- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1327-1328

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en svensk kyrkolagstiftning (se Kyrkolag
och Kyrkoordning). De i öfrigt viktigaste
förändringarna egde rum inom processrätten, i det att
domstolsväsendet erhöll ökad stadga genom upprättandet
af fast organiserade mellaninstanser, hofrätterna
(se Hofrätt), och rättskipningen alltmer frigjordes
från den formalism, som behärskade den äldre svenska
rättegången.

önskvärdheten att erhålla en mera tidsenlig lagtext
och att undanrödja den motsats i rättsgrundsatser,
som framträdde vid en jämförelse mellan äldre och
nyare rättskällor, gaf anledning till sträfvanden att
åstadkomma en ny lagaffattning. Arbetet härpå upptogs
af Karl IX, som med stöd af uttalanden från ständerna
vid riksdagarna 1602 och 1604 för åvägabringandet
af en lagrevision sammankallade en kommission, som
likväl snart söndrade sig i två partier. Det ena
af dessa, rådets, utarbetade under ledning af Ture
Jakobsson Rosengren ett fullständigt förslag, som dock
aldrig framlades för ständerna. Det andra, under Karl
IX:s egen ledning, utarbetade endast några balkar,
af hvilka konungabalken och kyrkobalken framlades
för ständerna, som dock afböjde deras behandling. Då
konungen fann, att lagens revision mötte svårigheter,
måste han nöja sig med att af trycket utge Kristofers
landslag (1608), hvilken tryckta upplaga stadfästes
till allmän efterrättelse. Sedan därpå under
åren efter 1640 åtskilliga kommissioner utarbetat
förslag till lagförbättringar delvis, tillsatte
Karl XI 1686 med uppdrag att utarbeta en ny lagbok
den lagkommission (se d. o.), hvars förslag efter
många omarbetningar slutligen antogs af riksdagen
1734 samt af konungen stadfästes att gälla från 1
sept. 1736. Den nya lagboken, Sveriges rikes lag
af år 1734
, ett för sin tid utmärkt lagverk, var
utarbetad på grundval af landslag och stadslag jämte
senare lagstiftning och rättspraxis under medvetet
tillvaratagande af inhemska rättstraditioner,
men med beaktande af de insatser, som främmande
rätt, särskildt den tysk-romerska, gjort i svenskt
rättslif. Den sammanförde i en kodifikation lands-
och stadsrätt, hvilkas olikheter minskades, men icke
upphäfdes. Men i stället afskildes statsrätten från
den allmänna lagen; den nya lagboken saknade nämligen
i motsats till landslagen konungabalk (se d. o.).

Efter den nya rikslagens antagande rådde under
ett par mansåldrar i lagstiftningsarbetet en
hvilotid. Därunder vunno upplysningstidens idéer allt
större välde öfver det allmänna tänkesättet. Bedömd
efter deras kraf på frihet för individen och hänsyn
till hans personliga välfärd, var den bestående
rättsordningen, som i mycket underordnade den
enskildes tillfälliga intressen under varaktigare
allmänna, i flera hufvuddrag otillfredsställande. För
att utarbeta en ny lagaffattning öfverensstämmande
med den nya tidens åskådning tillsattes 1811 en
lagkommitté (se d. o.), som, då den upplöstes efter en
trettioårig verksamhetstid, efterlämnade lagförslag,
hvilka, ehuru förtjänstfulla, likväl ansågos behöfva
ytterligare omarbetning. Till att verkställa denna
och, som man hoppades, slutföra arbetet på den nya
lagboken tillsattes 1841 en lagberedning (se d. o.),
hvars tioåriga arbete på grund af de politiska
förhållandena likväl
ej ledde till målet. Misströstande om att kunna
eftergöra gångna tiders rättsliga storverk, öfvergaf
man tanken att foga en ny lagbok till raden af den
svenska rättens föregående kodifikationer och beslöt
att uteslutande följa de partiella lagförbättringarnas
väg. Inom denna begränsning har ett fruktbärande
arbete utförts dels af den vid två tillfällen inom
Justitiedepartementet upprättade lagbyrån (se d. o.),
dels af nya lagberedningen 1875-94 (se Lagberedningen,
sp. 821-822) och dess efterföljare, den tredje
lagberedningen, från 1903 (se Lagberedningen,
sp. 823), dels af en mängd kommittéer, dels i andra
former.

Ehuru 1734 års lag alltjämt till stora delar
bildar grundvalen för vår rättsordning, är den nya
lagstiftning, som tillkommit efter dess antagande,
synnerligen betydelsefull och omfattande. På densamma
ha mångenstädes upplysningstidens idéer tryckt sin
prägel. Inom privaträtten ha individualismens kraf
tillgodosetts genom införande af lika arfsrätt
för man och kvinna, kvinnans frigörande från det
gamla stränga målsmanskapet, medgifvande för den
enskilde af friare förfoganderätt öfver fast egendom
o. s. v. Straffrätten, som i vårt land alltid varit
jämförelsevis mild, har vid midten af 1800-talet
omdanats genom reformer i humanitär riktning,
som utmynnade i den nya strafflagen af 1864,
och har sedermera utvecklats genom ytterligare
förändringar. Den ekonomiska omhvälfning, som
tog sin början under 1800-talets förra del, har
medfört den gamla närings- och skifteslagstiftningens
ersättande med nya lagar samt en rikare utveckling af
obligationsrätten o. s. v. Den gamla utsökningsbalken
har 1877 ersatts af en utsökningslag. Under
förra delen af 1800-talet röjdes vid det svenska
lagstiftningsarbetet ett påtagligt inflytande från
"Code civil" (den franska civillagen af 1804); under
senare tid har däremot en stark påverkan från Tyskland
blifvit märkbar, hvarjämte äfven det samarbete med
Danmark och Norge, hvilket blifvit inledt, lämnat
efter sig åtskilliga spår.

Om den svenska rätten under sin långa historia
mottagit inflytanden från främmande rätt, har den å
sin sida också påverkat främmande rättssystem. Förutom
i de båda andra skandinaviska folkens rätt har
den gjort betydelsefulla insatser i den ryska
rätten, såväl i äldsta tid som under landslagens
tidehvarf. Den har dessutom gett upphof till ett
själfständigt rättssystem, det som i våra dagar
gäller i Finland. Litt.: J. A. Posse, "Bidrag till
svenska lagstiftningens historia från slutet af
sextonde århundradet till stadfäst, af 1734 års
lag" (1850), P. A. Östergren, "Till historien om
1734 års lagreform" (I, II, 1902), K. G. Westman,
"De svenska rättskällornas historia" (1912),
J. O. Stiernhöök, "De jure sveonum et gothorum
vetusto" (1672), J. J. Nordström, "Bidrag till den
svenska samhällsförfattningens historia efter de
äldre lagarna till senare hälften af sjuttonde seklet"
(I, II, 1839 -40).

Dansk rätt. Danmark var, liksom de öfriga
skandinaviska länderna, vid sitt inträde i historien
deladt i flera särskilda mindre enheter, hvilka, om
också förenade till en stat, likväl hvar för sig hade
sin egen rätt och sin egen tingsförfattning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:20:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free