Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munro, Monto l. Monroe, Robert - Munro, sir Hector - Munro, Hugh Andrew Johnstone - Munro, Robert - Munsala, kustsocken i Vasa län, Finland - Munshi, Moonshi, i Indien benämning på infödda lärare - Munsjukdomar - Munsjör, gunstig herre - Munskifva, zool. Se Koraller - Munskolla. Se Munsjukdomar - Munskänk (Skänkare, Skänk) - Munsköld, zool. Se Insekter - Munslemhinnekatarr. Se Munsjukdomar - Munspel. Se Harmonika - Munstege, veter. - Munster l. Mounster, provins uti Irland - Munster, earl af. Se Fitzclarence - Munsterhjelm - Munsterhjelm 1. Magnus Hjalmar M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ormonde, 1643 sluta vapenhvila med de upproriske,
nekade M., som hade sin fullmakt från skotska
parlamentet, att erkänna vapenhvilan och fick 1644
uppdrag af engelska parlamentet att taga befäl
öfver både de engelska och de skotska trupperna i
Ulster. Emellertid försvagades M:s ställning genom
nödvändigheten att sända trupper till Skottland
mot Montrose (se Graham 2) och därigenom att
de irländske upprorsmännen fingo hjälp af Spanien
och påfven. M. aflöstes 1648 af Monk, som efter
intagandet af Carrickfergus, där M. inneslutit sig,
lät fängsla honom. Han satt därpå 5 år i Tower och
frigafs af Cromwell 1654 med tillåtelse att vistas
på sin hustrus gods på Irland.
Munro [nm/nråu], sir Hector, engelsk general,
f. 1726, d. 1805, kom 1761 som öfverste till Indien
och tog s. å. Mahé från fransmännen. Som general för
bengaliska armén nedslog M. ett farligt seapoysuppror
i Patna och vann 1764 den afgörande drabbningen
vid Buxar öfver härskaren ("navab-vasiren") i
Oudh. M. intog 1778 Pondichéri från fransmännen,
besegrades 1780 af Haidar Ali (se d. o.), men tog 1781
under sir Eyre Cootes’ öfverbefäl en hedrande del i
segern öfver Haidar Ali vid Porto Novo. S. å. intog
M. Negapatam nch återvände 1782 till England. Han
var 1768–1801 medlem af underhuset.
Munro [ma^rå/u], Hugh Andrew Johnstone, engelsk
filolog och textkritiker, f. 1819, d. 1885, "lecturer"
i klassisk filologi vid Trinity college och 1869–72
professor i latin där, vann ett namn hufvudsakligen
genom sin mönstergilla upplaga af "Lucretius"
(1860–64) och Criticisms and elucidations of Catullus
(1878). Han skref mästerliga vers på klassiska språk.
Munro [ma^råu], Robert, engelsk arkeolog, f. 1835,
Dalrymple "lecturer" i arkeologi vid universitetet i
Glasgow samt sekreterare i The society of antiquaries
of Scotland, har särskildt studerat förhistoriska
pålbyggnader. Hans hufvudarbeten äro Ancient
scottish lake-dwellings (1882), The lake-dwellings
of Europe (1890) och Prehistoric Scotland (1899).
Br Sr.
Munsala, kustsocken i Vasa län, Lappo
härad, Nykarleby domsaga, Finland, utgör
ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl.,
Åbo ärkestift, Jakobstads kontrakt. Areal
260 kvkm. 5,516 inv. (1910). Befolkningen är
svensktalande. Socknen afsöndrades till egen
kyrkoförsamling 1857 från Nykarleby pastorat.
A. G. F.
Munshi, Moonshi [mö’nji], i Indien benämning på
infödda lärare och sekreterare, som användas af européer.
