- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
161-162

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mytologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppger, att invånarna i Tule dyrkade många gudar och
andar i himmelen, i luften, på jorden, i hafvet,
äfven några, som troddes bo i källor och floder,
och offrade åt alla, och att Ares (Mars) var deras
högste gud, åt hvilken de offrade människor. Det ofvan
anförda uttrycket i det saxiska doplöftet låter
oss sluta till andra gudars tillvaro hos saxarna;
i ena Merseburg-besvärjelsen nämnas Phol (Apollo?,
Paulus? enl. Bugge), Wodan (Oden), Sinhtgunt
(månen), Sunna (solen), Friia (isl. Frigg) och hennes
syster Volla (isl. Fulla); hos langobarderna nämnas
Wodan och hans gemål Frea. I nordiska ortnamn ingå
följande gudars namn Tor, Njord, Ull, Frej, Oden,
Tyr, Frigg, Freja, med de svenska binamnen Härn,
Vrind, osäkert Vidar, Balder, Höder, Skade, af
gudomlighetsnamn: gud, as, dis, troligen ock van,
i personnamn ingå Tor, Frej, Oden, möjligen Tyr,
andra mycket osäkert, och gud, as, ragn (gudamakt),
dis, älf och valkyriebenämningar. Äfven i Eddorna
uppträda trefalder af gudar: enligt Voluspa är världen
skapad af Burs söner, som Snorres Edda nämner Oden,
Vile och Ve, och människorna få lif af Oden, Höner och
Lodur, i "Reginsmál" äro Oden, Höner och Loke ute på
vandring. I Snorres Edda och Ynglingasagan har Snorre
efter sin uppfattning om sammanhanget bearbetat de
mytologiska uppgifter, som han funnit i den isländska
poesien, framför allt i den äldre Eddan, hvilken
sammanställning alltså kanske icke i allo lyckats
återge den hedniska uppfattningen, men ändock utgör en
ovärderlig nyckel till densamma. Enligt Snorre fanns
före världen ett svalg med namnet Ginnungagap. Först
uppstod i söder världen Muspell l. Muspelheim, som
är ljus och het och där Surt sitter med ett lågande
svärd till värn vid gränsen, sedan Niflheim i norr,
köldens värld, med brunnen Hvergelmer, hvarifrån elfva
(tolf) namngifna floder strömma, som kallas Elivågor
och hvilkas bitande kalla vatten längre från källan
hårdnade till is, som fyllde norra Ginnungagap. Då
hettan från Muspelheim mötte rimfrosten från Niflheim,
så att den smälte, uppstod af dens kraft, som
sände hettan, gestalten af en man, kallad Ymer, men
Aurgelmer af rimtursarna, som äro komna från honom,
ty då han sof, fick han svett, och då växte under hans
vänstra arm man och kvinna, och hans ena fot fick
en son med den andra. Därpå uppstod af rimfrostens
droppar kon Audhumbla, och fyra mjölkfloder runno
ur hennes spenar som föda åt Ymer. Kon födde sig
af att slicka de salta rimfroststenarna, och första
dagen kommo ur stenarna en mans hår, andra dagen en
mans hufvud och tredje dagen hela mannen, som hette
Bure och fick sonen Bor, som äktade Bestla, jätten
Bolotorns dotter, och de fingo tre söner, Oden,
Vile och Ve. Bors söner dräpte Ymer, och i hans blod
dränktes rimtursarnas hela ätt utom Bergelmer, som med
sin hustru gick ombord på en urholkad stock och från
hvilken rimtursarnas ätt sedan stammade. Bors söner,
som anses för gudar, flyttade Ymer midt i Ginnungagap
och gjorde af hans kropp jorden, af blodet haf och
vatten, af köttet mull, berg af benen, stenar af
tänderna och krossade ben. Af hufvudskålen gjorde de
himmelen och satte den upp öfver jorden med fyra hörn
