- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1315-1316

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska sjuårskriget - Nordiska skeppsredarföreningen - Nordiska skolmöten. Se Lärarmöten, sp. 213 - Nordiska spelen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men som snart återtogs af danskarna, hvilka äfven
härjade i Småland. Till sjöss kom det 30 maj till en
strid mellan svenskarna under J. Bagge och danskarna
under Herluf Trolle mellan Gottland och Öland. Bagge
blef fången, men striden var oafgjord. I aug. blef
Klas Kristersson Horn öfverbefälhafvare. Han
slog danskarna vid Ölands norra udde 14 aug. I
början af 1565 inföll Horn i Halland och Skåne,
och samtidigt gjordes flera fruktlösa angrepp mot
Bohus län. Danskarna åter brände Gamla Lödöse i
Västergötland. Mot dem tågade Erik själf, ehuru han
snart lämnade befälet åt Nils Boije, som 28 aug. tog
Varberg. Däremot lyckades danskarna under D. Rantzau
slå svenska armén under Jakob Henriksson Hästesko
vid Axtorna 20 okt. Till sjöss gick det bättre. Horn
jagade en dansk-lybsk flotta mot tyska kusten, där
den till stor del förstördes. Sedan lade han sig i
Sundet och uppbar där tullen. En tid senare levererade
han ett lyckligt slag vid Buchow på mecklenburgska
kusten, härjade Mön och slog danskarna vid Bornholm
7 juli. Därefter var den svenska flottan obestridd
herre i Östersjön. I jan.
1566 gjorde svenskarna ett infall i Skåne,
men hufvudanfallet riktades mot Bohus, som likväl
ej kunde intagas. Rantzau härjade däremot
grundligt i Västergötland. Till sjöss hade
svenskarna fortfarande framgång. Horn tog åter
tull i Öresund, utan att danskarna kunde hindra det.
Därpå sammandrabbade han vid Öland, 26 juli, med den
dansk-lybska flottan, hvarefter denna blef alldeles
förstörd af en storm. Horn, som nu kallades att
öfvertaga befälet till lands, dog emellertid 9 sept.
1567 började med ett infall i Norge, där Hamar togs
och Akershus fåfängt belägrades. På våren utbröt
Eriks vansinne, hvilket förlamade den
svenska krigföringen. Äfven danskarna voro
utmattade och gjorde ej något allvarligt anfall förr
än i okt., då Rantzau inföll med omkr. 8,500 man i
Småland och Östergötland, dit han kom i nov. och
där han brände allt hvad han kunde nå. Ett
försök att af skära honom återvägen öfver Holaveden
misslyckades, och i midten af febr. 1568 återkom
han till Halland. Under detta år inträffade
Eriks afsättning, och kriget fick hvila äfven
från dansk sida. Försök att åstadkomma fred mellan
de stridande hade under de föregående åren icke
saknats. Som medlare hade bland andra uppträdt
danska änkedrottningen, hertigarna af Pommern,
franska sändebudet i Danmark Dançay och kejsarna
Ferdinand I och Maximilian II. Men då både Erik
XIV och Fredrik II visade ringa fredskärlek, hade
försöken misslyckats. Vid resningen
1568 inledde emellertid hertig Johan underhandlingar
med Danmark, hvilka ledde 18 nov. 1568 till ett
fördrag i Roskilde, som dock sedan förkastades
af svenskarna. 1569 började krigsrörelserna ånyo.
Danskarna angrepo Varberg, som också återtogs 13 nov.
Denna förlust motvägdes icke af svenskarnas härjningar
i Skåne. Den ömsesidiga utmattningen tvang dock
snart till nya underhandlingar. I sept. 1570
öppnades, sedan Maximilian II åter uppträdt som
medlare, en fredskongress i Stettin, och där slöts
freden 13 dec. 1570. Svenske konungen afstod sina
anspråk på Skåne, Halland, Blekinge och Gottland,
hvilken ö då i kyrkligt hänseende skildes från
Linköpings liksom
Jämtland från Uppsala stift, den danske uppgaf sina
anspråk på Sverige, och var Kalmar-unionen härmed
uttryckligen upphäfd. Svenskarna skulle återlösa
Älfsborg med 150,000 rdr. Tvisten om tre kronor
uppsköts till framtida underhandlingar. Rörande
Livland, där under hela kriget strider pågått
med polackerna, bestämdes, att Sverige skulle mot
ersättning för gjorda omkostnader åt kejsaren och
Tyska riket öfverlämna sina besittningar. Narvafarten
skulle frigifvas och Lybeck af Sverige erhålla 75,000
rdr. Det var Sveriges isolerade ställning och den från
Ryssland hotande faran, som nödgade svenskarna att
gå in på så hårda villkor. En följd af den grymhet,
hvarmed kriget förts, var det ökade nationalhatet
mellan svenskar och danskar. - Litt.: Fr. Westling,
"Det nordiska sjuårskrigets historia" (2 dlr,
1879-80), och Vaupell, "Den nordiske syvaarskrig"
(1891). J. F.N. (Fr. W.)

Nordiska skeppsredarföreningen (da. och no. Nordisk
skibsrederforening
), en sammanslutning af
skeppsredare i Sverige, Danmark och Norge i syfte
att verka till sjöfartens fromma i allmänhet samt
förnämligast till att tillvarataga de enskilde
medlemmarnas rätt gentemot befraktare, lastmottagare
o. a. I stor utsträckning föreläggas föreningens
styrelse rättstvister till afgörande i godo genom
skiljedom eller för erhållande af rättshjälp inför
domstol. Föreningen började sin verksamhet 1889 i
Köpenhamn, men sätet för densamma öfverflyttades 1891
till Kristiania. Vid utgången af 1:a kvartalet 1913
representerade föreningen nära 2,300,000 ton, hvaraf
Norges andel utgjorde 1,480,000, Sveriges 410,000,
Danmarks 355,000 och utanför dessa länder en lott på
50,000 ton. Föreningens högsta ledning är anförtrodd
åt ett råd af 21 led., 7 från hvart och ett af de
tre rikena; den administreras af en föreståndare,
med en vald 5-mannastyrelse vid sin sida. Från byrån
i Kristiania utsändas månatligen ett "Cirkulære", som
är föreningens organ, och årligen en samling "Nordiske
domme i sjöfartsanliggender" (13:e arg., 1912).
K. V. H.

Nordiska skolmöten. Se Lärarmöten, sp. 213.

Nordiska spelen, regelbundet, hvart fjärde
åry i Stockholm anordnade internationella
vinteridrottsfester. Idén till dem väcktes af
professor E. J. Widmark (se denne), och de första
Nordiska spelen höllos i Stockholm 1901. Urspr.
voro de ämnade att återupprepas hvartannat år,
växelvis i Stockholm och Kristiania, och 1903 hölls
också en större vinteridrottsfest i Kristiania;
den benämndes emellertid icke Nordiska spel, utan
"Nordisk vinteridrætsuge". Efter detta försök
förföll tanken på Nordiska spelen som anordnade af de
svenska och norska idrottsorganisationerna gemensamt,
och då spelen hade sin upprinnelse i Sverige, blefvo
de enbart en svensk angelägenhet, hvarjämte bestämdes,
att de skulle anordnas med fyra års mellanrum. De
ha också hittills återupprepats hvart fjärde år
(1905, 1909 och 1913) samt regelbundet återkommit
andra veckan i febr. Spelen anordnas af Sveriges
centralförening för idrottens främjande gemensamt
med Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas
riksförbund; det sistnämnda ansvarar genom sina
underlydande specialförbund för den tekniska
ledningen, under det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free