Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 741-742 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nejonögon - Nejonögonsläktet, zool. Se Nejonögon - Nejteorien i dansk statsrätt. Se Madvig sp. 430 - Neko - Nekrasov [njekra'såf], Nikolaj Aleksejevitj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saknas; tarmen är utrustad med ett spiralveck. -
Man skiljer på 4-5 olika hithörande släkten med
omkr. 20 arter. Åtminstone en del hithörande arter
vandrar från hafvet upp i älfvarna för att leka samt
tillbringar ett slags larvstadium i dessa. Måhända
föra alla ett i viss mån parasitiskt lefnadssätt,
i det de suga sig fast vid andra fiskar och äta sig
in i deras kött. L-e.

Af hithörande släkten namnes här nejonögonsläktet,
Petromyzon: två ryggfenor, af hvilka den bakre
sammanhänger med stjärtfenan; den i munnens främre
periferi liggande skifvan ("framtandskifvan") är
blott i hvardera ändan försedd med en upphöjd knöl
eller spetsig tand. De till Skandinaviens fauna
hörande arterna uppfattas vanligen som tillhörande
tre skilda arter. En, hafsnejonögat, lamprick,
sugare, anprejare, sillapipare, Petromyzon marinus,
har munnens framtandskifva så kort, att dess båda
tänder stå tätt intill hvarandra; ryggfenorna
långt åtskilda. Rygg- och kroppssidor gulhvit-
eller gråaktiga, marmorerade med svartbrunt eller
olivgrönt. Hafsnejonögat uppnår en längd af omkr. 70
cm., stundom mera. I Sverige förekommer det tämligen
sparsamt längs västkusten genom Öresund samt upp till
Kalmartrakten i Östersjön. Liksom samsläktingarna
suger det sig fast vid andra fiskar och äter sig
in i dessa. I maj uppstiger det i älfvarna för
att leka. Rommen lägges på bottnen i en grop eller
fåra. Köttet är utom vid lektiden välsmakande, men
ätes mångenstädes icke. I Sverige är fisken ej föremål
för något särskildt fiske. - Nära besläktade äro de
två återstående arterna, nättingen, flodnejonögat,
Petromyzon fluviatilis (se fig.),


Flodnejonögat 1. nättingen (Petromyzon fluviatilis).

och lilla nejonögat 1. igelnejonögat
(Petromyzon branchialis, P. planeri), hvilka skilja
sig från hafsnejonögat därigenom, att tänderna
på den halfmånformigt böjda framtandskifvan
äro åtskilda från hvarandra. Ryggfenorna äro hos
nättingen tämligen långt skilda. Hos lilla nejonögat
(igelnejonögat) sitta ryggfenorna tätt tillhopa,
och tänderna äro ej så tydligt utbildade, utan
trubbiga, liksom afnötta. Denna sistnämnda art står
därför närmare larvstadiet, under hvilket dessa
fiskar länge ansetts såsom ett särskildt släkte:
linålen (Ammocoetes). Nättingens utveckling ur
detta s. k. ammocoetesstadium är ännu ej uppvisad,
men däremot har A. Müller kunnat följa igelnejonögats
utveckling ur dess ammocoetesstadium. Att den i våra
norrländska älfvar talrikt förekommande linålen är
larvstadiet af nättingen, är väl emellertid föga
tvifvelaktigt, och det torde väl kunna ifrågasättas,
om nättingen och lilla nejonögat verkligen äro skilda
arter. I larvstadiet (hos linålen) äro sugskifvan och
tänderna ännu icke utbildade, gälöppningarna ligga
liksom insänkta i en fåra, och till
de två ryggfenorna finnes blott en antydning genom
en insänkning. I detta stadium ligga dessa fiskar
nedgräfda i leran eller sanden på bottnen samt lefva
antagligen af de mikroskopiska djur och växter,
som förekomma bland bottenslammet. Enligt Müller dö
nejonögonen strax efter fortplantningen, som sker
tidigt på våren, men ersättas åter genom de larver
(linålar), som under vintern utbildas till fullt
utvecklade nejonögon. Nättingens största längd torde
vara 42-50 cm., igelnejonögats 32 cm. Färgen hos båda
är växlande (svartgrön eller stålblå på ryggen). Lilla
nejonögat förekommer allmänt i smärre åar och bäckar;
den vandrar från större upp i smärre vattendrag för
fortplantningens skull; dessa vandringar företagas
om våren kort före leken. Nättingen vandrar från
hafvet upp i älfvarna på hösten. Den leker på våren,
vanligen i början af maj, och är vid östra kusten
af mellersta och norra Sverige föremål för ett
ej så obetydligt fiske uti s. k. nättingstinor
eller nättingsstockar, som utsättas invid
stränderna. Nättingen är såsom färsk, halstrad och
serverad med ättika, en ganska välsmakande fiskart,
men största delen sändes i handeln såsom rökt. I
älfvarna på västra kusten synes den ej vara föremål
för fiske, och i Norge förekommer den tämligen
sällsynt. Igelnejonögat är därstädes såsom hos
oss ganska vanligt i mindre, rinnande vattendrag.
R. L.*

Nejonögonsläktet, zool. Se Nejonögon.

Nejteorien i dansk statsrätt. Se Madvig, sp. 430.

Neko, egyptisk konung 609-593 f. Kr.
Se Egypten, sp. 1484.


Nekrasov [njekra^åf], Nikolaj
Aleksejevitj, rysk skald, f. 1821 i Podolien, d. 1877,
mottog af sin faders tyranni i hemmet intryck, som
kastade dystra skuggor öfver hela hans lif. Han sändes
till Petersburg för att uppfostras till militär. I
stället lät han inskrifva sig vid universitetet,
hvarefter fadern nekade honom allt understöd, och
den 16-årige ynglingen måste söka på egen hand slå
sig igenom och skrifva för ett knappt bröd. 1840
utkom anonymt första samlingen af hans dikter, och
den mottogs välvilligt af kritiken. 1847 blef han i
förening med Panajev egare af den af Pusjkin uppsatta
tidskr. "Sovremennik". Sedan denna 1866 blifvit
förbjuden, öfvertog han den bekanta tidskriften
"Otetjestvennyja zapiski" (Fosterländska memoarer),
hvilken han redigerade till sin död. Emellertid utkom
fr. o. m. 1856 den ena upplagan efter den andra
af hans samlade dikter, ständigt tillökade (6:e
uppl. i 2 bd, 1895). N. blef populär så som ingen
annan efter Lermontov. Han gisslar skoningslöst det
ryska samhällets brister. Naturligtvis var det mycket,
som ej lyckades oskadt komma genom censuren. En annan
del af N:s dikter rör honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>