Munsjukdomar. De vanligaste af munnens sjukdomar
äro följande. Munslemhinnekatarr, "munskolla", med
svullen, rödaktig, ömmande slemhinna, belagd tunga,
salivflytning och elak lukt ur munnen, förekommer dels
akut: hos barn vid tandsprickningen, hos personer,
som behandlas med kvicksilfver (kalomel, smörjkur),
då vanligen förenad med tandköttets uppluckring och
ömhet i tänderna, dels kronisk: hos supare och rökare
eller i samband med magkatarr. – Ofta förekomma,
i synnerhet hos svaga barn under tandsprickning,
små runda, linsstora, gråhvita fläckar (aphthæ) på
läpparnas insida, tungan och hårda gommen, öfvergående
till ytliga sårnader.
Dessa oskyldigare fläckar få icke förblandas
med s. k. "torsk" (se d. o.). – Den såriga
muninflammationen (stomacace) uppträder i tandköttet
hos svaga barn, vid skörbjugg, sockersjuka och
kvicksilfverförgiftning. Tandköttet blir svullet,
rödt, blödande vid minsta beröring, sårigt och
uppluckradt närmast tänderna, som bli ömmande och
falla ut (gingivitis). – Munbrand l. vattenkräfta
(noma) är ett slags karbunkel i kinden, företrädesvis
hos svaga barn, framträder med brandig förstöring af
densamma och slutar oftast med döden. – Behandingen
af sjukdomarna i munnen riktar sig mot den allmänna
eller lokala orsak, som framkallat dem: vid infektiösa
åkommor – t. ex. difteri – är specifik behandling
viktigast, vid förgiftningssymtom, t. ex. af
kvicksilfver, upphöres därmed, vid söndriga tänder,
trasig tandprotes, uttagas de förra och ändras
eller förbättras den senare. Dessutom rensas munnen
vid alla dessa och andra sjukliga tilltånd genom
flitig spolning med vatten, försatt med några
droppar per glas af de nu så moderna mun- och
tandtinkturerna. Det väsentliga är emellertid icke
dessas olika beståndsdelar, utan den mekaniska och
rensande inverkan, som flitig gurgling och spolning
åstadkomma. I en del svårare former af munsjukdom bör
snar hjälp sökas hos läkare, som ensam kan särskilja
dem och föreslå lämplig behandling.
F. B.* J. Å.
Munsjör (af fr. monsieur, se d. o.), gunstig herre,
vindböjtel, gynnare.
Munskifva, zool. Se Koraller, sp. 1016.
Munskolla. Se Munsjukdomar.
Munskänk (Skänkare, Skänk, lat. dapifer), i äldre
tider en till furstars och stormäns hushåll hörande
person, som hade tillsyn öfver dricksvarorna och
"skänkte i" (hällde i) åt gästerna. Våra allra
tidigaste urkunder omtala, att vid svenske konungens
hof fanns en munkskänk. Han intog där liksom i Norge
(jfr Hird, sp. 743) en förtroendepost.
Munsköld, zool. Se Insekter, sp. 708.
Munslemhinnekatarr. Se Munsjukdomar.
Munspel, detsamma som munharmonika (se Harmonika).
Munstege, veter., ett instrument, som man använder
för att hålla munnen öppen på djur vid undersökning
af tänder, munhåla eller svalg äfvensom vid
operation i dessa delar (se fig. å sp. 1355).
E. T. N.
Munster [ma^sta] l. Mounster, sydvästra och största
provinsen uti Irland, består af de 6 grefskapen
Clare, Cork, Kerry, Limerick, Tipperary och
Waterford. Areal 24,554 kvkm. 1841 hade M. 2,396,161
inv., 1911 endast 1,033,085.
(J. F. N.)
Munster [ma’nsto], earl af. Se Fitzclarence.
Munsterhjelm. 1. Magnus Hjalmar M., finsk målare,
f. 19 okt. 1840 på Toivoniemi gård i Tuulois kapell,
Tavastland, d. 2 april 1905 i Helsingfors, studerade
sedan 1860 i Düsseldorf för G. V. Holmberg, Gude
och O. Achenbach, sedan 1866 i Karlsruhe, äfven
där för Gude, samt återvände till Finland 1870. Där
blef M. allmänt uppburen, flera af hans taflor funno
köpare på utställningar i utlandet, och han erhöll
flera gånger statens pris i landskapsmålning. Han
blef led. 1874 af konstakademien i Petersburg, 1897 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
