Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munck till Fulkila 1. Adolf Fredrik M. - Munck till Fulkila 2. Otto Magnus M. - Munck till Fulkila 3. Ebba Henrietta M. - Munck af Rosenschöld, svensk ätt - Munck af Rosenschöld 1. Eberhard Sakarias M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom med, att han i så fall skulle sättas på
fästning. Hans ansökan om lejd afslogs (1794). Han
hotade att, om han ej finge rättvisa, trycka
handlingar, i hög grad komprometterande för döda
och lefvande, och han lät påskina, att främmande
makter skulle blanda sig i leken. Den reuterholmska
regeringen blef till sist orolig och bjöd honom i
slutet af 1795 en årlig pension af 2,000 holländska
dukater – ja, dåvarande mellanhanden, förre ministern
i Italien baron G. G. Wrangel, fick bemyndigande att
höja summan till 4,000 – på villkor att M. lämnade
ifrån sig sina papper och ej vidare läte höra af
sig. Men M. ville bli restituerad till sin heder. Då
ingen öfverenskommelse kunde träffas, begärde
svenska regeringen 20 jan. 1796 hos storhertigen af
Toscana M:s fängslande och utlämnande. Men innan
storhertigens resolution (den blef nekande) 24
jan. fallit, gjordes 23 jan. ett försök att uppsnappa
M. i Pisa. Meningen var, att han skulle bringas ombord
på svenska örlogsfregatten "Diana", som låg i Livorno
och hade order att föra honom hem till Sverige. Men
M., som efter Wrangels död (dec. 1795) skaffat
sig tillfälle att läsa hela den mellan ministern
och svenska regeringen förda korrespondensen, hade
blifvit varskodd och dagen förut ridit ifrån Pisa. Han
höll sig sedan en tid gömd och lät till hämnd för
attentatet trycka Correspondance du comte Munck
avec M. Lagersvärd (1796), som utom brefväxlingen
innehåller en berättelse om M:s ställning till
konungahuset och falskmyntningen. Nya resultatlösa
underhandlingar inleddes senare på året mellan
Lagersvärd och M., som slutligen tagit sin tillflykt
till det af fransmännen eröfrade Milano och uppträdde
inför Lagersvärd i fransk kokard. 1797 tryckte han
Suite de la correspondance och Reclamations du
comte Munck, som han insände direkt till konungen
och hvari han fordrade att bli ställd inför laga
domstol. 1798 blef M. medborgare i Cisalpinska
republiken, då naturligtvis grefvevärdigheten måste
offras, och köpte en egendom utanför Massa. Gustaf
IV Adolf beviljade honom 1800 ett årsunderhåll af
1,000 holländska dukater. Efter konungens störtande
1809 upphörde detta, men M. ansåg tillständigt att
under såväl Karl XIII:s som Karl XIV Johans regering
göra ansökningar om understöd och erhöll verkligen
af den senare (14 dec. 1825) en årlig pension af
400 rdr b:ko. M., som 17 aug. 1816 (ej 1817) blifvit
naturaliserad och förklarad för grefve i hertigdömet
Massa-Carrara, tillbragte emellertid sitt lif under
ekonomiska bekymmer.
2. Otto Magnus M., friherre, den föregåendes broder,
hofman, f. 9 sept. 1764 på Leislaks i Savolaks,
d. 9 juli 1853 i Karlsruhe, blef 1775 ridpage hos
Gustaf III, 1777 kornett vid Lifregementet till häst
samt avancerade till öfverstelöjtnant vid Adelsfanan
(1793) och öfverste i armén (1805). Vid hofvet blef
M. 1784 kammarjunkare och var 1793–98 hofmarskalk
samt 1804–09 chef för hofekonomien. Han åtföljde 1809
jämte sin maka, Elsa Maria Hebbe, f. 1773, d. 1840,
som uppvaktande den afsatte konung Gustaf IV Adolfs
familj till Baden, där han sedan var bosatt till sin
död. M. blef 1778 jämte två sina bröder upphöjd i
friherrligt stånd. Han blef sommaren 1815 i Heidelberg
bekant med löjtnant Otto Natt
och Dag, förmådde denne att bege sig till Karlsruhe
och träda i förbindelse med den afsatte konungens
familj samt uppmuntrade lifligt hans gustavianska
stämplingsförsök. Se därom V. Söderberg, "Otto
Natt och Dag, en patriotisk högförrädare" (i
"Hist. tidskr.", 1910).
3. Ebba Henrietta M., prinsessa Bernadotte, sondotter
till en den föregåendes fyrmänning. Se Bernadotte, sp. 39.
1. J. Th. W.
Munck af Rosenschöld, svensk adlig ätt, som härstammar
från biskop Petrus Munck (se denne), hvars barn 1799
adlades med namnet M.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
