- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
833-834

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neumayer [nö'jmajer], Georg Balthasar von - Neumer - Neumoustier [nömostie], kloster. Se Huy - Neumünde [nöj-] l. Nymünde. Se Dünamünde - Neumünster - Neumöhlen - Neumöhlenskansen - Neunburg - Neunkirchen - Neuostpreussen - Neupert [nö'j-], Edmund Karl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meteorologien med dagliga synoptiska kartor och
väderleksutsikter. Kraftigt medverkade
N. äfven till anordnandet af polarexpeditioner,
t. ex. expeditionerna af 1882-83 och 1901 års
antarktiska expeditioner. N. var därjämte vetenskaplig
författare. Hans förnämsta arbeten äro Discussion of
the meteorological and magnetical observations made
at the Flagstaff observatory
, Melbourne (1867),
Results of the magnetic survey of the Colony of
Victoria
(1869), Anleitung zu wissenschaftlichen
beobachtungen auf reisen
(1875, 3:e uppl. 1906),
Wolkenatlas (1890; tills, med Hildebrandsson och
Koppen), Atlas des erdmagnetismus (i Berghaus,
"Physikalischer atlas", 1891). Bland de många
utmärkelser, som tillföllo N., må nämnas ledamotskap
af Fysiogr. sällsk. i Lund (1880). N. E-m.

Neumer
[ne^mer; af grek. neuma, vink; lat. notæ romanæ],
den fornkristna notskriften, sannolikt uppkommen
före 500-talet och bestående af punkter, linjer,
accenter, hakar, kurvor och vridna figurer (liknande
en nutidens stenografi), hvilka genom sin form antydde
tonernas ungefärliga längd och sammanfattning till
grupper samt genom sitt läge ofvanför texten deras
ungefärliga höjd eller djup. Sällsamt nog öfvergaf
man sålunda den från grekerna hämtade, säkra och fixa
bokstafsnotskriften för en notering, som visserligen
för ögat erbjöd en åskådligare bild af melodiens
höjningar och sänkningar, men däremot ej kunde fixera
dessa i bestämda toner, hvadan den blott kunde tjäna
sångaren till erinran vid föredraget af ett redan
bekant stycke, men svårligen till säker ledning vid
inöfningen af ett nytt. Emellertid voro sångböckerna
hufvudsakligen afsedda för köranföraren, som grafiskt
tecknade i luften melodiens gång och hvarjehanda
skiftningar (jfr Dirigera, sp. 497). De enklaste
neumerna voro virga, som betecknade en relativt
högre, och punctum, en lägre ton, pes 1. podatus,
en stigande intervall, och flexa (clinis, clivis)
en fallande intervall. En öfversikt af de viktigare
neumerna meddelas här:

illustration placeholder


*(..) Punctum g Salicus
. Bipunctum /., Climacus
/. Tripunctum /} Flexa (Clivis, Clinis,
Plica de-j Apostropha scendens)
)j Distropha t/ Pes (Podatus, Plica
ascendens)
(ft Tristopha ,/Z Pes flcxus (Torculus)
fff/J Virga t/V Strophicus
77 Bivirgis /!> Sinuosa
/// Trivirgis ^s Porrectus (Guttnralis)
.’l Scandicus M^/ Quilisma (drill).

