- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1129-1130

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noirmoutier - Noisseville - Noisy-le-Sec - Noix de serpent [nwa' de särpä'], fr. bot. Se Fevillea - Nonon. Se Mongolerna, sp. 907 - Nokia - Nokki - Nokoué - Noktambulism - Nola - Nola [nåla], Giovanni da - Nolana - Nolanaceæ. Se Nolana - Nolasker, en munkorden. Se Mercedarier - Nolasque [nåla'sk], Pierre. Se Mercedarier - Nolcken, von, svensk och rysk-finsk friherrlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

600-talet grundlagdt benediktinkloster,
Nigrum monasterium.
(J. F. N.)

Noisseville [nwasvi’1], by i Elsass-Lothringen,
7 km. n. ö. om Metz, vid vägen till Saarlouis,
har gett namn åt den heta strid, som utkämpades i
trakten 31 aug.-1 sept. 1870. Marskalk Bazaine,
som med franska Rhenarmén blifvit innesluten i
Metz, framförde 31 aug. en stor del af sina trupper
på östra Mosel-stranden i afsikt att i trakten af
N. genombryta tyskarnas omslutningslinje. Dessa (andra
armén under prins Fredrik Karl) hade visserligen
blifvit varskodda och mottogo fransmännen kraftigt,
i synnerhet med artilleri, men måste dock vika
och lämna bl. a. byn N. åt fransmännen, 1 sept. på
morgonen hade tyskarna fått fram ännu mera trupper,
och båda parterna gingo då anfallsvis till väga. Efter
heta strider, synnerligast om byn N. och andra byar,
började fransmännen omkr. kl. 10,30 f. m. att draga
sig tillbaka till Metz. De hade haft ute 120,000 man,
mot hvilka tyskarna till slut lyckades förena 69,000
man. De senare förlorade omkr. 3,000 man, fransmännen
något mera. C. O. N.

Noisy-le-Sec [nwasilosä], nordöstlig förstad
till Paris, i dep. Seine, vid Canal de l’Ourcq
och den stora gördelbanan, med ett fort af Paris’
befästningar. 9,534 inv. (1901). Trädgårdsskötsel,
gipsbränneri och färgfabrikation.
J. F. N.

Noix de serpent [nwa’ da särpä’], fr. bot. Se
Fevillea.

Nojon. Se Mongolerna, sp. 907.

Nokia. en för sin naturskönhet prisad fors i
Birkkala socken, Tavastehus län, Finland, afleder
vattenmassan från Pyhäjärvi sjö, s. om Tammerfors,
till Kulovesi sjö, den första af de sjöar, som leda in
till Kumo älfs vattenränna. Invid forsen, som upptar
en längd af 1,6 km. med en fallhöjd af mer än 16 m.,
ligga Nokia gård och träsliperi samt pappersbruk och
cellulosafabrik. A. G. F.

Nokki [nå’-], bland infödingarna Lukango, en af
portugiserna 1873 anlagd hamnplats vid nedre Kongo,
i kolonien Angola. Dit kunna fartyg om 1,500 ton gå
uppför floden. J. F. N.

Nokoué. lagunsjö i franska Dahomey, genom en smal
landtunga skild från Guineaviken. J. F. N.

Noktambulism (af lat. nox, genit. noctis, natt,
och ambulare, vandra), nattvandring, somnambulism
(se d. o.).

Nola [nåla], stad i italienska prov. Caserta
(Kampanien), på slätten mellan Vesuvius
och Apenninerna, vid järnvägen mellan Neapel
och Avellino. 8,111 inv. (1901; som kommun
14,622). Biskopssäte, lyceum, gymnasium, teknisk skola
och prästseminarium. I seminariet, ett stycke från
staden, förvaras en ryktbar oskisk inskrift, kallad
Cippus abellanus efter fyndorten (Abella). N. är en
af Kampaniens äldsta städer. I samnitkrigen intogs
den af romarna (313 f. Kr.). I dess närhet blef
Kannibal två sånger (216 och 215 f. Kr.) slagen af
Marcellus. Längre fram blef N. en romersk koloni,
Marcus Agrippa och kejsar Augustus dogo i N., och där
föddes Giordano Bruno, åt hvilken på Piazza Giordano
Bruno är rest ett monument. Jfr Klocka, sp. 314.
(J. F. M.)

