Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 953-954 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niederwald - Niederwaldbetrieb [nidervaltbetrib], ty., skogsh. Se Lågskogsskötsel - Niederwaldsmonumentet [nedervalts-]. Se Niederwald - Nieder-Wildungen [nider-]. Se Wildungen - Niedner [nid-], Felix - Niehoff [nihåff], Bernhardina, sångerska. Se Edling - Niel - Niel [niä'l], Adolphe - Niello

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna relief innehåller nära 200 figurer i
kroppsstorlek, de flesta med porträtthufvud.
På sidorna
skildras i relief krigsmännens aftåg och
hemkomst. Monumentet, som aftäcktes 28
sept. 1883, har till skapare J. Schilling.

Niederwaldsmonumentet.
(J. V. N.)

Niederwaldbetrieb [nldervaltbetrlb], ty., skogsh. Se
Lågskogsskötsel.

Niederwaldsmonumentet [nldervalts-]. Se
Niederwald.

Nieder-Wildungen [nlder-]. Se Wildungen.

Niedner [nid-], Felix, tysk författare, f. 14
apr. 1859 i Halle, filos. doktor 1882, var 1883-1907
gymnasielärare i Berlin och erhöll 1902 professors
titel. N. har utöfvat en flitig verksamhet som
öfversättare och populärvetsnskaplig författare
på det fornnordiska området. Bland hans arbeten
märkas Das deutsche turnier im 12:n und 13:n
jahrhundert (1881), Zur lieder-edda (1896), Carl
Michael Bellman, der schwedische Anakreon (1905),
en förträfflig monografi, hvilken sedermera (1909)
följdes af en briljant öfversättning af Fredmans
epistlar, Die geschichte vom skalden Egil (1911)
och Islands kultur zur wikingerzeit (1913). Han utger
en samling öfversättningar från isländskan, "Thule".
R-n B.

Niehoff [nihåff], Bernhardina, sångerska. Se
Edling.

Niel [nil], N. près-de-Boom [pra do bara], kommun
i belgiska prov. Antwerpen, vid Scheldes biflod
Rupel. 8,056 inv. (1900). Tillverkning af tegel
och cement. J. F. N.

Niel [niä’l], Adolphe, marskalk af Frankrike,
f. 1802 i Muret, d. 1869 i Paris, blef 1825 officer
och kämpade sedan i Algeriet, där han avancerade
till öfverste. Som chef för ingenjörstaben deltog
han 1849 i Roms belägring och utnämndes s. å. till
brigadgeneral. 1854 var han insenjörbefälhafvare
för expeditionen till Östersjön och vid Bomarsunds
intagande samt sändes
därefter till Sevastopol, hvarest han i april 1855
fick befälet öfver alla ingenjörtrupperna. Under
italienska kriget 1859 stod N. i spetsen för
4:e armékåren. I slaget vid Solferino (24 juni
s. å.) måste han, ställd i midten af den franska
slaglinjen, uppbära tyngden af österrikarnas
anfall, men lyckades bryta detsamma. Han belönades
därför med marskalksstafven. I jan. 1867 aflöste
N. marskalk Randon som krigsminister och var snart
färdig med ett härordningsförslag, i hvilket
den allmänna värnplikten togs mera i anspråk,
än förut varit fallet. Förslaget mottogs med en
storm af ogillande och antogs först 1868, men i
betydligt försämradt skick. Enligt detsamma skulle
årligen uttagas 100,000 man, hvaraf en del skulle
tjänstgöra 5 år. en annan del blott några månader
(att sätta annan man i sitt ställe var tillåtet). Hela
tjänstetiden utgjorde 9 år, och arméns krigsstyrka
beräknades till 800,000 man. Härtill kom mobilgardet,
som endast ofullständigt organiserades. Till
skada för Frankrike fick N. icke genomföra sin
organisation. N:s staty är rest i hans födelsestad.

C. O. N.

Niello (mlat. nigellum, af lat. niger,
svart). 1. Namn på en blandning af vissa metaller
(silfver, koppar, bly) med svafvel och borax,
hvilken användes för att åt silfver ge en mörk
färgton, växlande från matt grå till djupaste
svart. Blandningen, hvars proportioner äro mycket
olika hos olika utöfvare af konsten, stötes till
ett pulver, anbringas i graverade fördjupningar
i silfret, bringas genom upphettning i smältning,
hårdnar och poleras, hvarefter teckningen framstår
mörk mot en blank silfverbotten. Niellotekniken,
måhända ej okänd för de gamle, var med säkerhet
bekant under den tidigare medeltiden och nyttjades
vid prydandet af smärre silfverföremål, kalkar,
bägare, skålar, dolkfästen o. d. Den nådde under
ungrenässansens tid uti Italien (1400-talet) och
därpå följande period en hög grad af konstnärlig
utveckling. Särskildt plägade nielloarbete anbringas
på de små s. k. kysstaflor (pax), hvilka af prästen
framräcktes åt de trogne att kyssas och som visade
religiösa bilder i det sirligaste och finaste
framställningssätt. - Äfven i Orienten utföras
nielloarbeten af stor skönhet. I vissa delar af
Syd-Ryssland, på Krim, men företrädesvis i Tula,
s. om Moskva, har niellotekniken blifvit ett slags
folkindustri. Tuladosor, prydda med arabesker,
stadsvyer, klumpiga figurframställningar i matt
svart mot silfverbotten, äro icke heller i Sverige
sällsynta. Härjämte tillverkar man små skedar,
urkedjor, smycken o. d. med användande af samma
teknik. På senare tid har nielloarbetet med stor
framgång mångenstädes upptagits på den moderna
konstslöjdens hufvudorter, t. ex. i Wien. Dess
konstnärliga verkan är anspråkslös, men fin
och distingerad, förutsatt att mönstren äro väl
komponerade och att en lämplig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>