Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1265-1266 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk adlig ätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter hans död konfiskeradt arbete: Considérations
générales sur le christianisme actuel, i hvilket
han äfven ger luft åt sitt gamla hat mot Gustaf III
och Kellgren. Han utarbetade dessutom i handskrift
flera andra uppsatser. Jfr bl. a. V. Lagus, "Skalden
J. H. Kellgrens finska lefnadsminnen" (1884), och
Sundelin, "Svedenborgianismens historia i Sverige"
(1886).

6. Otto Gustaf Nordensköld, den
föregåendes brorson, friherre, sjömilitär,
son af öfversten vid Fortifikationen Adolf Gustaf N.
(d. 1821), f. 9 dec. 1780 på Frugård, Finland,
d. 6 dec. 1861 i Karlskrona, blef 1795 fänrik
vid örlogsflottan, deltog i och ledde en
mängd sjöexpeditioner samt pröfvade ute
och hemma på krigets lek. En anställning
i engelska flottan 1799 afbröts i början af 1801
genom fredsbrottet mellan England och de nordiska
makterna, hvarunder N. kvarhölls som krigsfånge
i England. Under finska kriget 1808-09 var
han det förstnämnda året flaggadjutant och
tjänstgjorde 1809 som förste flaggadjutant
på expeditionen till Västerbotten. Under
krigsoperationerna i Norge 1814 hade N. befäl
öfver en fregatteskader, som skulle blockera norska
kusten. Han utnämndes 1821 till konteramiral
och kallades 1837 till chef för Förvaltningen af
sjöärendena, men återvände 1841 till Karlskrona
som befälhafvande amiral och öfverkommendant.
Under tiden hade han 1840 blifvit viceamiral
och 1841 friherre. 1845 utnämndes han
till amiral och tog 1846 afsked ur tjänsten.
Vid ridderskapets och adelns förhandlingar på
riksdagarna uppträdde N. med värma till försvar för
den s. k. Stora flottan. Han var led. af de 1826
och 1841 tillsatta sjöförsvarskommittéerna
samt 1839-41 af unionskommittén samt led.
af Örlogsmannasällskapet och Krigsvet. akad.


7. Nils Gustaf Nordenskiöld, den föregåendes
broder, mineralog, f. 12 okt. 1792 på Frugård,
Finland, d. 21 febr. 1866 i Helsingfors, blef 1811
student i Åbo och aflade 1813 juridisk ämbetsexamen.
Snart fäste han emellertid uppmärksamheten vid
sig genom sin stora mineralkännedom. Med understöd
af grefve N. Kumjantzov studerade han
sedan 1816 för Berzelius, aflade i Uppsala
bergsexamen 1817 och utnämndes 1818 till
bergmästare i Finland. 1819-20 var han åter
hos Berzelius i Sverige, där han dröjde
halftannat år, och bedref därefter till slutet
af 1823 studier i Tyskland, Frankrike och England.
1824-55 öfverintendent för bergsstyrelsen i Finland,
var han den finska mineralogiens fader. Landets
flesta malmstreck upptäcktes på hans tid under
malmletningar, anordnade förnämligast i sydvästra
Finland, och kännedomen om mineralförekomsterna i
landet mångfaldigades. Redan 1820 utgaf han Bidrag
till närmare
kännedom af Finlands mineralier och geognosie. N. var den
förste, som närmare undersökte en meteorsten, den
från Luotolaks, och konstaterade, att i meteorerna
funnos samma kemiska element som i telluriska
kroppar. Dessutom bestämde och beskref han omkr. 20
nya mineralspecies. Han utarbetade jämväl ett
examinationssystem, grundadt på kristallformen,
hårdheten och specifika vikten, och han framställde
ett eget mineralsystem (1827; 3 uppl. på tyska 1849),
hvari mineralen ordnades efter kemisk-atomistiska
formler. I Beitrag zur kenntniss der schrammen in
Finnland (1860) söker han förklara istidens fenomen
genom vattnets och isens gemensamma verkan. Hans
förslag till Finlands geologiska undersökning och
kartläggning (1857) kom ej till utförande. Finska
Vet. soc. hade i honom sin förste upphofsman. Han
var jämväl led. af svenska Vet. akad. (1853) och en
mängd andra vetenskapliga samfund.


8. Nils Adolf Erik Nordenskiöld, den föregåendes
son, friherre, vetenskapsman, forskningsresande,
f. 18 nov. 1832 i Helsingfors, d. 12 aug. 1901 på
sin egendom Dalbyö i
Södermanland, blef 1849 student i Helsingfors, 1853
kandidat och 1855 licentiat i matematisk-fysiska
fakulteten där. Redan innan han aflade studentexamen,
hade han under faderns ledning börjat idka
mineralogiska studier, hvilka sedermera fortsattes
vid universitetet och under resor till Finlands
viktigaste mineralfyndorter. Hösten 1853 följde
han sin fader på en mineralogisk resa till Ural,
under hvilken rika samlingar gjordes, företrädesvis
vid de demidovska järn- och koppargrufvorna vid
Tagilsk. Efter återkomsten till Helsingfors, våren
1854, började han sitt vetenskapliga författarskap med
offentliggörande af åtskilliga smärre mineralogiska
och kemiska afhandlingar (i Finska Vet. soc:s
"Acta") samt utgaf Beskrifning öfver de i Finland
funna mineralier (1855; 2:a uppl. 1863) och (tills,
med A. E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>