Senare tog man äfven bokstäfver till hjälp för att
beteckna dels bestämdare intervallafstånd, dels
tempo och styrkegrad, så t. ex. i den viktigaste
urkunden för kännedomen om denna notation, nämligen
det berömda antifonarium i S:t Gallen, som aftrycktes
i faksimile af Lambillotte 1851 och vanligast anses
härstamma från 700-talet. På 900-talet togs ett
viktigare steg till neumernas precisering därigenom,
att man tvärs igenom dem drog en röd horisontallinje,
företecknad med bokstafven f (sedermera vår f-klav)
och antydande, att alla på denna linje liggande noter
hette f. Ej långt efteråt tillades ofvanför denna röda
linje en gul, företccknad med c (sedermera vår c-klav)
och bestämmande de på den liggande noterna till tonen
c1. Ännu senare (genom
Guido Aretino, början af 1000-talet) tillades
ytterligare två svarta streck, hvarjämte neumerna
småningom förändrade sin gestalt till spik-
och hästskoliknande figurer samt slutligen
öfvergingo till den fyrkantiga s. k. nota
quadrata
1. quadriquarta, som i den gregorianska
(omensurerade) koralen tillika med det fyrliniga
notsystemet alltjämt bibehållits vid sidan af
mensuralmusiken. Jfr Noter. - Undersökningar
om neumerna ha författats af bl. a. Coussemaker,
Pothier, Mocquereau, O. Fleischer, Houdard (se
dessa ord) och P. Wagner ("Neumenkunde", 1905).
A. L.*

Neumoustier [nömostié], kloster. Se Huy.

Neumünde [nöj-] 1. Nymünde. Se Dünamünde.

Neumünster [nöj-], stad (stadskrets) i preussiska
reg.-omr. Schleswig-Holstein, vid en viktig
järnvägsknut. 34,555 inv. (1910). Gymnasium. Platsen
erhöll sitt namn efter ett augustinkloster (Novum
monasterium
), som omnämnes på 1130-talet och 1327
förlades till Bordesholm vid Kiel. N. är näst
Altona den förnämsta fabriksstaden i provinsen och
tillverkar i synnerhet kläde, läder och maskiner.
(J. F. N.)

Neumöhlen [nö;j-], ort i Livland strax n. om
Riga, omgafs af svenskarna 1624 med palissader
och försvarades 1626 lyckligt mot polackerna. 1636
byggdes vid N. en skans, som 1682 slopades. I början
af april 1700 retrancherade sachsarna sig vid N.,
som de dock måste lämna i början af maj s. å.
L. W:son M.

Neumöhlenskansen [nö’j-] 1. Laboeskansen
uppkastades af danskarna på Kielbuktens södra
strand midt emct Kristianspriis 25 juli 1644; den
intogs 29 s. m. af 300 södermanländska ryttare.
L. W:son M.

Neunburg [nö’jn-], N. vorm Wald, stad i bajerska
kretsen Oberpfalz vid Schwarzach (vänsterbiflod till
Naab), bland Böhmerwalds västra förberg. 2,330
inv. (1910). N. stormades 15 jan. 1634 af
svenskarna. Det försvarades 8-11 mars 1641 med
glänsande tapperhet af en liten svensk styrka under
Erik Slang, hvarigenom Banérs på återtåg norrut
från Regensburg stadda armé räddades. Efter 4 dygns
oafbruten strid och då såväl staden som dess redan
från början svaga befästningar lågo i ruiner måste
dock Slang ge sig. L. W:son M.

Neunkirchen [nö’jn-]. 1. Köping i preussiska
reg.-omr. Trier (Rhenprovinsen), vid
järnvägen emellan Mainz och Saarbrucken. 34,539
inv. (1910). Realgymnasium, lägre bergsskola. Stort
järnverk (tillhörigt "bröderna v. Stumm") med
5,000 arbetare, 2 stenkolsgrufvor med öfver 10,000
arbetare, cementfabrik, sågverk o. a. industri. -
2. Landskommun i Nedre Österrike, vid Schwarza och
järnvägen Wien-Trieste. 10,866 inv. (1900). Metall-
och textilindustri. 1-2. J. F. N.

Neuostpreussen [nöjå’stpröjs-], fordom provins
i konungariket Preussen, omfattande området
mellan Ostpreussen, Weichsel, Bug och Niemen
(omkr. 47,000 kvkm.), förvärfvades vid Polens tredje
delning (1795), afträddes 1807 till hertigdömet
Warschau och kom med detta 1814 till Ryssland.
J. F. N.

Neupert [nö’j-], Edmund Karl Fredrik, norsk pianist,
f. 1842 i Kristiania, d. 1888 i New York, undervisades
af sin fader, en från Schleswig

19 b. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free