och under hvartdera en dvärg: Austre, Vestre, Nordre

och Sudre. Sedan togo de gnistor från Muspelheim
och satte på himmelen som sol, måne och
stjärnor. Utomkring jorden låg djupa hafvet,
och längs hafsstranden gåfvo de land åt jättarna;
innanför gjorde de af Ymers ögonbryn mot jättarna
borgen Midgård, och af hans hjärna gjorde de moln. Då
de gingo längs hafsstranden, funno de två träd och
skapade människor däraf; den ene gaf ande och lif, den
andre förstånd och rörelse, den tredje utseende, mål,
hörsel och syn (Voluspa säger: ande gaf Oden, förnuft
gaf Höner, Loke vätska och god färg). Mannen hette
Ask och kvinnan Embla; af dem föddes människosläktet,
hvaråt bygd gafs i skydd af Midgård. Därpå gjorde de
borgen Asgård midt i världen, och där bodde gudarna
och deras ätter. Midt i Asgård låg Idavallen; där
gjorde gudarna ett tempel Gladsheim, hvari deras tolf
sittplatser (jfr Asar, sp. 127) stå, och Vingolf,
som gudinnorna hade, och de tillverkade mycket af
guld och sten och trä, tills guldåldern afbröts af,
att de tre nornorna kommo från Jotunheim. Då satte
sig gudarna till doms och gåfvo förstånd och mänsklig
gestalt åt dvärgarna, som fått lif som maskar i
Ymers kött. De bo i jorden och stenar. Gudarnas
heliga plats, där de döma, är vid asken Yggdrasil,
hvars grenar utbreda sig öfver all världen och hvars
ena rot är hos åsarna och under denna Urdarbrunnen,
en annan hos rimtursarna, hvarunder Mimers brunn,
full af vishet, är, den tredje öfver Niflheim,
under den är brunnen Hvergelmer, och draken Nidhogg
gnager roten nedtill. Till Urdarbrunnen rida asarna
öfver bron Bifrost (regnbågen), hvars röda är eld
till värn mot bergresarna; ur salen under asken
vid brunnen komma nornorna Urd, Verdandi och Skuld,
som råda öfver ödet och vattna världsträdet. Oden
är den högste och äldste af asarna, hans hustru är
Frigg. Jorden är hans dotter och hustru; med henne
har han första sonen Asa-Tor. Oden heter Allfader,
emedan han är alla gudars fader, och Valfader, emedan
han i Valhall och Vingolf upptar alla, som falla i
strid; de heta einherjar (se d. o.); han har äfven
många andra namn. Tor är starkast af gudarna; han
härskar i Trudvangar, och hans sal heter Bilskirner,
med 540 rum; han åker efter bockarna Tanngnjost och
Tanngrisner och eger hammaren Mjollner, ett kraftbälte
och järnhandskar. En annan son till Oden är Balder,
som bor i Breidablick, han är ljus och blid. Njord
bor i Noatun, råder för vindens gång och stillar haf
och eld, åkallas för fångst och sjöfart och förlänar
rikedom i jord och lösören. Han uppföddes i Vanaheim,
men vanerna gåfvo honom som gisslan åt gudarna. Hans
hustru är jätten Tjatses dotter Skade. Njords
barn äro sonen Frej, som råder för regn, solsken
och årsväxt och rikedom samt till maka hade Gerd,
jätten Gymers dotter, och dottern Freja, som jämte
Frigg är den utmärktaste af asynjorna och åkallas för
kärlek. Hon eger Brisingasmycket och bor i Folkvang,
hennes sal heter Sessrumner; hon har hälften af de
fallne, då hon rider till strid, och hon åker i en
vagn efter kattor. Tyr är djärfvast, råder mycket
för seger i strid och vill icke förlika folk; han
är enhändt, sedan Fenresulfven bet af hans hand,
som han till pant stack i ulfvens gap. Brage kan mest
af skaldskap. Hans hustru heter Idun; hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free