 i Naup-lia, utnämndes redan 1651 till
republikens generalkapten. Till följd af motgångar
mot turkarna miste han 1661 sitt befäl, men återfick
det 1666. Det blef nu hans uppgift att försvara Candia
mot turkarna. Oaktadt understöd från Malta, Frankrike
och några italienska furstar måste M. efter ett högst
lysande, mer än treårigt försvar, som följdes af hela
Europas uppmärksamhet, 1669 lämna Candia i turkarnas
händer, men sedan han 1684 för tredje gången blifvit
vald till generalkapten, hämnades han på dem genom
att återtaga Arkipelagens öar, slå turkiska flottan
nära Dardanellerna (1687) samt bemäktiga sig Aten
och nästan hela Morea. M. fick nu hedersnamnet "il
Peloponnesiaco" och valdes 1688 till doge. Han
bibehöll dock högsta befälet och företog sig att
belägra Negroponte i samråd med den svenske fältmarskalken
grefve O. V. von Königsmarck. Dennes död (1688), de
allierades affall och en svår sjukdom tvungo honom
att bege sig hem 1689. 1693 blef M. för fjärde gången
generalissimus. Jfr biografier af Z. Morosini (1885)
och G. Bruzzo (1890).
A. B. B.*

Morositet (af lat. morosus, trumpen), dystert och
retligt lynne, knarrighet.

Morot, bot. Se Morotsläktet.

Morot [mårå], Aimé Nicolas, fransk målare, f. 1850 i
Nancy, elev af École des beaux-arts, vann Rompriset
1875, målade klassiska och historiska ämnen: Medea
(1877), Episod från slaget vid Aquæ Sextiæ (1879,
museet i Nancy), Den barmhärtige samariten (1880,
vann hedersmedaljen), Jesus’ af Nasaret martyrium
(1883, liksom den föregående utmärkt för kraftfullt
och mästerligt studium). M. målade därefter spanska
motiv af stark hållning och karakteristik (El bravo
toro 1884 och Tjurfäktning 1885) och öfvergick så
till moderna bataljscener med mycken rörlighet
och fart: Kavallerianfall vid Rezonville (1886,
Luxembourgmuseet) och Slaget vid Reichshofen (1887,
Versailles). 1892 utförde han som plafondmålning i
Hôtel de ville Dansen i olika tider. På senare tid
har M. målat hufvudsakligen porträtt, hvaribland af
Gérôme, prins Arenberg, Bamberger (utställda 1900) och
det mästerliga porträttet af målaren Hébert (1905,
Luxembourggalleriet), men äfven nordafrikanska
motiv (Minne från Marokko, spahis till häst,
1911). M. är medlem af Institutet sedan 1898. Jfr
Chr. Moreau-Vautier, "L’œuvre de A. M." (1906).
G-g N.

Morotai, en af Molukkerna, belägen n. om Halmahera.
1,647 kvkm. Berggrunden består af serpentin.
J. F. N.

Morotflugan, Psila rosæ, zool., en till fam. Muscidæ
acalyptratæ hörande flugart, hvars larv uppträder
som skadedjur på morötter. Den fullbildade flugan
är svart, glänsande, med rödgult hufvud och ljusgula
ben; längd 4–5 mm. Larven är hvitgul och når en längd
af 6–8 mm. (se Landtbrukets skadeinsekter, pl. I,
fig. 3). Honan lägger på våren sina ägg i jorden,
i närheten af de unga morotplantorna. De utkläckta
larverna äta sig in i morötterna, som i följd af dessa
angrepp börja ruttna och få en elak, bitter smak. Den
vissna och gulnade blasten förråder angreppen på
roten; uppdrages en sådan morot, visa de af hopade
exkrementer fyllda larvgångarna det för denna insekt
kännetecknande angreppet. I midten eller slutet af
juni lämnar larven moroten, och förpuppningen eger
rum i jorden; den fullbildade insekten framkommer i
juli och skrider omedelbart till fortplantning. Denna
andra generation öfvervintrar som puppa och har sin
flygtid följande vår. Som medel mot denna skadeinsekt
rekommenderas att uppdraga de angripna morotplantorna
samt förstöra dem eller använda dem till foder. Om
jorden kring plantorna hårdt tillpackas, hindras
honorna i sin äggläggning. Äfven förordas af
en del författare att bespruta morotsängarna
med en emulsion af 1 del fotogen och 10 delar
vatten; sprutningen bör verkställas vid sådden,
då groddplantorna kommit upp samt vid gallringen.
G. G.

Morotsläktet, Daucus L., bot., örtsläkte af fam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>