- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1143-1144

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonie - Noninterventionspolitik - Nonintrusionister - Nonius. Se Nonie och Nunez - Nonius Marcellus - Non-jurors - Non-konformister. Se Conformers - Nonlikvid - Non liquet - Non molto - Non multa, sed multum, lat. Se under Multum - Nonnen, Edvard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför också vernier [värnie], af
tyskarna stundom jämväl werner.
E. J.*

Noninterventionspolitik (af lat. non, icke,
och intervenlre, träda emellan) drifver en
stat, då den af grundsats eller af hänsyn till
egen fördel afhåller sig från all intervention
(se d. o. i folkrättslig mening, sp. 800 ff.).
(S. B.)

Nonintrusionister (eng. nonintrusionists, af lat. non,
icke, och intrudere, påtvinga) kallades det parti
inom den skotska kyrkan, som ej ville foga sig efter
den 1712 återställda patronatsrätten, utan med David
Welsh och Thomas Chalmers (se denne) i spetsen 1843
utträdde ur statskyrkan och bildade den skotska
presbyterianska frikyrkan.

Nonius. Se Nonie och Nuñez.

Nonius Marcellus, romersk grammatiker i senare hälften
af 200-talet, skref ett slags encyklopediskt verk, De
compendiosa doctrina
(nyare uppl. af L. Müller, 1888,
och W. M. Lindsay, 1903), mest efter Gellius. Det
eger för oss värde särskildt genom citat ur den
äldre litteraturen. R- Tdh.*

Non-jurors [nån-djö^res], eng. ("icke-svärjare",
"edsvägrare"), benämning på de jakobiter, särskildt
präster inom engelska kyrkan, hvilka efter Jakob II:s
fördrifvande genom revolutionen 1688 och hans måg
Vilhelm III:s uppstigande på tronen vägrade aflägga
tro- och huldhetsed till den nye regenten. Bland
dem märktes ärkebiskop W. Sancroft af Canterbury,
7 andra biskopar, kyrkohistorikern J. Collier och
historieprofessorn H. Dodwell. De betraktade Jakob
II som alltjämt rättmätig konung, med förnekande
af undersåtars rätt till motstånd mot monarken
("non-resistance-doktrinen"), och ville åt Vilhelm
III endast inrymma en usurperad makt, liknande
den Cromwell innehaft. Deras läror framkallade en
vidlyftig polemisk litteratur. Regeringen sökte
först genom biskop Burnet försona dem med den nya
regeringen; när dessa försök strandade, afsattes de
(fr. 1690) från sina ämbeten. Ärkebiskop Sancroft och
öfriga edsvägrande biskopar gjorde anspråk på att
representera den sanna kyrkan i England, och deras
anhängare bildade längre fram ett slags sekt, genom
nyvigning af biskopar sammanhållen till den siste
edsvägrande biskopens död, 1805; först 1875 anses
sektens siste medlem ha aflidit. Jfr T. Lathbury,
"History of the non-jurors" (1845), och J. H. Överton,
"The non-jurors" (1902). V. S-g.

Non-konformister. Se Conformers.

Nonlikvid, hand., vägrad betalning af växel.

Non liquet, lat., "det är icke klart". Vid de
romerska domstolarna med flera bisittare kunde man
rösta på tre sätt: en tafla med A (absolvo) betydde:
jag friar; en med C (condemno) jag fäller; och en
med N. L. (non liquet) jag nedlägger min röst. Den
senaste formeln användes stundom i det politiska och
det journalistiska språket i betydelsen: jag har ej
någon bestämd mening i frågan.

Non molto [nå^må^tå], it., mus., icke mycket (fort
e. d.).

Non multa, sed multum, lat. Se under Multum.

Nonnen, Edvard, agronom, grundläggare af det första
landtbruksinstitutet i Sverige, f. 30 juni 1804 i
Hamburg, d. 2 mars 1862 på Degeberg, öfverflyttade
med sina föräldrar 1809 till London och 1819 till
Göteborg. 1821 begaf N. sig till
Stockholm för att studera kemi, botanik och
veterinärkunskap under ledning af Berzelius,
Retzius,. Norling m. fl.
illustration placeholder

N:s håg låg dock åt
jordbruket, och sedan han under inverkan af
faderns uppfattning, att landtbruket borde hvila
på grundliga kunskaper, under någon tid idkat
studier dels 1824-26 vid Möglin hos A. Thaer,
dels 1826 på Schierau i Schlesien hos Block samt
därefter 1827 företagit praktiska studieresor
i Tyskland, England och Skottland, inköpte han
1828 egendomen Degeberg (se d. o.) i Skaraborgs
län, där han börjado sin verksamhet som praktisk
jordbrukare. Vid denna tid hade intresse börjat
visa sig i Sverige för inrättande af läroverk till
spridande af kunskap i det då nymodiga "rationella"
jordbruket, och så snart N. tillträdt Degeberg,
började han förberedelserna för inrättande af
ett landtbruksläroverk där. Emellertid fordrades
mycken ihärdighet och kraft samt stora omkostnader,
innan den i fullkomlig lägervall befintliga gården
kunde emottaga lärare och lärjungar. N. antog
1829 till biträde och lärare skotten A. Skinner,
känd som utmärkt skicklig i den mekaniska delen af
jordbruket, och mottog samtidigt därmed äfven några
privata landtbrukselever. Planen för läroanstalten
uppgjorde N. i förening med J. T. Nathhorst,
och förslaget granskades ytterligare på ett möte
af kommitterade vid Norrköpings ullmarknad 1834,
hvarvid statsrådet G. Poppius fungerade som ordf. och
kraftigt understödde det tillämnade företaget. Detta
bemöttes dock från åtskilliga håll med misstro,
t. o. m. hån, men det hos rikets ständer 1834
begärda anslaget, 5,000 rdr b:ko, beviljades trots
energiskt motstånd i bondeståndet. Degebergsinstitutet
tillvann sig förtroende, och 1844 ökades årsanslaget
till 10,000 rdr b:ko. Degeberg fortfor att vara en
landtbruksläroanstalt med såväl högre som lägre kurs
till 1 okt. 1852, då den högre kursen upphörde,
sedan Ultuna landtbruksinstitut kommit i full
verksamhet, under det att den lägre fortfor, så länge
N. lefde. Vid Degeberg, likasom sedermera vid Ultuna
och Alnarp, var lärokursen tvåårig. 194 elever och 359
lärlingar utgingo därifrån, hvarjämte stället flitigt
besöktes af landtbrukets vänner och gynnare, som där
funno efterföljansvärda exempel för anordningen af
sin egen ekonomi och landthushållning. Särskildt
för Västergötland inverkade exemplet däraf så
kraftigt, att jordbruket inom provinsen snart
framstod som det förnämsta och bästa inom hela
landet. N. var led. af Landtbruksakad. (hedersledamot
1862), Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg (1834) och
Vet. akad. (1856). Om betydelsen af N:s verksamhet
är det sagdt (af J. T. Nathhorst), att N. genom
grundläggningen af det första landtbruksinstitutet i
vårt land infört jordbrukets vetenskapliga studium,
hvarförutan numera inga betydliga framsteg kunna
göras i landtbruket. Genom konstmässigt begagnande
af fullkomligare


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free