Nola [nåla], Giovannida (eg. Giov.
Merliano
), italiensk bildhuggare, f. 1478 i Neapel,
d. där 1558, var en af ds främste representanterna
för lokalskolan i Neapel, som hufvudsakligen
utmärkte sig för sin dekorativa talang och förmågan
att i sina verk på ett lyckligt sätt förena det
arkitektoniska och figurliga. Af hans altaren
må nämnas ett Mariaaltare i S. Domenico,
ett Joliannesaltare i samma kyrka, ett
annat Johannesaltare i Montoliveto. Bäst är
han i porträttbilder, i byster eller stoder
på grafvårdar. Hans förnämsta relief är en
Grafläggning i kyrkan S. Maria delle Grazie i Neapel.
C. R. N.*

Nolana, bot,, släkte af örter eller småbuskar
utgörande typen för fam. Nolanaceæ af serien
Tubifloræ. Från Solanaceæ skiljes Nolanaceæ genom
frukten, som är klyffrukt. Arterna, som förekomma i
Chile och Peru, i synnerhet på hafsstränder, likna
solanacéer. Nolana-arter odlas som prydnadsväxter
i trädgårdarna under namn af cymbalblomster.
G. L-m.

Nolanaceæ, bot. Se Nolana.

Nolarsker, en munkorden. Se Mercedarier.

Nolasque [nåla’skj, Pierre. Se Mercedarier.

Nolcken, von, svensk och rysk-finsk friherrlig ätt,
inkom från Westfalen till Sverige på Karl IX:s tid,
var därefter under ett århundrade bosatt på Ösel
(under hvilken tid denna ö år 1645 blef svensk
besittning), men återflyttade till Sverige med
Erik Mattias von N. (se N. 1), hvilken 1726
naturaliserades som svensk adelsman och 1747 blef
friherre. Ätten utdog 1877 i Sverige på svärdssidan,
men sedan 1787 är en gren af densamma bosatt i
Livland, och denna naturaliserades 1812 som rysk-finsk
friherrlig ätt.

1. Erik Mattias von N., friherre, diplomat, f. 24
maj 1694 i Riga, d. 18 okt. 1755 i Stockholm,
studerade i Uppsala, anställdes 1716 i kansliet och
fick 1719 åtfölja Lillienstedt till fredskongressen
på Åland. Han var 1720-30, med ett kortare afbrott,
kommissionssekreterare vid preussiska hofvet samt
blef 1730 regeringsråd i Pommern. Under Cederhielms
ambassad till Ryssland (1725) uppehöll sig N. på egen
bekostnad i Petersburg och lämnade efter sin hemkomst
viktiga upplysningar om förhållandena i Ryssland. 1738
utnämndes han till envoyé extraordinaire vid ryska
hofvet. På denna post visade sig N. som en skicklig
diplomat, skaffade sig inflytelserika förbindelser
och hemsände ingående berättelser om förhållandena
i Ryssland. Efter kejsarinnan Annas död och hennes
gunstling Birons snart därpå följande fall 1740
trädde N. i hemlig förbindelse med tsar Peters
dotter Elisabet, som uppmuntrad af Frankrike umgicks
med planer att störta den unge tsar Ivan och hans
moder, regentinnan prinsessan Anna. N. framförde
till svenska regeringen Elisabets begäran, att den
skulle stödja hennes företag genom ett anfall mot
Petersburg, järnte sväfvande löften om ersättning
härför. N. lyckades dock icke afpressa Elisabet
någon skriftlig anhållan om hjälp. Någon tid före
krigsförklaringen 1741 hemkallades N. för att ge
upplysningar och råd. Det manifest, hvarmed högste
befälhafvaren Ch. E. Lewenhaupt öppnade kriget, var
författadt af N. och gilladt af Elisabet. Medan det
svenska anfallet icke ledde till några militäriska
framgångar, genomförde Elisabet själf revolutionen i
Petersburg och undandrog sig sedan uppfyllelsen af de
sväfvande löftena. N. afsändes då ånyo i febr. 1742
öfver Torneå till Moskva för att söka få en



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free