Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monrad</sp> (f. 1879) m. fl. I Kristiania finns ett
musikkonservatorium (under ledning af Peter
Lindeman), i Bergen en musikakademi. – Litt.:
J. G. Conradi, "Kortfattet historisk oversigt över
musikens udvikling og nuværende ståndpunkt i Norge"
(1878), Aimar Grönvold, "Norske musikere" (1883),
och V. H. Siewers (i Panum-Behrends "Illustreret
musikhistorie", II, 1905).
E. F-t.
Teater. De första dramatiska föreställningarna i Norge voro
s. k. skolkomedier, uppförda af latinskolornas
lärjungar i eller vid kyrkor. Från midten af
1700-talet spelades teater ifrigt i enskilda kretsar;
i Kristiania gingo köpmansfamiljerna Collett och
Anker i spetsen för dessa sällskapsspektakel. 1780
stiftades i Kristiania Det dramatiske selskab, med
B. Anker och Enevold de Falsen som ledare, och 1794
uppstod i Bergen ett dylikt sällskap. En (privat)
teaterbyggnad fick Kristiania 1802 på J. Colletts
tomt, och 1806 bildades Det borgerlige dramatiske
selskab. En offentlig scen erhöll hufvudstaden först
1827, då den svenske skådespelaren J. P. Strömberg
öppnade Kristiania theater, som under växlande
ledning (och från 1837 i ny byggnad) egde bestånd till
1899. Ända till midten af 1800-talet voro emellertid
de danska traditionerna alldeles förhärskande, både
hvad angår repertoar och skådespelarpersonal. Det
blef staden Bergen förbehållet att skapa en nationell
norsk scen, Bergens nationale scene, som, grundlagd
och ledd af violinisten Ole Bull, öppnades 1850 och
sedan hade som konstnärliga ledare skalderna Ibsen
(till 1857) och Björnson (till 1859). Där utbildades
de bästa skådespelarkrafterna åt Kristiania
teater. 1863 upphörde Bergens nationalscen, men fick
en fortsättning 1876 samt ny byggnad 1909. Bland
därifrån utgångna konstnärer märkas Johannes Brun,
Louise Brun, Lucie Johannesen-Wolf, Jakob Prom,
Andreas Isachsen, Sofie Parelius, Jens Selmer
och Berent Schanche. På 1860-talet lyftes äfven
Kristiania teater till rang af norsk-nationell
scen, tack vare Björnstjerne Björnsons ledarskap
1865–67. Där framstodo sådana artister som Laura
Gundersen, Arnoldus Reimers, sedermera Johanne Juell,
Henrik Klausen m. fl. Direktörer efter Björnson voro
O. Skavlan 1867–69, M. Brun 1869–72, svensken Ludvig
Josephson 1873–77 (i dennes förtjänstfulla verksamhet
där ingick äfven införandet af operaföreställningar),
J. Vibe 1877–79 och H. Schröder 1879–99 (med Björn
Björnson som artistisk ledare 1885–93). Den gamla
teatern ersattes ändtligen 1899 med en modernt
byggd och inredd, Nationaltheatret (se
pl. I, fig. 5 till art. Kristiania), som till
direktörer haft Björn Björnson till 1907, författaren
Vilhelm Krag 1908–10 och sedan den framstående
skådespelaren Halfdan Christensen. Denna scen har
i synnerhet under sina tidigare år verkat berömligt
för den inhemska dramatiken och scenkonsten. Bland
dess skådespelarkrafter ha vidare utmärkt sig Johanne
Dybwad, Ragna Wettergreen, Alma Fahlström, Egil Eide,
Björn Björnson, Johan Fahlström, Ingolf Schanche,
Fredrik Garmann, Johan Lövaas, Harald Stormoen
m. fl. Om Fahlströms teatrar 1897–99 och 1903–11 se
Fahlström. 1899 tillkom Centraltheatret, som sedan
1902 ledes af skådespelaren H. Otto, och 1913 Det
norske theatret
som stående scen för landsmålet. I det öfriga
landet har man hufvudsakligen nöjt sig med resande
teatersällskap samt gästspel från teatrarna i
Kristiania och Bergen. Emellertid ha stående teatrar
inrättats i Trondhjem 1911 och Stavanger 1913.
E. F-t.
Försvarsväsendet har fått sin nuv. form genom
k. resol. 15 jan. 1910, som medförde betydelsefulla
förändringar i 1885 års organisation. Enl. grundloven
§ 25 för konungen högsta befälet öfver
krigsmakten. Denna kan icke ökas eller minskas,
icke ställas i främmande makts tjänst och icke
användas till anfallskrig utan stortingets
medgifvande. Under konungen handläggas militära
ärenden af försvarsministern i Arméstyrelsen
och kommenderande generalen. Armén är byggd på
milissystemet; dess organisation är fullständig,
men dess fasta befäl fåtaligt och öfningstiden
otillräcklig. Med hänsyn till användning delas armén
i linje, landtvärn (landver) och landstorm. Den
är indelad i 6 kombinerade brigader, i allmänhet
bestående af alla truppslag; hufvudorter: 1:a
Fredrikshald, 2:a Kristiania, 3:e Kristiansand,
4:e Bergen, 5:e Trondhjem, 6:e Harstad (3:e, 4:e
och 6:e brigaderna ha i fredstid icke kavalleri
eller artilleri). Hvarje truppslag har dessutom
en generalinspektör. Infanteriet uppgår till 16
regementen på 3 linje- och 1 landtvärnsbataljoner,
jägarkåren (1 bataljon), 3 fristående bataljoner och
14 kulspruteafdelningar om 4 pjäser (i nordligaste
delen af landet 2 pjäser). Linjebataljonerna ha
4, landtvärnsbataljonerna 6 kompanier; mot hvarje
fristående linjebataljon (ej i Finmarken) svarar en
landtv.-halfbat. på 2 kompanier. Hjulryttarkompanier
finnas 5, en vid enhvar af 1:a och 5:e
brigaden. Kavalleriet uppgår till en skol- och
ordonnansafdelning samt 3 dragonregementen om 6,
6 och 4 skvadroner (de två förstnämnda i 2 kårer);
skvadronen räknar 120 hästar. Hvarje kår och 3:e
regementet ha en kulspruteafd. om 4 pjäser. För
hvarje kår och för 3:e regementet skall finnas en
landtvärnsskvadron (utan hästar). Fältartilleriet
uppgår till 3 fältkanonregementen om 9 batterier
(med 4 kanoner), i 2 bataljoner, och 1 parkkompani,
1 positionsartilleribataljon med 3 kanon- och
1 haubitskompanier samt 3 bergsbatterier (med
4 kanoner). Af landtvärn har hvarje bataljon
en afdelning, afsedd att i krig uppsättas, vid
fältartilleriet två batterier. Fästningsartilleriet
uppgår till 6 bataljoner med tills. 19 kompanier,
fördelade mellan landets olika befästningar. Dessutom
finnes en artilleriets tekniska kår. Ingenjörvapnet
omfattar ingenjörstaben 1 ingenjörregemente
med 1 sappör- och 1 telegrafbataljon samt 1
ingenjörbataljon med i allt 6 sappör-, 6 telegraf-
och 2 brokompanier. Sanitetsväsendet består af
läkarpersonalen och 6 sanitetskompanier, trängen af
stab och 6 kompanier. Vid sistnämnda truppslag finnas
särskilda landtvärnsafdelningar. Arméns fredsstyrka
uppgår till omkr. 800 fast anställda officerare (utom
läkare och intendenter) och 2,700 underofficerare,
hvartill komma eleverna i underofficersskolorna och
under öfningstiden det innevarande manskapet, under
repetitionsöfningarna omkr. 35,000 man. Krigsstyrkan
beräknas till omkr. 1,600 officerare och 80,000
underofficerare och manskap vid linjen, 400
officerare och 30,000 underofficerare och manskap
vid landtvärnet. - Rekryteringen grundar sig på lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
